Archive for the “fotografier” Category

Idag vet jag inte om det slutat regna en enda gång. Bra för växlighet, brandrisk och allt sånt där men det ser ju så grått och trist ut. Jag har varit ute med mamma i stugan och där har vi piffat och donat. Jag övertalar mamma att slänga gamla saker. Och det finns en hel del att ta av där ute. Jag hade med mig en sak jag köpt på Designtorget. När man sitter på toan så har man en fin utsikt över parkeringen och en rabatt. Det är bara det att alla gäster som kommer till stugan kommer den vägen. Och där sitter du och gör dina behov. Gammalt hus = låga fönster. Du reser dig lite upp för att torka… ja, du visar allt. Om du är kille och lättar på trycket så visar du dina skinkor. Men nu ser det ut så här. Mamma blev nöjd och jag blev nöjd.

Utsikt från mammas badrumsfönster.

Jag har hittat lite vårtecken senaste månaden och här kommer några bilder.

Videung untanför vårt hus 2009-04-01.

Enorma blåsippsbackar i ett naturreservat 10 minuter med buss från Vällingby. 2009-04-13.

Körsbärsblommor på Skansen. 2009-05-02.

Anledningen till att jag lånade Gustavs bil var att pappa hade sagt att de skulle hyra ut huset jag bodde i innan jag träffade David. Jag hade lite saker på vinden där som jag skulle hämta.

Pappas ögonsten, Sacke.

Han är med honom överallt, sitter med i traktorn när pappa jobbar.

Inne träffade jag på denna plus ett tiotal till valpar. Det är sjukt svårt att ta kort på hundar med så mycket spring i benen. Sen att det var så mörkt inomhus gjorde det ju inte lättare.

Milla, min lillasysters hund.

Milla ute i snön.

De är dansksvenska gårdshundar allihopa. Sacke var den första de köpte och sen dess har det bara blivit flera.

Här är några bilder på Lina, jag har träffat henne mycket mer sällan än jag träffade Emelie när hon var i den åldern så Lina är lite rädd för mig…. snyft. Måste åka och hälsa på dem oftare.

Här gillar hon inte alls mig… jag frågade om jag kunde ta nappen så att bilderna skulle bli lite finare…. uppskattades inte.

Här spanar hon på pappa sin när han håller på att tömma bilen som jag är där för att låna.

Här har hon tappat nappen på golvet och inte är jag den som plockar upp den till henne inte… elaka faster.

Gospricken.

Jag vill ha vår, med bättre ljus och varma dagar.

Så jag blev utmanad av Mysmasken att visa bild nummer 6 ur mapp nummer 6 i Mina bilder. Jag har inte haft digitalkamera så länge så jag modifierade utmaningen litegrann. Så här kommer bild nummer 3 ur mapp nummer 3.

070507: Jag och mamma var barnvakter åt Emelie. Kommer inte ihåg vad Anna och Gustav gjorde för nånting… Så vi gick till favoritlekplatsen och höll på i sanden, åkte rutschkana och släppte ner en massa sand ner för samma rutschkana.

Jag mötte mamma på centralstationen och vi gick till Kulturhuset där vi hade hoppats på några utställningar men så var det just denna helgen som det var rekryteringsbazaar så det fanns praktiskt taget ingenting men på entréplan så hittade vi en rolig sak, Stockholm i miniatyr, 1cm på modellen var 10m i verkligheten.

Pilen visar huset som vi bodde i på Kungsholmen. Härliga Pontonjärgatan. Pricken är där vår lägenhet låg, mot innergården. Halva vårt nuvarande hus fanns också med men bara grunden, det var precis på kanten av modellen. Vilken jobb att bygga modellen! Från Tranebergsbron i väster till hela Djurgården i öster, Globen i söder och norr vet jag inte riktigt, kan inte så många ställen där men jag tror jag såg Brunnsviken.

Efter en lunch på ett sushiställe i Hötorgshallen så begav vi oss ut till Åkeshov och Tulpanens hus. Härliga tulpaner i massor. Jag övade på min kamera i massor men hur roligt är det med 50 bilder på tulpaner? Inte så, kommer nog rensas bort en hel del där.

Snygga fransiga tulpaner.

Denna vart jag så förtjust i att jag köpte liknande tulpaner hem. Härligt!

Idag hade jag en date med mamma inne i stan. Så här spännande såg det ut när jag kom utanför dörren. Man kan bli deprimerad för mindre.

Utanför huset.

Vägen ner mot Liljeholmens tunnelbanestation. Och nej, den är inte i svartvitt, den är i färg.

