Archive for January, 2009

För inte allt för länge sen så började jag med ett privat pensionssparande. Kanske inte det mest spännande jag gjort i mitt liv men jag tänkte att det kanske var bra att ha… Idag fick jag hem mitt årsbesked.

13kr i månaden.

Det är vad mitt privata pensionssparande än så länge har skrapat ihop. :) Så mellan jag är 60 och 65år så kommer jag få 13kr extra. Undra vad jag ska göra med de pengarna? Som troligtvis inte är värda nånting då. Tvivlar på att jag ens kommer få en liter mjölk. Det kanske mest deprimerande av allt. Det stod vilket år jag kommer gå i pension. År 2044. Det känns ganska långt tills dess. Ganska långt.

Comments No Comments »

Detta låg på mitt skrivbord när jag kom hem från jobbet en dag. Ser ni så fint han har klippt upp kanterna med en tång? Gulligt.

Det var liiite svårt att läsa där mot mitten av korken.

Comments No Comments »

Idag fick jag äntligen lite inspiration till att göra några kort till mamma. Nu hoppas jag att jag snart kan scrappa en sida också… Här kommer mammas kort.

Jag har äntligen lärt mig att knyta snygga knutar, tack vare en stampin up demonstratörs tutorial. Stämpeln köpte jag i Kanada, en clear stamp jag inte kommer ihåg märket på. Det vita strecket på den röda fotomattan är en fejksöm, har sett det på en blogg någonstans men kommer inte ihåg vart. Ta en nål och stick hål efter varann, dra sedan en vit penna över hålen och vips så ser det ut som en sydd söm. Eller nästan i alla fall.

Dessa tre stämplar är från Motivet, kannan, katten och blommorna.

Tack Mysmasken för scalloped punchen. I like it a lot! Lite svårt att göra neutrala kort. Ska fråga mamma vad hon vill ha för sentiments på dem, Hej, Kram eller vad. Men än så länge får hon dessa.

Comments No Comments »

Så har jag äntligen fått något gjort i pysselväg, här är kortet till mamma, det hon ska skicka till en arbetskamrat som är sjuk. Jag tänkte mig att man inuti kunde skriva typ … att vi tänker på dig och sen allas namn på avdelningen där de jobbar.

Comments No Comments »

Så nu måste jag göra några vanliga kort som hon kan ha hemma på lager om någon fyller år eller bara för att. Sen skulle de skicka ett kort till en arbetskamrat som var sjuk och det ska jag också göra åt dem.

Jag tror det blir ett kort som detta.

men med en stämpel “bara för att…” nere på det lila. Så får de skriva vad de vill inuti. Edit: jag har ju ingen sån stämpel utan jag menade “ville bara säga…” ibland är jag lite snurrig.

Comments 1 Comment »

Idag fick jag en kasse med böcker av en kollega så nu ska jag plöja igenom Margit Sandemos 47 böcker om Sagan om isfolket. Underbart, längtar till första boken.

Comments 2 Comments »

Är lite rädd för att jinxa det…. men det är lite pysselsaker framtagna på mitt skrivbord nu.

Edit lite senare.

Nu har jag gjort några bokmärken att skicka till en jobbarkompis mamma, som tack för att jag för… är det tredje måntro… året i rad får hembakta kakor hemskickade med kollegan efter att hon varit uppe och firat jul i norr. Underbart goda kakor. Ett kort fick följa med också, nämligen detta. Trots att jag har några kort hemma som jag gjort och har massor med material så skickar jag väldigt få kort. Nu för tiden vill man ju nästan alltid ha svar på något snabbt så man skickar ett sms, ett mail eller ringer bara upp personen. Kanske ska börja skicka lite fler kort? Bara för att.

Comments 1 Comment »

Tänk att gå upp klockan 06.00, börja jobba 08.00, jobba till 19.00 och komma hem till 20.00. För att se att det ligger ett kuvert på köksbordet som inte är ett sånt där trist kuvert som man vet det finns räkningar i.

En bröllopsinbjudan.

Åh…. vilken härlig sommar det kommer bli.

Comments 1 Comment »

Nästa omgång bilder kommer här.

