Efter två snygga minus-veckor över jul och nyår så fick jag starta med ett plus idag. +0,6kg.

Känns självklart urtrist och lägg sen till att i torsdags på jobbet så sa ryggen ifrån och jag fick ont i ländryggen. Ont som inte gått över ännu. Ska försöka stretcha ryggen nu och om det inte går över så blir det ett besök till naprapaten. Vet inte vad som hänt men det gör ont när jag står och går. Inte när jag sitter. Förra veckan var galen på jobbet så jag satt nog och spände mig mest hela tiden. Vet att jag var dålig på att komma ihåg att stå upp vid skrivbordet då. Bättring denna vecka.

Annars veckan som varit så har jag hunnit med att bli faster för tredje gången samt fira Davids födelsedag, på samma dag dessutom! Igår tog jag tåget norrut för att hälsa på den lilla parveln. Att människor är så små i början.

Davids present var ett resaurangbesök samt en teaterföreställning. Lite trist att ge själva presenten, speciellt när jag inte köpt dem ännu för att avvakta att hitta en dag som passade oss båda. S jag letade fram pysselådran och gjorde en tecknad serie. =)

2012 blev inte riktigt det löparåret som jag hade tänkt.

70km och därmed 70kr hade jag skrapat ihop tom april. Satt nyss och kikade på statistiken i Funbeat och resten av årets löpning stannade vid 80km. Uruselt rent löparmässigt men ett litet klirr gör det kanske ändå. Så ytterligare 80kr sätt in på Cancerfondens sida.

2013 ska ge ett större klirr! Banne mig!!

För ett tag sen fick jag en kommentar på bloggen om att jag kunde hojta till om jag ville träffas och träna något pass ihop. När jag någon dag senare låg i soffan och tänkte hur jobbigt det är att komma igång med träningen efter att man haft ett uppehåll så skickade jag iväg ett mail om en träningsdate. Några mail fram och tillbaka och sen var ett pass bokat.

Hade nämnt det för några kollegor, att jag skulle på en blind date på gymmet. De skrattade och undrade hur vi skulle känna igen varandra. Om jag skulle ha en nejlika i handen och allt vad de sa. Så när jag fick ett mail av typen “Snart ses vi!” Så svarade jag vad jag skulle ha på mig. Svarta halvlånga tights, svart linne och håret i en tofs eller knut. Nämnde det för kollegan som skrattade ännu mer och sa “hur många passar inte in på den beskrivningen på gymmet?!” Haha! Helt rätt. Borde ju haft något leopardmönstrat linne kanske.

Tack Malin inne på justdo.se för att du skrev kommentaren om en träningsdate, utan den hade jag med 100% sannolikhet bokat av passet och åkt raka vägen hem till soffan idag.

Är det den jobbigaste dagen? Nej, jag tycker inte det. Då känner man sig taggad och redo för ett nytt liv. Troligtvis har något hänt som får en att inse att nu är det dags. Dags att ta tag i det. För mig var det att ställa mig på vågen och verkligen titta på siffrorna. Att inte bara glömma bort dem på en gång. Utan verkligen titta på dem och inse att nu har det gått för långt.

Så jag hoppade över alla kakburkar på jobbet och det är många… Tog en frukt i stället. På lunchen åt jag lite snabbare än vanligt och valde att inte vänta på de andra som brukar gå på promenad och gav mig av själv i stället. Hann med 30 min rask promenad, inte i solsken men i uppehåll och hyfsat lätta ljusa moln i alla fall.

På väg hem kikade jag lite efter nya tröjor och inser att mina nya kilon inte gjorde mig gladare i att handla kläder, något jag avskyr i vanliga fall också men kilona gjorde det ännu värre.

När jag väl var hemma så gällde det att inte tänka så mycket utan direkt sätta på sig löparkläderna och bege sig ut. Trots kyla och mörker. Och det gick. Utan allt för stora krav satte jag av och kom hem 25 min senare med 2,7km passerade under fötterna. Sprang 2 km totalt kanske. I min vanliga lunk utan att känna att jag behövde stanna.

Irriterade mig på att skärmen var mörk när jag sprang men hittade en fiffig knapp när jag kom hem. Kommer underlätta i vintermörkret framöver.

Det tog emot och kändes tungt att ta sig ut. Men som alltid kändes det bra efter. Har någon nånsin ångrat ett träningspass?

Dag ett. Check.

