Veckans stora utmaning har inget med träning att göra, inte heller med kosten. Det är att inte ställa mig på vågen i tid och otid. Jag har i flera år, egentligen alltid när jag haft en våg i närheten, ställt mig på vågen på morgonen när jag gått upp, efter toalettbesöket. Ibland när jag är lite mer nyfiken än vad som är bra för mig så har jag till och med ställt mig på vågen mitt på dagen eller på kvällen… inte bra. Så det är veckans mål, att inte ställa mig på vågen förrän måndag. Det ska gå. Även om det blir jobbigt. =)

Idag jobbar jag kväll så jag har först fått lite sovmorgon, sen ska jag bege mig iväg till Märsta innan jobbet och få mina naglar fixade. Mina naglar är mjuka och trista och går av och flagnar sig. Så jag ska testa att få ett lager gel pålagt. Spännande. Jag är inte så mycket för att hålla på med naglarna men om de var lite snyggare så kanske det kommer av bara farten.

Nu duschen!

Vi kände redan i november att det skulle vara skönt att åka bort till solen och värmen i december redan. Men det var omöjligt för mig att ta semester från jobbet då, då redan några hade fått semester. 2010 åkte vi till Fuerto Ventura i januari och det kändes lite kallt att åka till Kanarieöarna då, det är deras kallaste månad. 2011 åkte vi till Teneriffa i februari och även om det var varmare så ville vi denna gång ha det ännu lite skönare. Så vi höll ut till i slutet av februari och för två veckor sen så satte vi oss på planet ner till Gran Canaria.

 

Två veckors sol var precis vad vi båda behövde. Vi bodde på Club Maspalomas I i Maspalomas. Dagarna tillbringade vi på stranden, de första dagarna vandrade vi omkring på sanddynerna på Maspalomas Dunes, som en liten öken som ligger mellan Maspalomas och Playa Ingles. Efter två dagar var vi helt slut i ben och höfter, helt otroligt hur jobbigt det är att gå i sand. =) Så tredje dagen åkte vi iväg med lokalbussen till en lite mindre strand dit lokalbefolkningen ofta åkte och till den stranden åkte vi sen hela tiden. Roligare när man börjar känna igen folk på standen och när man inte behöver börja dagen med att på väg till stranden behöva väja för time share lurendrejare, såna som försöker få en att åka och se på delfiner, rida kameler eller att de vill fläta ens hår. Så vi tog lokalbussen i några minuter bort till denna lilla strand.

Vägen dit var inget för den fega. Man klättrade längst en liten stig med vågorna som slog mot klipporna nedanför en och hoppades att idag inte var dagen då alla stenar skulle börja kana längst med sluttningen. =) Men vi klarade oss varje gång.

Solade, badade och gick längst med stranden fram och tillbaka. Så såg våra dagar ut. Läste böcker. Löste korsord. Låg och funderade på livet. Och när vi kände att vi fått nog med sol för just den dagen så begav vi oss tillbaka till hotellet och vår lilla bungalow, lagade middag och somnade tidigare än vi nånsin skulle ha gjort hemma. Hotellet var trevligt, rent och snyggt och om man inte ville gå de två kilometerna till den stora stranden så gick det en gratis hotell transfer buss dit titt som tätt. Maten på hotellet testade vi inte, de hade någon slags buffé på kvällarna och en kvinna som var där med sin dotter sa att den var oätbar, så vi var glada att vi inte tagit all inclusive där. Även ute på restaurangerna var det svårt att hitta god vegetarisk mat, man kan ju inte äta vegetarisk paella 14 dagar i streck, så nästan alla dagar handlade vi mat och lagade till hemma.

Nu är vi hemma igen och det första vi kom hem till var ett trasigt kylskåp. Inte lika roligt. Så det blev till att kastas in i verkligheten lite väl hastigt. Skönt att ha några lediga dagar till innan jag börjar jobba på tisdag. Idag följde jag med maken och spelade badminton, i morgon blir det fika hos bästa vännen, har jag tur kommer jag med på ett träningspass på söndagskvällen som jag hamnat i kö till. På måndag hoppar jag upp på vågen igen, laddad med mer energi att ta tag i träning och bra mat.