Andra dagen vi hade bilen åkte vi norrut och kom till ett område som heter Corralejo. Där är det som om en liten bit av Sahara har flugit över vattnet och landat här. Sand sand sand överallt. Så vi tog våra kameror och traskade ner mot vattnet.

Maken skrattar för att jag försöker få honom att öppna ögonen ordentligt när jag tar kort på honom…. Han tycker det är lite jobbigt när solen lyser honom rakt in i ögonen. Jag ber David lite då och då att spärra upp ögonen för det ser så lustigt ut, han kan liksom inte det, inte ens när han riktigt försöker kan han öppna ögonen så mycket att man ser hela iris. :)

Edit: David tyckte han såg ut som en kräfta i ansiktet och som om han ätit nyponsoppa som satt fast i hela skägget… så jag var tvungen att redigera om bilden… ibland är det jobbigt att vara gift med en mupp.

Det var så läckert med all sand. Det riktigt piskade på mina bara ben. Som att gå på spa och få någon slags peeling, fast gratis.

Solen lyser och vi lägger oss i en sån här stenring för att komma undan vinden. David vill gå längre bort men Elin vill stanna och bara ta det lite lugnt. David vill alltid se vad som finns bakom den sandkullen och bakom den svängen och om man inte stannar upp honom så kommer vi en dag bara fortsätta och fortsätta. Tur att Elin är lat och bara vill hänga en stund. För de där gråa molnen kom med regn i sig. Piskande regn som slog mot oss medans vi sprang mot bilen. Ni vet hur jobbigt det är att springa i sand, eller hur? Puh. Absolut dyblöta på ena sidan, då regnet piskat på oss bakifrån då vi sprang mot bilen, åker vi vidare norrut.

Vi kom till Cotillo som ligger på västkusten, tidigare har vi bara varit på östkusten. Här blev vågorna lite annorlunda. Bara Atlanten som kommer med världens kraft mot oss. Mitt ute bland dessa vågor fanns det en vindsurfare….

Galning….

Kolla in vilken jobbig väg in till hamnen de små båtarna har.

Det är inga små vågor direkt.

Vi gick längst med pirkanten och det jag tyckte var mest läskigt var inte vågorna eller blåsten…. utan om ni ser de stora fyrkantiga blocken nere till vänster där vågorna slår? Det är den förra piren… ligger där som små byggklossar som ett barn puttat sönder.

Det där runda tornet två bilder upp var någon slags gammal borg, eller vakttorn kanske. Inuti var det ett konstgalleri. Men snyggast var kedjan som drog upp landgången eller vad man ska kalla den. Så att inga fiender kan komma in.

På vägen söderut igen så åkte vi genom ett bergsområde. Magnifika berg åt att håll man kunde se. Jag var lite rädd på vägen upp och när vi väl kom till denna utkiksplats så var jag fortfarande rädd, nervägen är ju lika läskig den… David är kolugn som vanligt och litar till 100 procent på att jag ska klara av det galant. Kan karln ta körkort någon gång? Så jag kan sitta bredvid och ta kort ut genom rutan….

Hittade i alla fall några fina blommor där uppe… naturfotograf kanske inte är min grej men det är kul med blommor.

Här syns hur den lilla vägen slingrar sig upp för berget. Det var vägen vi kom upp på. Även här maffiga mörka moln och jag kunde inte sluta tänka på om vägen ner skulle vara asfalt eller grus… grusväg i ösregn… det ville jag inte ha. Men det var asfalt hela vägen ner med. Puh.

Det ser ut lite som månlandskap.

Det var den dagen det. :) Det var på fredagen, sen under helgen tog jag inte så många bilder.

En vanlig gata i Gran Tarajal, den närmsta staden från hotellet.

Sista dagen gick vi upp på berget igen, fast en annan kulle på det. En lite lägre… Det här är vad de stackars getterna äter… något svårtillgängligt med alla taggar.