Idag testade jag återigen en utav de nya passen på SATS, Grit Strenght. Testade även ett nytt gym, Regeringsgatan. Allt är så himla lika på alla SATS gym så man känner sig som hemma direkt. Men detta ställe kändes lite slitet. Omklädesrummet kändes slitet. Viktredskapen i salen kändes slitna. Vid flera tillfällen under passet så hörde jag hur vikter lossnade från stängerna för att de där stoppen var så slitna att de inte höll kvar viktplattorna på stängerna. En gång såg jag en kille tappa en 5 eller 10 kilosvikt från stången när han hade den på axlarna. Glad jag inte stod nära honom. Golvet ute i gymmet var också slitet, lite överallt hade parketten glidit isär och det var små hål här och där. Samtidigt var halva gymmet avstängt med byggplast då de håller på att bygga en som crossfithörna.

Tillbaka till passet. De här Gritpassen är tänkta att vara korta och intensiva. Man övar spänst och uthållighet ihop med styrka. Snabbt kommer man upp i puls och där stannar man hela passet, dvs 30 min. Korta vilopauser mellan varje set.

Idag testade jag Grit strenght och jag gillade inte det riktigt. Det första instruktören säger är att man verkligen ska lasta på massor med vikt. Om man inte orkar alla repetitioner i seten så är set ok, då har man kört till failure, tills man verkligen inte orkar längre. Det, att man ska köra så tungt, ihop med att passen är ganska hetsiga, känns lite olustigt. Skaderisken känns hög.

Sen en annan sak som inte riktigt är min grej är den här kämpargrejen som de kör på Gritpassen. Att man ska känna sig som ett lag, man ska heja på varandra, ge varandra high five, klappa varann på axeln, gå ihop i en ring, sträcka ut händerna mot mitten och sen köra någon slags heja-rop “På tre allihop så säger vi kämpa, ett, två, tre KÄMPA!” Det faller sig inte helt naturligt för mig. Jag brukar svara på instruktören “hur känns det idag? Är ni taggade?” för jag förstår hur trist det är att vara instruktör om ingen svarar. Men det här är lite över vad jag är bekväm med. =)

Passet som sådant. Snabbt och effektivt. Jobbigt. Killen som ledde det var bra och fick en att kämpa lite extra. Kommer med största sannolikhet ha träningsvärk i morgon.

Dagarna går i ett på det nya jobbet. Jag skulle ljuga om jag inte sa det var jobbigt. Ogillar att inte kunna saker. Men jag lär mig något nytt varje dag. Synd bara att det dyker upp 10 nya saker som jag inte har koll på under samma dag. =)

Idag får jag en liten break från skrivbordet och ska vara ute och åka med de som skriver kontrollavgifter på våra ytor. Solen skiner från en klarblå himmel så det prickades in en bra dag för detta.

Träningen går bra. Får inte in så många pass som jag brukade när jag jobbade skift. Jag orkar helt enkelt inte. Dels vill jag hinna med att träffa David och bästa kompisen ibland efter jobbet, helgerna blir alldeles galna annars. Och ibland känner jag bara att jag är så snurrig i huvudet efter jobbet att jag är glad om jag hittar hem. =)

Utmaningen fick jag av min gamla PT.

Att under september prova alla nya pass på SATS. Har börjat försöka boka in dem men det är köer på alla som är på kvällarna. Plus att jag inte pallar åka hur långt som helst för ett pass. Har åkt till Danderyd de två senaste måndagarna för att gå på PT Tess bodypump. Roligt, har inte gått på hennes pass tidigare. Hon hade bara pass 06:45 tidigare och där är jag inte riktigt än. =) Men jag kommer hem så sent efter de måndagspassen, närmre 21.

Men jag kommer få till det. Det rasslar alltid till i kölistan kvällen innan passet, även om det är 10-15 i kö så brukar man få plats.

Idag hoppade jag inte på Tvärbanan som vanligt från jobbet utan styrde i stället kosan norrut och hamnade lite senare i Mörby Centrum. Efter att ha virrat omkring lite i gallerian hittade jag till slut åt vilket håll jag skulle gå. Det är cirka 5 minuters rask promenad från Mörby centrum till det nyöppnade SATS Danderyd.

Min gamla PT kommer numera vara instruktör där och idag var jag inbokad på hennes premiärpass på detta nya center. Det märktes att stället var nytt, skylten hade inte ens hamnat på väggen ens.

Där inne var det nytt och fräscht, men det kändes att inte ens personalen hade hunnit boa in sig ännu. Kikade inte runt så mycket i själva gymmet men en ny sak såg jag, något de visst kallar “buren”. Kring den så håller SATS senaste nytillskott bland klasserna till, SATS Transformer Kanske något som bör testas någon gång.

Det var länge sen jag gick på bodypump och det kommer kännas i morgon vill jag lova. Fegade lite med vikterna, nästa gång blir det tyngre. Fast man vill ju kunna göra övningarna med, framför mig stod en tjej som lastade på riktigt tungt men sen såg det liksom ut som om hon aldrig orkade göra övningarna helt och fullt. Alltså knappt ens från början.