Nu ska jag lägga mig i soffan, med datorn på magen och läsa igenom alla era bloggar och kommentera ikapp. =) Har kunnat läsa en hel del av era inlägg mha hotellreceptionens wifi men har inte orkat kommentera genom telefonen.

Sist jag var till Blodcentralen så tjuvlyssnade jag när sköterskan bredvid förklarade för sin blodgivare att det var ett underskott på blodgivare i Stockholms län. Det skulle behövas 20000 fler blodgivare för att täcka behovet av blod. Trots att antalet blodgivare har ökat det senaste året så ökar befolkningen i länet ännu mer.

Om du inte har några problem med nålar eller annat som kan hindra dig från att lämna blod så bestäm dig för att bli blodgivare. Det går snabbt och man gör något bra för en annan medmänniska. Jag tänker så här “vill jag att det ska finnas blod ifall jag skulle behöva det?” För mig är det självklart att lämna blod. Jag känner inte alls av det. Tränar kanske inte det hårdaste passet direkt efter utan man kan ju planera in det innan en vilodag eller som jag gjorde sist, innan ett lite lugnare pass.

Sitter och fikar lite efter blodgivningen sist, de ser gärna att man stannar kvar ett tag och tar det lugnt.

Jag tillhör den översta gruppen, den vanligaste blodgruppen. En gång sa jag till sköterskan när jag lämnade blod att man önskade att man var lite mer unik, kanske den där ultimata O- som kan lämna blod till alla men snart fick hon mig på andra tankar när hon sa att det är ju mitt blod som är mest behövt för att det är flest som har just det blodgruppen. Då blev jag lite gladare!

 

Så här såg blodlagret ut i Stockholms län den 15 februari.

Tillhör du A- eller AB- så är det just till dig som detta blogginlägg tillägnas. Här kan du läsa mer om hur det går till när man lämnar blod och vart någonstans närmaste Blodcentral finns dig. Jag lämnar blod på Blodcentralen i Fridhemsplan och på Blodbussen när den kommer till Arlanda, smidigt och bra. Centralt och bra finns det också då du kan lämna blod vid Hötorget i stan.

Tänk inte det här borde jag verkligen göra. Utan gör det bara. =)

Jag har hittat en ny favorit i body lotion djungeln.

Om man inte ska äta choklad så kan man ju smörja in kroppen med den. Deras Lip Butter (den lilla burken) smakar precis som en chokladpudding vi testat från LIDL. Mums. Skönt för mina trötta läppar.

Ni ser också den tidigare favoriten, kokos. Den är lite lättare att smörja in sig med då den är mer lättflytande och man sprayar på den men jag tror chokladen vinner i alla fall. Förut har jag varit mer för deras BodyButter men nu var det länge sen jag hade en sån bytta. Tidigare hade jag så torra underben att huden liksom sprack, då körde jag mycket med deras Oliv body butter. Funkade finfint mot mina torra ben.

Här hittar ni hela chokladserien om någon är nyfiken.

För ett tag sen så var jag inne på en blogg som tipsade om ett gott te. Jag älskar te och dricker flera koppar om dagen. Nästa gång jag sprang förbi tehyllan på ICA så slank det med en ask av det tipsade teet.

Tog med en ask till jobbet och bjöd Malin på, påsarna gick åt illa kvickt. Det doftar och smakar underbart. Väldigt mycket ApplePie. Kanske inte det billigaste te man kan hitta, 19 kronor för 12 påsar tror jag det kostar. Men det är värt kronorna tycker jag. Samma märke har tre olika smaker till, jag har testat 2 av dem men tycker ändå att denna är godast.

Tack kära du för att du tipsade om denna!

Ibland händer det att någon annan människa tycker att denna bloggen är inspirerande och bra och nu har jag haft turen att inte bara en utan två gånger fått denna fina utmärkelse.

