Jag är helt slut… det värker i armarna efter att ha stått i flera timmar och arbetat med en vidrig sak som inte ville lagas! Sen efter 3 timmar så inser vi att vi har blivit levererade fel slags bult… som gör att det inte fungerar… Då var jag lite smått less på att stå där bredvid 100 bussar som kom och körde förbi 50 cm från där jag stod. Det blev som när man lassar hö, ens snor blev svart av avgaserna… Men nu är det fixat och man känner sig ju lite stolt så det får väl klassas som en ok dag iaf. Har idag kollat alla våra maskiner om den där lampan, som jag igår lärde mig att testa, lyser eller ej. Två av sexton var trasiga! Nu behöver jag bara kolla runt i skrymslen och vrår om vi har några lampor eller om vi måste beställa.
När jag kom hem så sa David att jag såg krigsmålad ut och mycket riktigt, under ögonen var jag helt svart. I rynkorna hade det bildats små tunna svarta streck. David tog upp kameran och självklart fotograferades man när man är som allra snyggast, med stora svarta oljefläckar under ögonen. Kul att man åkt hem med tåg och buss utan att ha märkt något. Tittar mig väl inte så ofta i speglar antar jag…
Helt otroligt men jag skulle kunna tänka mig att gå och lägga mig nu… klockan är inte ens nio… men om jag ska orka med två dar till så måste det nog bli så. Gillar inte att gå upp tidigt.