Ja, Tess, jag bokade in mig nästa måndag med. =) så lätt skrämdes jag inte bort. =) Nackdelen med passet är att det är så långt bort, klockan var 20:30 när jag kom hem. Lite småsent.

Det var ju ett tag sen jag tränade nu och jag hade glömt bort en sak. När man inte tränar så känner man sig trött och seg. Men när man åker till tex andra sidan stan direkt efter jobbet och går och tränar så känner man sig pigg efteråt. Det ger verkligen em grym kick. Det hade jag glömt.

Igår sprang jag Midnattsloppet här i Stockholm. Jag kände mig ganska seg och trött hemma innan. Men så snart mina vänner skickade ett sms om att de var på plats så packade jag ihop mina grejer och begav mig mot Zinkensdamm. Redan nere på Liljeholmens tunnelbaneperrong så började jag tagga igång. Överallt fanns det människor i knallblå tröjor.

Det var kö att få åka rulltrappan upp från perrongen på Zinken, kö upp för trappan men sen ute på gatan så var ju alla gator avspärrade och då spred alla ut sig lite. Träffade kompisarna inne på idrottsplatsen där vi tog det lugnt ett tag. Sen tillbringade vi 10-15min i kö för att gå på toa. Men det var för att vi hittade en vanlig toalett inne vid arenan, är inget större fan av bajamajor. =) Klädinlämningen gick smidigt, ishallen bakom arenan användes för det och det var helt fullt med väskor och Stadiumpåsar. Det märks att detta loppet hållit på ett tag, allt gick väldigt smidigt och var tydligt uppmärkt. Man hade fått se små filmer via Facebook under dagen hur man skulle göra med tidtagningschippet samt väskinlämning. Så man kände sig trygg.

Sen var det lite väntan på att loppet skulle börja. De som sprang i första gruppen hann komma i mål innan vi stuckit iväg. Man kände sig lite avundsjuk på dem som redan var klara.

Hörde av många att vi såg ut som smurfar.

Vi begav oss mot startfållan där man kände sig lite dålig jämfört med alla som startat tidigare därför att de springer fortare men det var massor med folk även i denna sista grupp. Vi började prata med en kille om hade en lapp på ryggen… Imponerande.

Han hade sprungit bland de första grupperna och kommit i mål på 40-45min och nu skulle han springa ett varv till med vår grupp. Starkt jobbat.

Tre taggade tjejer inför starten.

Nu är det inte långt kvar. Vid varje start så sköt de upp raketer.

Sen bar det av. 22:50 ungefär. Första kilometrarna var lätta, varken upp eller ner och allt var så nytt och spännande att det gick lätt. Med jämna mellanrum var det ett stort tält där det spelades musik. I tunneln vid Skanstull var den coolaste musiken. En tjej satt och spelade orgel där inne. Sen strax innan 5km så började det jobbiga. Först en backe på 100m där Nike hade en spurttävling uppför, Hillrunner. Där lyckades vi springa uppför även om det inte gick fort. Sen inte långt efter kom den berömda backen vid Sofia kyrka. Den var omöjlig och vi gick upp, vägen var kantad med marschaller och högst upp stod en gospelkör och sjöng. Bland de finaste partierna under loppet. Sen en annan bra sträcka när man kom ut så man såg hela Stockholm i mörkret, Gamla stan och Gröna Lund. Sen passerade vi mycket festfolk vid Götbacken som var lite överförfriskade och ropade mindre trevliga hejarop. Detta var den jobbigaste sträckan för mig, 7,5-9 km. Sen helt plötsligt ropade folk att det bara var en kilometer kvar och då började det kännas hanterbart. Vi insåg att vi skulle klara målet vi satt upp, att klara loppet på 1:15. När man såg slutet längst bort på Hornsgatan kändes det bra, men upploppet var långt och det kändes som om man aldrig kom fram. Passerade målet klockan 00:01 och sluttiden blev 1:09.
Mycket nöjda. Jag sprang ihop med en gammal kollega från Arlanda och vi hade båda varit dåliga med löpträningen under sommaren. Så 1:09 kändes mycket bra. En annan vi sprang med körde ett eget race och hon kom in på 56min. Det gjorde även han med texten om att han sprang andra varvet, tänk att springa första på 45 och andra på 55. Imponerande.

Tre mycket nöjda tjejer efter loppet.

Idag känns allt bra, ingen träningsvärk direkt. Men mina höfter. En mil på asfalt är inget de uppskattade. Varje steg gör ont. Har inte haft problem med det innan men har inte sprungit på bara asfalt tidigare. Hoppas det snart går över. Vi är alla sugna på att springa nästa år igen. Då ska jag springa lite mer än vid två tillfällen under sommaren. =)

Om du funderar på att springa ett lopp så rekommenderar jag verkligen Midnattsloppet. Ett riktigt bra arrangerat lopp.