I lördags hade vi bestämt oss för att åka iväg på en liten fotoutflykt och vi hamnade på Fjärilshuset i Hagaparken. Vi hade en hel del problem med imma på linserna i början men det löste sig efter ett tag när kamerorna hade värmts upp lite. Minusgrader ute och fuktiga plusgrader där inne. Jag håller som bäst på att lära mig mer och mer om kameran och jag tycker det är jobbigt att det är så mörkt ute jämt. Längtar till ljumma ljusa sommarkvällar. Fotografierna är kanske inte så roliga i sig men det var himla kul att fotografera dem.

Denna träffade jag på när vi fortfarande hade lite problem med imman. Den ser så otäck ut. Lurkade runt på botten.

En pilgiftsgroda, fanns även i blått och grönt.

Det var massor av fjärilar på väg att kläckas ur sina kokonger. Jag tycker de ser lite småäckliga ut. Har de krypit ut när de är så där torra och dana?

Inne i det innersta rummet var det galet varmt och fuktigt. Till och med fjärilen sökte skydd.

Närbild på en rackare.

Dem här killarna var roliga, omöjliga att fotografera dock… Fyrögonfiskar. Påminner om några fiskar som kan spotta som jag sett på Aquarium men dessa spottade inte.

Innan vi gick därifrån hittade vi dessa och jag kom på hur jag skulle få dem att gapa! Himla kul

En helt OK utflykt, gick längst med Brunnsviken hemåt mot Odenplan. Och jag har äntligen använt kameran lite efter semestern. Känns bra. Men vad mycket det finns att lära om den. Puh.

Nästa omgång bilder kommer här.

Andra dagen vi hade bilen åkte vi norrut och kom till ett område som heter Corralejo. Där är det som om en liten bit av Sahara har flugit över vattnet och landat här. Sand sand sand överallt. Så vi tog våra kameror och traskade ner mot vattnet.

Maken skrattar för att jag försöker få honom att öppna ögonen ordentligt när jag tar kort på honom…. Han tycker det är lite jobbigt när solen lyser honom rakt in i ögonen. Jag ber David lite då och då att spärra upp ögonen för det ser så lustigt ut, han kan liksom inte det, inte ens när han riktigt försöker kan han öppna ögonen så mycket att man ser hela iris.

Edit: David tyckte han såg ut som en kräfta i ansiktet och som om han ätit nyponsoppa som satt fast i hela skägget… så jag var tvungen att redigera om bilden… ibland är det jobbigt att vara gift med en mupp.

Det var så läckert med all sand. Det riktigt piskade på mina bara ben. Som att gå på spa och få någon slags peeling, fast gratis.

Solen lyser och vi lägger oss i en sån här stenring för att komma undan vinden. David vill gå längre bort men Elin vill stanna och bara ta det lite lugnt. David vill alltid se vad som finns bakom den sandkullen och bakom den svängen och om man inte stannar upp honom så kommer vi en dag bara fortsätta och fortsätta. Tur att Elin är lat och bara vill hänga en stund. För de där gråa molnen kom med regn i sig. Piskande regn som slog mot oss medans vi sprang mot bilen. Ni vet hur jobbigt det är att springa i sand, eller hur? Puh. Absolut dyblöta på ena sidan, då regnet piskat på oss bakifrån då vi sprang mot bilen, åker vi vidare norrut.

Vi kom till Cotillo som ligger på västkusten, tidigare har vi bara varit på östkusten. Här blev vågorna lite annorlunda. Bara Atlanten som kommer med världens kraft mot oss. Mitt ute bland dessa vågor fanns det en vindsurfare….

Galning….

Kolla in vilken jobbig väg in till hamnen de små båtarna har.

Det är inga små vågor direkt.

Vi gick längst med pirkanten och det jag tyckte var mest läskigt var inte vågorna eller blåsten…. utan om ni ser de stora fyrkantiga blocken nere till vänster där vågorna slår? Det är den förra piren… ligger där som små byggklossar som ett barn puttat sönder.

Det där runda tornet två bilder upp var någon slags gammal borg, eller vakttorn kanske. Inuti var det ett konstgalleri. Men snyggast var kedjan som drog upp landgången eller vad man ska kalla den. Så att inga fiender kan komma in.

På vägen söderut igen så åkte vi genom ett bergsområde. Magnifika berg åt att håll man kunde se. Jag var lite rädd på vägen upp och när vi väl kom till denna utkiksplats så var jag fortfarande rädd, nervägen är ju lika läskig den… David är kolugn som vanligt och litar till 100 procent på att jag ska klara av det galant. Kan karln ta körkort någon gång? Så jag kan sitta bredvid och ta kort ut genom rutan….

Hittade i alla fall några fina blommor där uppe… naturfotograf kanske inte är min grej men det är kul med blommor.

Här syns hur den lilla vägen slingrar sig upp för berget. Det var vägen vi kom upp på. Även här maffiga mörka moln och jag kunde inte sluta tänka på om vägen ner skulle vara asfalt eller grus… grusväg i ösregn… det ville jag inte ha. Men det var asfalt hela vägen ner med. Puh.