Tack kära Therese och Tess!

Meningen med den här awarden är att sprida kännedom om mindre, men läsvärda, bloggar. När man får awarden tackar man personen man fått den av, länkar samt skickar den vidare till fem stycken andra bloggar.

Jag skickar den vidare till följande bloggar

• Lillkarlsson – you go girl!
• Vikten av
• Malin med bloggen Just do it!
• Nina som imponerar genom att ha gått ner 25 kilo på mindre än ett år!
• och sist Malin på jobbet som lyckats gå upp en massa kilon senaste 8 månaderna men snart så genomgår hon någon slags mirakelkur och går ner 3-4kilo i ett nafs. =)

Sen vet jag inte riktigt vilken mer som jag ska tipsa om. Läser många bloggar om träning och vikt, några bra och några bättre men de flesta är stora och har redan massor med läsare. Länkar till några av dem hittar du under rubriken Inspirationsrundan i sidebaren till höger, länge sen jag uppdaterade den dock men favoriterna finns kvar!

Idag fick jag ett sms som gjorde mig riktigt glad. Har inte fått något sådant innan så antingen har de börjat med detta nyligen eller så har mina tidigare donationer gått till spillo. Jag väljer att tro det är det första alternativet.

Kändes så roligt att veta att det faktiskt var mitt blod som använts. Jag såg framför mig hur jag räddat något liv på ett barn eller en nybliven mamma. Det gjorde att just denna gång jag lämnade blod, med den ganska inkompetenta sköterskan som grävde runt med nålen i armen som om det vore en gryta, inte känns lika jobbig.

Sen träffade jag maken och stolt visade jag upp smset och hans svar var att han hoppades jag inte räddat livet på någon mördare. Vissa går genom livet lite mer negativa än andra.

Kul att makens inlägg blev så poppis. Är man mer nyfiken på honom så hittar man hans blogg här, vill man bli fotograferad av honom så hittar man hans kontaktinformation på hans hemsida här och ifall man har en väldigt konstig musikstil och har ett spotifykonto så uppskattar man nog hans musikblogg här.

Själv är jag mitt i jobbhelgen och det känns skönt att det bara är en dag kvar. Längtar efter att få vakna utan alarm, tisdag kanske det händer. Nu laddar jag inför en kväll framför TVn. Det händer inte ofta att jag tittar på TV. Praktiskt taget aldrig. Det är väl egentligen bara fyra program som jag bryr mig om. Missar inte Bonde söker fru. Inte heller Let´s dance. Men i år har de verkligen lyckats när de prickat in både Så mycket bättre och Downton Abbey på samma kväll och i perfekt anslutning till varandra. Underbart! Så ikväll hittar ni mig 20:00-21:30 på TV4 och 21:30-22:30 på SVT 1. Vilken tur att det är i natt som vi ställer om tiden för annars är 22:30 aningen sent när jag ska upp 04:15 i morgon. Men vips så är ju klockan bara 21:30 och då är det inte så farligt längre. Härligt!

Nu mot spisen, vatten ska kokas, teklämmor fyllas. =)

Denna veckan har känts lång och jobbig. Kämpiga långa tidiga dagar på jobbet med alldeles för lite sömn emellan.Matmässigt har jag slarvat en del och bara för att jag avbokat några träningspass så känner jag mig extra slarvig. Jag har varit så trött sen jag kom tillbaka till jobbet efter semestern, känns som om man liksom saknar en växel.