I söndags var det dags att testa ett nytt pass på SATS igen. För två veckor sen bokade jag in mig på ett HOT MOJO pass. Yoga i 38 graders värme. Vad jag vet så finns det bara på SATS Spårvagnshallarna så det blev både nytt pass och nytt gym att testa.

Det är några otroliga köer på dessa pass fortfarande, kollar jag framåt så är det mellan 30-100 i kö på alla pass förutom passen om två veckor. Framförhållning behövs.

Spårvagnshallarna är en läcker byggnad i sig, en byggnad med anor i snyggt tegel.

En pampig entré även en regnig och grå dag.

Inuti känns det stort, högt i tak och med mycket plats. När jag kom vid 10 fanns det ingen vid de fyra stationerna för att träna med stång. Det var kanske 5-10 totalt i hela gymmet.

Löpbanden var nästan tomma.

TRX band hängde i taket och såna där långa rep som de använder i Biggest loser. Nu var det i och för sig söndagsmorgonen men det kändes ganska tomt. Som alltid när man är på ett nytt gym så känns det ju lite förvirrande men här kändes det faktiskt ganska stökigt här och där. Små ytor, spridda över hela lokalen, känns som om det är en hel del spring om man skulle köra ett förutbestämt pass.

Kettlebells lite huller om buller.

Själva passet i sig var varmt och galet svettigt. Bara av att ställa sig till rätta så rann det svett om hela mig. Jag som inte är överdrivet förtjust av typ ångbastu tyckte det var ganska jobbigt. Det är både varmt och hög fuktighet. Jag har ingen fotfobi alls vad jag vet om, men jag tyckte det till och med var lite småsunkigt att ta i mina egna fötter i vissa positioner… Att sen då ligga på mage med någon annans fötter mindre än en armslängd ifrån mitt huvud. Inte helt bekvämt. Allt var så mycket knepigare när man var hal av svett med. Tänk dig att ha upp högerfoten ovanför vänster knä, mot låret och sätta dig neråt, balansera på ett ben och stretcha rumpan, hållandes händerna sträckta över huvudet, när både fot och lår är superhala av svett. Inte helt lätt.

Summa sumarum.
Roligt att ha testat på det. Inget jag kommer göra igen. Kanske en kall vinterdag i så fall. Att gå in och svettas i en trång sal mitt i sommaren?! Nja.

Efteråt laddade jag med vätska från en nypressad juice, spenat, äpple, vetegräs, ananas och citron. Mums!

Grön och skummig.

Där försvann 11 dagar i ett nafs. Bloggen har varit helt tys, som det brukar vara med viktbloggar när man liksom halkar av banan. Har inte ätit särskilt bra dessa senaste veckorna, har inte tränat lika mycket heller och det resulterar ju bara i en sak. Vågen pekar lite uppåt. I morgon är det jag som hoppar upp på den och verkligen tittar på siffrorna.

Vad har jag hunnit med att göra dessa dagar mer då? Jag har fyllt år, födelsedagen blev en vanlig dag på jobbet följt av en mysig kväll med maken. Sen på helgen så blev jag firad av vänner ena dagen och av familjen andra dagen. Fullt upp. =)

Häromdagen tog jag tag i löpningen igen. Om man nu kan säga så efter ett löppass… Tror inte jag sprang ens en kilometer under juni månad… Men jag begav mig ut i löparoutfiten och tänkte, jag kör så långt jag orkar. Evigheter sen jag sprang sist… Efter 3km så var jag nöjd att jag orkat springa 3km i sträck. Tänkte, jag försöker mig på 5km så får vi se hur det går. Vid 5km så tänkte jag “bra jobbat Elin, allt över nu är bonus.” Sen helt plötslig så var jag på 7,5km och då var det ju bara en fjärdedel kvar till milen och då kunde jag ju inte sluta. Så det blev en mil. Ganska dåligt takt då det tog sin lilla tid, 1h 14min, men jag är nöjd att jag klarade springa hela tiden om man bortser från två mastodontbackar där jag gick. Vid några tillfällen blev det några pauser för att stanna upp och bara insupa hur härligt Stockholm är på sommaren, eller för att på bron mellan Gullmarsplan och Skanstull stanna och leta rätt på vårt hem, långt långt bort. En och annan paus för att stanna och lukta på jasminbuskar blev det med. Älskar den doften.

Långt där borta bor jag.

Bron var nog den tråkigaste biten. Sprang Årstaviken runt och det blev precis 1mil.

Annars har jag redan hunnit med att jobba 5 veckor på mitt sommarvikariat, tiden har gått så snabbt. Nu väntar 4 arbetspass på mitt vanliga jobb, sen 4 härliga semesterveckor!!! Längtar! Torsdag klockan 23 är det en väldigt glad Elin som cyklar mot terminal 4 och sen vidare hemåt.