Jag fick hem ett prov av en ny måltidsersättningsbar från Allevo. Jag äter sällan dessa bars men det händer då och då. Maken äter alltid bars till frukost sen många år och även till lunch när han är ute på stan och stressar mellan jobben. Han gillar inte att äta frukost men jag propsar på att han behöver äta något innan han går till jobbet och dessa bars funkar fint.

Den nya baren beskrivs på följande vis på deras hemsida

God och mättande LAKTOSFRI måltidsbar med müslibas och smak av choklad, mandel och havssalt. Perfekt som lunch eller efter träning. Innehåller endast 210 kcal.

Bra att det börjar komma laktosfria alternativ även på detta område. Annars gillar jag dessa müslibars framför de andra då jag kan tycka att de som är mer kompakta liksom växer i munnen på mig. Smaken var god, mandel och havssalt känns som en lyckad kombination.

Även maken gillade denna nya bar. Följer säkert med hem när den väl dyker upp i hyllorna i affären. Ska enligt dem finnas i affärerna från januari.

Efter två snygga minus-veckor över jul och nyår så fick jag starta med ett plus idag. +0,6kg.

Känns självklart urtrist och lägg sen till att i torsdags på jobbet så sa ryggen ifrån och jag fick ont i ländryggen. Ont som inte gått över ännu. Ska försöka stretcha ryggen nu och om det inte går över så blir det ett besök till naprapaten. Vet inte vad som hänt men det gör ont när jag står och går. Inte när jag sitter. Förra veckan var galen på jobbet så jag satt nog och spände mig mest hela tiden. Vet att jag var dålig på att komma ihåg att stå upp vid skrivbordet då. Bättring denna vecka.

Annars veckan som varit så har jag hunnit med att bli faster för tredje gången samt fira Davids födelsedag, på samma dag dessutom! Igår tog jag tåget norrut för att hälsa på den lilla parveln. Att människor är så små i början.

Davids present var ett resaurangbesök samt en teaterföreställning. Lite trist att ge själva presenten, speciellt när jag inte köpt dem ännu för att avvakta att hitta en dag som passade oss båda. S jag letade fram pysselådran och gjorde en tecknad serie. =)

2012 blev inte riktigt det löparåret som jag hade tänkt.

70km och därmed 70kr hade jag skrapat ihop tom april. Satt nyss och kikade på statistiken i Funbeat och resten av årets löpning stannade vid 80km. Uruselt rent löparmässigt men ett litet klirr gör det kanske ändå. Så ytterligare 80kr sätt in på Cancerfondens sida.

2013 ska ge ett större klirr! Banne mig!!

Jag har inga bra teorier om varför det blev som det blev men statistiken talar lite för sig själv. Funbeat är bra till mycket, man får det liksom skrivet i svart på vitt framför ögonen på en.

105 dagar med träning mellan 120101-120630.
26 dagar med träning mellan 120701-121231.

Japp. Det ihop med noll intresse av att hålla nere kalorierna i det jag stoppade i mig gjorde att vågen visade uppåt igen. Lägg sen till att jag bytte från ett hyfsat rörligt jobb till ett 100% stillasittande jobb.

Jag till och med satte skygglapparna på när jag passerade vikten där jag sagt att om jag passerar den så blir det tillbaka till Viktväktarna. Lägg några kilon på det och där började det kännas jobbigt. När vågen en dag visade 90 kilo igen så tog det till och med några dagar att registrera det i min lilla reptilhjärna.

Så nu är jag sen mellandagarna medlem i viktväktarna igen för att få bukt på allt elände som slinker ner mellan målen mat. 2013 har startat med en veckas förkylning så motionen har jag inte kunnat göra så mycket åt ännu. Förkylningen sitter fortfarande i lite men i morgon väntar i alla fall jobbet, var hemma förra veckan. Men vågen visar i alla fall neråt.

På’t igen som man brukar säga.

För att få lite extra pepp så anmälde jag mig till årets Rivstart. Cornelia håller i den som vanligt. Bra peppning i FB gruppen gör det lite lättare att hänga med. =) 5 kilo lättare efter dessa 8 veckor är målet.