Igår avbokade jag ett bodypump pass till fördel för lite geocaching med Malin. Så roligt! Vi gjorde hela stan känns det som, från Vanadislunden i norr till Liljeholmsstranden i söder, med ett stopp i Gamla stan på slutet. 13 cacher rikare och 2 glada cachare som skiljdes åt i Gamla stan vid 18-tiden och då hade vi hållit på sen klockan 11. Idag använde jag kartfunktionen på jogg.se för att se hur långt vi gått och om man bara räknar sträckan och bortser från allt omkringirrande vid varje ställe vi stannat på så landade det på 8,6km. Inte undra på att jag känner av det i fötter och vrister idag. Jag har skjutit upp joggingturen tills i eftermiddag/kväll och 9km är planen men om vristerna fortfarande gör ont så väntar jag med den till i morgon. Vill ni se några bilder från gårdagens äventyr så finns det hos Malin. Jag hittade bland annat två avklädda kompisar i Vanadislunden. =) Själv skulle jag ha varit lite avig till att klä av mig kläderna, både jag och Malin hade nog gärna haft både mössa och vantar under promenaden genom stan. Brrr… Ibland var det svårt att logga för att mina fingrar inte ville samarbeta pga att de var så stela av köld. Men vi lärde oss massor om nya sorters cacher och det är roligt att leta i stan, dels för att det är så tätt mellan cacherna och dels för att det blir lite sport att inte verka allt för skum. =)

Nu väntar lunch med Davids släkt, jag har spanat in två cacher som jag kan söka efter på väg dit. =) Sköna helg, ta aldrig slut. Men för mig är det faktiskt en extra lång helg då jag är ledig måndag och tisdag med, sista 4 dagarsledigheten innan schemat ändras. Gäller att passa på att njuta. Vädret i Stockholm är underbart, klarblå himmel och strålande solsken.

Jag har blivit lite hooked på det här med geocaching. Maken har jag inte lyckats övertala riktigt ännu men han uppmuntrar och följer gärna med och dokumenterar mina äventyr. Jag gillar att det är en hobby som får ut mig i naturen, tar mig till platser som jag inte skulle ha upptäckt annars och att den ger mig lite huvudbry genom letningen.

Häromdagen så bar det iväg på ett litet sökaräventyr på eftermiddagen. Hade gjort upp en liten runda i närområdet, tog Tvärbanan och hoppade av vid Årstafältet. Hittade en kanske 500 meter gammal motorväg som av någon anledning inte togs bort när vägen stängdes av. Det är gamla Årstalänken som 2004 ersattes av Södra länken och då stängdes vägen av.

Man undrar ju varför de inte tog bort denna vägsnutten när de tog bort resten av den. Själva vägen är helt intakt, från ett gammalt fotografi så ser man att de nu har tagit bort belysningen och skyltarna men även det var kvar ett tag efter att vägen stängdes ner. Precis bredvid vägen står hus som liknar de vi bor i. Tänk vilken lycka för dem när vägen stängdes av. De har balkongerna mot vägen. Husen ligger kanske 20 meter från vägen. Man kan ju bara drömma om att de skulle stänga av E4an utanför oss…

Lite konstig känsla att stå där mitt på vägen. Vi lade oss ner på asfalten för att ta några bilder på oss båda och jag trodde hela tiden att det skulle komma en bil och köra över oss.

En hittad cache!

Lite pill med att få fram loggboken. I bakgrunden så ser ni så nära husen är till vägen.

David tyckte hela vägsnutten skulle ha passat utmärkt  i en zombiefilm så jag försökte mig på en zombie-pose. Gick sisådär.

Smög mig på en hund som senare ville bli kliad bakom örat. Se upp för creepy-handen till höger, den ser vanligtvis inte så där läskig ut.

Gick lite vilse under letandet efter nästa cache. Fastnade på en innergård. Hittade senare cachen vid ett väldigt deprimerande torg.

Här gav jag mig iväg på ett eget äventyr och lämnade maken bakom mig. Kom tillbaka utan loggning av cache. Den var för läskigt att ta ensam, nästa gång tvingar jag med honom.

Letar och letar.

Roligt är det i alla fall och bäst av allt är jag lurat med mig Malin på jobbet på detta så nu är vi två som är hooked! Synd bara att vi två jobbar minst ihop på vårt schema vilket gör att när jag jobbar, är Malin ledig och tvärt om. Så trist. Men någon dag ska vi på en jätte geocachardag i Stockholm och ta så många cacher att vi storknar. =)