Det ser ut lite som månlandskap.

Det var den dagen det. Det var på fredagen, sen under helgen tog jag inte så många bilder.

En vanlig gata i Gran Tarajal, den närmsta staden från hotellet.

Sista dagen gick vi upp på berget igen, fast en annan kulle på det. En lite lägre… Det här är vad de stackars getterna äter… något svårtillgängligt med alla taggar.

Högst upp på den kullen fick man en bra utsikt över hotellområdet. Längst till vänster syns våra hotellbyggnad, vårt rum låg alldeles nära den poolen man ser närmast. Ovanför dessa byggnader låg en annan del som också hörde till området, en massa små villor med egen pool till. Som ett litet villaområde. I mitten av området ligger restaurangerna, gym och pool att motionssimma i. Det som ser ut som en byggarbetsplats är ett projekt som påbörjades för 2 år sen, sen gick bolaget i konkurs och bygget kunde inte färdigställas. Det skulle bli en del med bara en massa sviter i. Nu diskuterades det om huruvida det skulle färdigställas eller om det skulle rivas. Upp mot den lilla kullen är det mer hotell, det ligger de vanliga hotellrummen tror jag, vi hade bokat ett sånt men fick i stället en liten lägenhet typ med ett litet kök. Himla nice. Sen bakom kullen ligger själva byn Las Playitas.

Här är en länk till hotellet vi bodde på för den nyfikna.

Här kommer några bilder från vår resa.

Först ut en liten rackare som poserade utanför vår uteplats. Det tog några bilder innan jag insåg att han kanske ville vara ifred, inte fattade jag att han satt där och gjorde sina behov…

Det var ju lågsåsong så man kunde välja och vraka bland soltolarna, nu hade vi varsin solstol på vår uteplats så vi använde inte dessa någonting.

En dag när vi gick längst strandpromenaden så träffade vi på detta charmtroll. Han bodde i ett hus nere vid stranden. Eller vi vet inte riktigt om det bodde några där, det såg helt klart obeboligt ut i svenska mått mätt men husen är ju lite annorlunda där.

Sen kom denna killen men en bläckfisk i handen….

På tisdagen så åkte vi till den närmsta staden, Gran Tarajal, öns näst största stad dvs pytteliten. Jag glömmer alltid bort sånt, men man får liksom tänka sig Öland eller Gotland, hur stora städer finns det där liksom?

En dag gick vi upp för berget som var bredvid hotellet, en ganska ordentlig promenad. Vi hade förhoppningar på att stöta på getterna som vi träffat där dagen innan men de var väl mil därifrån. Det sägs att det finns fler getter än människor på ön. De knallar omkring lite överallt.

Dessa ganska otrevliga buskar är vad getterna åt från. Fanns inte så mycket annat att tugga i sig, hela ön är väldigt karg.

När vi kom högst upp så såg vi åt andra hållet att några hade bemödat sig med att klättra upp för berget och släpat med sig sina sprayburkar. Graffiti är inte alltid fult men här tycker jag det ser så himla fel ut. Vilka nötter.

Det var lite läckert att se hur växter som vi har som inneblommor växer i deras trädgårdar. Här är en passionsblomma men jag såg även meterhöga julstjärnor och såna fetbladsväxter.

På onsdagskvällen fick vi vår hyrbil, för att jag skulle kunna sova lugnt så begav vi oss till Gran Tarajal, kanske bara 5 minuter bort, så att jag kunde vänja mig vid att köra. Var ju inga konstigheter alls, samma skyltar och allting. Inte en parkeringsautomat så llångt ögat kunde se. Såg ingen alls på hela veckan. Här poserar David ute vid piren.

Frukosten såg praktiskt taget likadan ut varje dag, yoghurt, juice, ost och en baguette. Utsikten var inte att klaga på. Vi fick verkligen det perfekta rummet.

Dag 2 med hyrbilen åkte vi söderut. En timme tog det att ta sig till den södra spetsen. Där låg Morro Jable, en välsigt turistig stad. Stora hotellkomplex och tyskar överallt. ÖVERALLT. Där fanns en tre mil lång strand, helt underbart. Vi gick ganska långt längst den och vid ett ställe så mötte vi denna lilla krabat och hans 30-40 kompisar. De var överallt, sprang mellan benen på en och hoppade omkring och hade sig. Roliga att se på och försöka ta kort på. De var snabba, de små rackarna.

Vi hade inte supertur med vädret, det var 17-20 grader så det var varmt jämfört med här hemma men här kom det en regnskur och vi skyddade oss i en liten håla in i berget. Det där lilla staketet av stenar är lite typiskt för stränderna där, fast oftast är de ute på stranden. De är små vindskydd och folk har byggt upp för att lägga sig och sola i med lite skydd för vinden.