Igår tog jag och maken båten från Stadshuskajen ut till Drottningholm, picknicken var packad och solen sken. En härlig båttur och sen en timmes relax på en filt i parken. Vi kom på en sak vi har gemensamt, vi och Kungen. Båda hör vi bruset från en hårt trafikerad väg när vi öppnar sovrumsfönstret. Jag från E4an och han från Drottningsholmsvägen… Jag känner din smärta, Kungen.

När vi klev av båten vid kajen nedanför Drottningholms slott så sa David att när vi köper sommarstuga så vill han inte att det varje dag ska komma båtar och bussar flera gånger i timmen, fyllda till sprickningsgränsen med turister och andra nyfikna för att titta på vår sommarstuga. Visst, några kära vänner eller släkt på middag en kväll varannan vecka, okej, men inte mer. Vi gillar vår privacy.

När vi kom upp på slottsbacken så stod där en hop med människor vid en av entréerna till slottet. Finklädda och tjusiga. Vid dörren så stod det ett brudpar, så vackra på deras stora dag. Kamerorna blixtrade och leenderna haglade. Och utanför denna hop med släkt och vänner till brudparet så stod 10-20 japaner, kineser och andra turister och filmande och tog kort… Vi blev väldigt glada att det inte stått några såna och tagit kort på oss när vi just gift oss där på trappan i sekelskiftesvillan förra sommaren. Lyckliga vi.

Annars var dagen härlig, på vägen hem gjorde David bland det smartaste han nånsin gjort och vi hamnade först i kön till att kliva på båten och fick därmed de bästa platserna. Tack älskling. När vi började känna igen öarna på slutet av hemfärden så kom jag på en biljant idé och vi snabbade oss och hoppade av vid bryggan på Långholmen och hemvägen blev mycket trevligare.

Kvällen tillbringades på soffan framför en film och sen lite melodifestival för att vi inte orkade kravla oss ur soffan. Att Spanien fick fler poäng än Sverige visar ju bara vart denna tävling är på väg. Kollade på några av de sista bidragen och när jag såg att 43 länder skulle ge sina röster så gick jag till datorn… Hela tävlingen är urtråkig, håller på en tre evigheter i Svergie och nu är tom finalen så stor att den inte kan sändas på en kväll utan måste delas upp i semifinaler. Det enda som är roligt med denna tväling är när bidragen sjungs på landets egna språk. Då finns det en chans att jag tittar. Men annars icke.

This entry was posted on Sunday, May 25th, 2008 at 17:01 and is filed under vardagssnack.You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.