Nästa omgång bilder kommer här.
Andra dagen vi hade bilen åkte vi norrut och kom till ett område som heter Corralejo. Där är det som om en liten bit av Sahara har flugit över vattnet och landat här. Sand sand sand överallt. Så vi tog våra kameror och traskade ner mot vattnet.
Maken skrattar för att jag försöker få honom att öppna ögonen ordentligt när jag tar kort på honom…. Han tycker det är lite jobbigt när solen lyser honom rakt in i ögonen. Jag ber David lite då och då att spärra upp ögonen för det ser så lustigt ut, han kan liksom inte det, inte ens när han riktigt försöker kan han öppna ögonen så mycket att man ser hela iris. 
Edit: David tyckte han såg ut som en kräfta i ansiktet och som om han ätit nyponsoppa som satt fast i hela skägget… så jag var tvungen att redigera om bilden… ibland är det jobbigt att vara gift med en mupp.
Det var så läckert med all sand. Det riktigt piskade på mina bara ben. Som att gå på spa och få någon slags peeling, fast gratis.
Solen lyser och vi lägger oss i en sån här stenring för att komma undan vinden. David vill gå längre bort men Elin vill stanna och bara ta det lite lugnt. David vill alltid se vad som finns bakom den sandkullen och bakom den svängen och om man inte stannar upp honom så kommer vi en dag bara fortsätta och fortsätta. Tur att Elin är lat och bara vill hänga en stund. För de där gråa molnen kom med regn i sig. Piskande regn som slog mot oss medans vi sprang mot bilen. Ni vet hur jobbigt det är att springa i sand, eller hur? Puh. Absolut dyblöta på ena sidan, då regnet piskat på oss bakifrån då vi sprang mot bilen, åker vi vidare norrut.
Vi kom till Cotillo som ligger på västkusten, tidigare har vi bara varit på östkusten. Här blev vågorna lite annorlunda. Bara Atlanten som kommer med världens kraft mot oss. Mitt ute bland dessa vågor fanns det en vindsurfare….
Galning….
Kolla in vilken jobbig väg in till hamnen de små båtarna har.
Det är inga små vågor direkt.
Vi gick längst med pirkanten och det jag tyckte var mest läskigt var inte vågorna eller blåsten…. utan om ni ser de stora fyrkantiga blocken nere till vänster där vågorna slår? Det är den förra piren… ligger där som små byggklossar som ett barn puttat sönder.
Det där runda tornet två bilder upp var någon slags gammal borg, eller vakttorn kanske. Inuti var det ett konstgalleri. Men snyggast var kedjan som drog upp landgången eller vad man ska kalla den. Så att inga fiender kan komma in.
På vägen söderut igen så åkte vi genom ett bergsområde. Magnifika berg åt att håll man kunde se. Jag var lite rädd på vägen upp och när vi väl kom till denna utkiksplats så var jag fortfarande rädd, nervägen är ju lika läskig den… David är kolugn som vanligt och litar till 100 procent på att jag ska klara av det galant. Kan karln ta körkort någon gång? Så jag kan sitta bredvid och ta kort ut genom rutan….
Hittade i alla fall några fina blommor där uppe… naturfotograf kanske inte är min grej men det är kul med blommor.
Här syns hur den lilla vägen slingrar sig upp för berget. Det var vägen vi kom upp på. Även här maffiga mörka moln och jag kunde inte sluta tänka på om vägen ner skulle vara asfalt eller grus… grusväg i ösregn… det ville jag inte ha. Men det var asfalt hela vägen ner med. Puh.
Det ser ut lite som månlandskap.
Det var den dagen det. Det var på fredagen, sen under helgen tog jag inte så många bilder.
En vanlig gata i Gran Tarajal, den närmsta staden från hotellet.
Sista dagen gick vi upp på berget igen, fast en annan kulle på det. En lite lägre… Det här är vad de stackars getterna äter… något svårtillgängligt med alla taggar.
Högst upp på den kullen fick man en bra utsikt över hotellområdet. Längst till vänster syns våra hotellbyggnad, vårt rum låg alldeles nära den poolen man ser närmast. Ovanför dessa byggnader låg en annan del som också hörde till området, en massa små villor med egen pool till. Som ett litet villaområde. I mitten av området ligger restaurangerna, gym och pool att motionssimma i. Det som ser ut som en byggarbetsplats är ett projekt som påbörjades för 2 år sen, sen gick bolaget i konkurs och bygget kunde inte färdigställas. Det skulle bli en del med bara en massa sviter i. Nu diskuterades det om huruvida det skulle färdigställas eller om det skulle rivas. Upp mot den lilla kullen är det mer hotell, det ligger de vanliga hotellrummen tror jag, vi hade bokat ett sånt men fick i stället en liten lägenhet typ med ett litet kök. Himla nice. Sen bakom kullen ligger själva byn Las Playitas.
Här är en länk till hotellet vi bodde på för den nyfikna.
Entries (RSS)