Efter två snygga minus-veckor över jul och nyår så fick jag starta med ett plus idag. +0,6kg.

Känns självklart urtrist och lägg sen till att i torsdags på jobbet så sa ryggen ifrån och jag fick ont i ländryggen. Ont som inte gått över ännu. Ska försöka stretcha ryggen nu och om det inte går över så blir det ett besök till naprapaten. Vet inte vad som hänt men det gör ont när jag står och går. Inte när jag sitter. Förra veckan var galen på jobbet så jag satt nog och spände mig mest hela tiden. Vet att jag var dålig på att komma ihåg att stå upp vid skrivbordet då. Bättring denna vecka.

Annars veckan som varit så har jag hunnit med att bli faster för tredje gången samt fira Davids födelsedag, på samma dag dessutom! Igår tog jag tåget norrut för att hälsa på den lilla parveln. Att människor är så små i början.

Davids present var ett resaurangbesök samt en teaterföreställning. Lite trist att ge själva presenten, speciellt när jag inte köpt dem ännu för att avvakta att hitta en dag som passade oss båda. S jag letade fram pysselådran och gjorde en tecknad serie. =)

I början av veckan kände jag att jag hade lite lite om i halsen. Jobbade i två dagar men sen tog det stopp, sjukskrivning igår kväll, troligtvis en dag för sent som vanligt, att jag aldrig lär mig. Så nu hittar ni mig i soffan och kikandes på Biggest loser. Så här ser jag ut.


Feberblanka ögon som tårarna rinner ur, söndersnyten näsa och torra spruckna läppar. Sexigt så det skriker om det. Så träningen denna vecka ligger på NOLL. Tog ikväll en liten promenad runt kvarteret för att överhuvudtaget komma ut idag och jag känner mig helt slut efter den.

När jag blir frisk så ska jag bli bättre på att uppskatta att jag är just det, frisk.

Inte helt oväntat kom ett plus på vågen. Nu jobbade jag morgon idag så vågen beträddes vid 04:20 cirka vilket inte är något jag rekommenderar till någon.

81,7kg (+0,6)
BMI 25,8
Kvar till mål 3,7kg

Men jag fokuserar på att jag faktiskt gick till jobbet idag och kände mig pigg. Ingen snuva. Nästan ingen hosta. Kände mig helt enkelt OK. Härligt. Väntar ytterligare någon dag med att träna sen blir det tuta och kör som gäller igen. Jag längtar!

Hur bra ser det här ut?! Hur jag önskar denna förkylning kunde försvinna och jag vill aldrig se den igen. Jag är så less. Ingen träning i helgen heller. Vågen visar lite uppåt men konstigt när man knappt rört sig utanför lägenhetens väggar på en vecka. Har verkligen tagit det lugnt. Någon promenad om dagen men inget ansträngande. Självklart blev maken också dålig. Nästan oundvikligt när man bor ihop.

Dag efter dag så plingar det till i mobilen, påminnelser om träningspass. När jag bokat in mig på ett pass så lägger jag in passen i telefonens kalender med påminnelser 1 dygn före passet och 2 timmar före passet. Dygnet före så jag påminns om vad det är som komma skall och 2 timmar innan som en påminnelse att jag borde äta något mellanmål innan träningen.


I morse påmindes jag om att min plan att klara milen spruckit. Andra veckan utan löpning…

Dag efter dag så påminns jag nu i stället om att avboka alla träningspass. Är så less på att känna mig så här orkeslös. Jag har ännu inte avbokat helgens pass, på fredag kväll har jag varit dålig i en vecka och någon måtta får det vara. Klart jag avbokar om jag mår dåligt men i morgon vaknar jag och allt känns bra. Ingen snuva. Ingen hosta. Ingen känsla av att jag inte skulle orka ta trapporna upp till lägenheten.

David fick ett jobb på eftermiddagen och jag tänkte att jag kunde ju passa på när han gick ut och ta en liten runda runt kvarteret. Så jag följde med nedför backen och tog trapporna upp. Traskade på och insåg snabbt att det gick var tungt att gå. Förstå att förrförra veckan tränade jag 6 dagar av 7 och idag kan jag knappt gå 500 meter. Så jag la mig i en sån här svänggunga och vilade. Jag gillar dessa gungor. Mysigast är det förstås när David ligger bredvid och man ligger och snackar om ditten och datten men David skyr mig som pesten. =) Han är rädd att bli smittad och det förstår jag. I våras bollade vi en förkylning mellan oss i 1-2 månader och det är inte kul. Det är konstigt att inte kelas så mycket som vanligt, vi är väldigt kramiga av oss. Nu, inga pussar och minimalt med kramar. Men den som väntar på något gott. =)

Tillbaka till promenaden. Där låg jag i slänggungan som en klubbad säl.