Högst upp på den kullen fick man en bra utsikt över hotellområdet. Längst till vänster syns våra hotellbyggnad, vårt rum låg alldeles nära den poolen man ser närmast. Ovanför dessa byggnader låg en annan del som också hörde till området, en massa små villor med egen pool till. Som ett litet villaområde. I mitten av området ligger restaurangerna, gym och pool att motionssimma i. Det som ser ut som en byggarbetsplats är ett projekt som påbörjades för 2 år sen, sen gick bolaget i konkurs och bygget kunde inte färdigställas. Det skulle bli en del med bara en massa sviter i. Nu diskuterades det om huruvida det skulle färdigställas eller om det skulle rivas. Upp mot den lilla kullen är det mer hotell, det ligger de vanliga hotellrummen tror jag, vi hade bokat ett sånt men fick i stället en liten lägenhet typ med ett litet kök. Himla nice. Sen bakom kullen ligger själva byn Las Playitas.

Här är en länk till hotellet vi bodde på för den nyfikna.

Comments 3 Comments »

Här kommer några bilder från vår resa.

Först ut en liten rackare som poserade utanför vår uteplats. Det tog några bilder innan jag insåg att han kanske ville vara ifred, inte fattade jag att han satt där och gjorde sina behov…

Det var ju lågsåsong så man kunde välja och vraka bland soltolarna, nu hade vi varsin solstol på vår uteplats så vi använde inte dessa någonting.

En dag när vi gick längst strandpromenaden så träffade vi på detta charmtroll. Han bodde i ett hus nere vid stranden. Eller vi vet inte riktigt om det bodde några där, det såg helt klart obeboligt ut i svenska mått mätt men husen är ju lite annorlunda där.

Sen kom denna killen men en bläckfisk i handen….

På tisdagen så åkte vi till den närmsta staden, Gran Tarajal, öns näst största stad dvs pytteliten. Jag glömmer alltid bort sånt, men man får liksom tänka sig Öland eller Gotland, hur stora städer finns det där liksom?

En dag gick vi upp för berget som var bredvid hotellet, en ganska ordentlig promenad. Vi hade förhoppningar på att stöta på getterna som vi träffat där dagen innan men de var väl mil därifrån. Det sägs att det finns fler getter än människor på ön. De knallar omkring lite överallt.

Dessa ganska otrevliga buskar är vad getterna åt från. Fanns inte så mycket annat att tugga i sig, hela ön är väldigt karg.

När vi kom högst upp så såg vi åt andra hållet att några hade bemödat sig med att klättra upp för berget och släpat med sig sina sprayburkar. Graffiti är inte alltid fult men här tycker jag det ser så himla fel ut. Vilka nötter.

Det var lite läckert att se hur växter som vi har som inneblommor växer i deras trädgårdar. Här är en passionsblomma men jag såg även meterhöga julstjärnor och såna fetbladsväxter.

På onsdagskvällen fick vi vår hyrbil, för att jag skulle kunna sova lugnt så begav vi oss till Gran Tarajal, kanske bara 5 minuter bort, så att jag kunde vänja mig vid att köra. Var ju inga konstigheter alls, samma skyltar och allting. Inte en parkeringsautomat så llångt ögat kunde se. Såg ingen alls på hela veckan. Här poserar David ute vid piren.

Frukosten såg praktiskt taget likadan ut varje dag, yoghurt, juice, ost och en baguette. Utsikten var inte att klaga på. Vi fick verkligen det perfekta rummet.

Dag 2 med hyrbilen åkte vi söderut. En timme tog det att ta sig till den södra spetsen. Där låg Morro Jable, en välsigt turistig stad. Stora hotellkomplex och tyskar överallt. ÖVERALLT. Där fanns en tre mil lång strand, helt underbart. Vi gick ganska långt längst den och vid ett ställe så mötte vi denna lilla krabat och hans 30-40 kompisar. De var överallt, sprang mellan benen på en och hoppade omkring och hade sig. Roliga att se på och försöka ta kort på. De var snabba, de små rackarna.

Vi hade inte supertur med vädret, det var 17-20 grader så det var varmt jämfört med här hemma men här kom det en regnskur och vi skyddade oss i en liten håla in i berget. Det där lilla staketet av stenar är lite typiskt för stränderna där, fast oftast är de ute på stranden. De är små vindskydd och folk har byggt upp för att lägga sig och sola i med lite skydd för vinden.

Comments 2 Comments »