För ett tag sen fick jag en kommentar på bloggen om att jag kunde hojta till om jag ville träffas och träna något pass ihop. När jag någon dag senare låg i soffan och tänkte hur jobbigt det är att komma igång med träningen efter att man haft ett uppehåll så skickade jag iväg ett mail om en träningsdate. Några mail fram och tillbaka och sen var ett pass bokat.

Hade nämnt det för några kollegor, att jag skulle på en blind date på gymmet. De skrattade och undrade hur vi skulle känna igen varandra. Om jag skulle ha en nejlika i handen och allt vad de sa. Så när jag fick ett mail av typen “Snart ses vi!” Så svarade jag vad jag skulle ha på mig. Svarta halvlånga tights, svart linne och håret i en tofs eller knut. Nämnde det för kollegan som skrattade ännu mer och sa “hur många passar inte in på den beskrivningen på gymmet?!” Haha! Helt rätt. Borde ju haft något leopardmönstrat linne kanske.

Tack Malin inne på justdo.se för att du skrev kommentaren om en träningsdate, utan den hade jag med 100% sannolikhet bokat av passet och åkt raka vägen hem till soffan idag.

Testade en ny vattensmak häromdagen. Försöker att bli bättre på att dricka vatten under dagarna på jobbet men om man inte har det tillgängligt så blir det verkligen inte av.

Testade Loka Vintersmak med smak av äpple och kanel. Inget som föll i smaken alls faktiskt. Smakade skumt. Tycker de flesta av LOKAs smaker är skumma när jag tänker efter.

På jobbet har jag en flaska som jag fyller med bubbelvatten ur en automat varje morgon när jag kommer. En bra dag så kanske jag dricker 1 flaska, 0,5 liter. En dålig dag har jag knappt rört den. De dagarna känns huvudet tungt när man går hem.

Har ni några tips på hur man ska få i sig mer vatten? Ställa mobilen på att vibrera till varje timme så man kommer ihåg det?

Har haft en lugn kväll hemma efter en riktigt tung vecka. Både David och jag har varit helt förstörda. Inget som en god natts sömn inte kan råda bot på hoppas vi.

Hej helgen, jag är redo för dig.

När David och jag var i Örebro häromhelgen så åkte vi på en utflykt till Kvarntorp i närheten av Kumla. Där finns en stor slagghög från någon gammal industri som verkar användas som skidbacke under vinterhalvåret. Men uppe på toppen finns också en konstutställning. Den var vi, vädret till trots, sugna på.

Väl där möttes vi av denna trappa.

En 200 meter lång trappa med 427 trappsteg. Den tog på krafterna. Varje trappsteg var numrerat så man visste precis hur långt man kommit. Den tog liksom aldrig slut. Väl upp på toppen såg jag en lapp med en länk till www.besegrattrappan.se. Vi kände verkligen som om vi besegrat trappan när vi väl kommit upp. En skön syn av vad man just klarat.

Vi vandrade runt i regnet och kollade på all möjlig konst där uppe. Väl värt ett besök om ni är i närheten. På sommaren har de ett café där uppe med.

Väl hemma på hotellet igen kollade jag upp länken ovan. Det visade sig att vi inte alls besegrat trappan. Inte ens i närheten. För att göra det ska man visst springa upp för trappan och sen ner längst bilvägen, upp och ner, tio varv och klara det under fem timmar. Totalt blir det 10,6km. Mina ben darrade efter att vi gått ner för trappan lite senare. Skulle inte ens vilja föreställa mig hur de skulle kännas efter tio varv.

Men om någon är ute efter en utmaning så finns den i Kvarntorp och väntar på dig. Snabbast runt har klarat det på 1tim 1min 46sek. Då går det undan.

Utsikten där uppifrån går säkert inte av för hackor. Vi såg dock bara dimma. Men var lika glada för det.

Denna dagen har jag klarat galant. Förutom att jag druckit för lite vatten. En 20 min lång lunchpromenad hann jag med på rasten. Känns alltid lika bra. Tränade sen på SATS efter jobbet. Mycket länge sen jag gick på ett Shape pass. Kommer nog kännas i kroppen i morgon.