Kommer på att jag kanske kan kolla om det finns någon app till telefonen som hjälper en att söka efter geocaches. Det var på någon blogg som jag läste om det för ett tag sen, kommer tyvärr inte ihåg på vilken, det var en viktblogg tror jag, där någon höll på med detta. Det är något jag funderar på att börja med, geocaching, skattletning för vuxna världen över. Så jag laddar ner en app där jag kan kika på 3 geocaches nära mig. En har jag letat efter och hittat tidigare. Nästa var det 250 meter till. Det är inte långt. Så jag tänker att dit klarar jag att gå. Gå dit var okej, nedförsbacke och sen när jag letade så var det ju inte ansträngande direkt. Hittade den dock inte… Sen när jag gick därifrån så var det lite uppförsbacke. Jag blev helt slut, hjärtat pickade på inne i bröstet som om jag precis avslutat ett hårt konditionspass. Inte bra. Hem, vila. Men jag kom ut och fick lite frisk luft i alla fall.

Jag blev ompysslad av maken när jag kom hem efter jobbet i lördags, ett varmt bad stod upptappat med någon badboll med örter i som han hittat i skåpet. Kärlek. Trots att jag kände mig urusel så tänkte jag åka till jobbet på söndagen men som tur är har jag en klok och övertalande make som sa åt mig att vara hemma från jobbet. Tack Madde för att du jobbade i stället för mig! Tack vare detta hoppas jag nu att jag kommer bli frisk snabbare än kvickt och inte som i våras gå förkyld i 1,5 månad…

Idag har jag gjort NADA. Badat. Lyssnat på ljudbok. Kollat bloggar. Följde med maken till affären för att få lite friskluft. Lyssnat på regnet. That’s about it. Ja just ja, snytit mig 700 gånger har jag också hunnit med. Nu är jag ledig i två dagar och jag hoppas jag är kry sen.

Träningen innan jag blev sjuk var bra, hade jag vetat jag skulle bli sjuk så hade jag joggat i stället för haft vilodag i tisdags. Men då var jag ju frisk som en nötkärna.

Så detta är första veckan som något av målen sprack, skulle ju ha joggat i lördags efter jobbet. Men det kommer flera veckor, nu ligger fokus på att bli friskt.

Jag kände det i går kväll. Att något trist var på gång. Hade lite ont i halsen när jag svalde men jag tänkte att det kanske på något mirakulöst vis skulle kunna försvinna tills i morse när jag vaknade. Men icke. Det är värre idag. Riktigt ont i halsen och huvudet känns tungt. Snorigt. Trist. Jag som hade en date med en Arlanda-kompis att springa 7km efter jobbet. Nu måste jag ställa in. Vill komma hem och bli ompysslad av maken. 8 timmar tills jag får gå hem från jobbet. Nedräkning pågår.

Jag har haft lite otur med min arm. Jag har ju gått till naprapaten i ganska många veckor nu och för några veckor sen så kändes den nästan bra. Sen en dag när jag skulle bädda sängen, vi har ett stort dubbeltäcke som är ganska tungt, tog jag tag nertill och lyfte upp båda armarna och skakade till det stora, tunga täcket. Då hamnade jag inte på ruta ett kanske, men ruta två eller tre är det nog. Det gjorde väldigt ont och fortsatte att göra ont i några dagar. Blåmärket på armen är gigantiskt 3 dygn efter att jag var hos naprapaten senast. Så här såg det ut ett dygn efter behandlingen.

Allt det som är rött på bilden är nu blått i stället. Det gör ruskigt ont. David glömmer hela tiden bort det och eftersom vi är ett väldigt kramigt par så gör sig blåmärket påmint mest hela tiden. Det gör ont bara man smeker över det. Ajaj. Aldrig i mitt liv trodde jag att jag skulle få såna här problem med armrackarn.