Rom byggdes inte på en dag, visst var det så?! En kollega hade fyllt 60 och skulle firas på jobbet. Jag hann inte ens blinka innan jag ätit en macroon(?), en bit snoddas och en Noblesse. Hann inte ens tänka efter. Jaja. Nya tag.

Hade i alla fall gått en lunchpromenad under lunchen och hållit mig borta från kakburkarna i övrigt. Fruktskålen är min kompis. Måste bli bättre på att dricka vatten också. Fyller halvlitersflaskan varje morgon. Har jag tur har jag druckit 1/4 när jag går hem…

Apropå något helt annat. Går en kalligrafikurs och idag var det himla skoj. Fick testa att skriva med lite olika färger. Passar bra att öva inför kommande julkort. Tänk att det är november snart. I helgen ställer vi om klockorna och sen är det ju praktiskt taget dags att handla gran. =)

Är det den jobbigaste dagen? Nej, jag tycker inte det. Då känner man sig taggad och redo för ett nytt liv. Troligtvis har något hänt som får en att inse att nu är det dags. Dags att ta tag i det. För mig var det att ställa mig på vågen och verkligen titta på siffrorna. Att inte bara glömma bort dem på en gång. Utan verkligen titta på dem och inse att nu har det gått för långt.

Så jag hoppade över alla kakburkar på jobbet och det är många… Tog en frukt i stället. På lunchen åt jag lite snabbare än vanligt och valde att inte vänta på de andra som brukar gå på promenad och gav mig av själv i stället. Hann med 30 min rask promenad, inte i solsken men i uppehåll och hyfsat lätta ljusa moln i alla fall.

På väg hem kikade jag lite efter nya tröjor och inser att mina nya kilon inte gjorde mig gladare i att handla kläder, något jag avskyr i vanliga fall också men kilona gjorde det ännu värre.

När jag väl var hemma så gällde det att inte tänka så mycket utan direkt sätta på sig löparkläderna och bege sig ut. Trots kyla och mörker. Och det gick. Utan allt för stora krav satte jag av och kom hem 25 min senare med 2,7km passerade under fötterna. Sprang 2 km totalt kanske. I min vanliga lunk utan att känna att jag behövde stanna.

Irriterade mig på att skärmen var mörk när jag sprang men hittade en fiffig knapp när jag kom hem. Kommer underlätta i vintermörkret framöver.

Det tog emot och kändes tungt att ta sig ut. Men som alltid kändes det bra efter. Har någon nånsin ångrat ett träningspass?

Dag ett. Check.

Jag ligger just nu i soffan och undrar vart september tog vägen. Min utmaning om att testa alla de nya passen på SATS gick inte alls bra. Fick till det så jag testade två av passen i all fall. Hade de andra varianterna inbokade vid några tillfällen men livet kom emellan några av gångerna och ibland var jag bara för lat… Jag har helt tappat suget för att träna. Så jobbigt att skriva och ännu jobbigare att känna. Vikten har således gått upp lite men värre är den degiga känslan i kroppen. När jag tänker på min kropp i maj/juni och jämför med nu så blir jag bara ledsen. Vad snabbt det går. Jag inser i alla fall att jag aldrig kommer kunna slappna av med att kontrollera vad jag äter eller att röra på mig. Då känns det ännu värre. Att för att hålla vikten i schack så kommer jag behöva känna som om jag är på diet för alltid.

Det känns lite extra motigt nu för att jag är förkyld. Huvudet känns tungt och febern ligger och lurar. Dagarna går i ett och helgerna går alldeles för fort.

Detta har blivit en urusel blogg. Jag har inte den minsta lust att skriva i den heller. Har inte ens haft dåligt samvete för att det är så långt mellan inläggen. Har man det så vill man ju i alla fall skriva. Så jag hoppas jag snart hamnar på banan igen. Att jag känner lusten komma tillbaka. Den finns ju där inom mig, krigaren, det gäller bara att väcka den till liv igen.

Pepp till er allihop som fortfarande kikar in.