Här är kortet från när jag startade med nya kosten och träningen.

Här är bilden från i måndags. Tre veckors skillnad.

Magen ser lite plattare ut. Ryggfläsket ser lite mindre ut. Det där ryggvecket kan försvinna och aldrig komma tillbaka. Det känns väldigt mycket bättre i alla fall. =) Ikväll ska vi ut och fira ordentligt. Min bästa vän fyller år och vi ska ut ett gäng och äta libanesiskt, jag har längtat hela veckan!

Trevlig helg till er alla!

Nu laddar vi om för en ny vecka!!! Jag hoppas alla andra sitter och dricker skumpa i en solig backe och att gymmet därför är tomt. =)

Trevlig Valborg!!! Ut i det fina vädret med er! =)

Idag är ingen vanlig dag. Idag har David och jag varit tillsammans i åtta år. Som svägerskan sa till David häromdagen, det känns som om det var igår ni träffades fast samtidigt känns det som om ni alltid varit tillsammans. Åtta härliga år.

Bjuder här på en liten bildkavalkad från dessa år, vi har båda gått lite upp och ner i vikt under åren. Första året var året innan första digitalkameran inhandlades. Vet att vi fått ett printat foto av mamma från första gången hon var och hälsade på i Stockholm men hittar det inte nu.

2005 – sommarutflykt i Stockholms skärgård

2006 – ser så galet stor ut. Semester på Gotland.

2007 –  när vi gifte oss. Hade gått ner till runt 90 med hjälp av VV och var supernöjd med att jag gått ner så långt. Startade på över 100 den gången med.

2008 – semester i Skåne. Sakta men säkert fastnade kilona igen. På väg upp…

2009 januari – semester på Fuerteventura. Gick upp mycket under resten av detta året.

2010 – Djurgårdsfärjan på väg till konsert med Mikael Wiehe. Startade min senaste viktresa i april 2010 och här i augusti hade jag redan gått ner cirka 20 kilo. Från 105 till 85.

2011 – semester på Teneriffa. Här vägde jag som minst, var nere på 79 och nosade.

2012 – vårpromenad på Söder

Och sist en extrabild på mig från dagens promenad på Montelius vägen på Söder.

 

En sak jag kommit på när vi ikväll kikat igenom massor med bilder, är att jag saknar mitt långa hår. Så nu blir det till att spara. Till Davids stora lycka. =)

Tack David för dessa 8 år, de har varit grymma. Vi är grymma ihop. Puss på dig.

Jag ber om ursäkt för de dåliga poserna. Haha, kommer inte så naturligt att stå så där framför kameran. =)

Ska bli spännande att se skillnaden sen. Dessa är tagna söndagen innan jag började med kost- och träningsplanen, 8 april. Jag känner redan nu att mycket hänt kring magen, byxorna på jobbet hänger på mig och de sitter uppe med vilja. Nästa pass byter jag ner mig till en storlek mindre, de hänger ju redan i skåpet. Blir lätt så när man pendlar i vikt… jag har till och med ännu en storlek mindre som är från när jag vägde som minst och vid en klädbeställning trodde jag skulle klara några kilon till inom kort…

Here goes!

Har helt glömt bort min tvåårsdag på min viktresa!

Söndagen den 4 april 2010 fick jag nog, väntade till midnatt och sen när klockan slog över till den 5 april klickade jag mig in på Viktväktarnas sida och blev månadsmedlem. Jag är en sån som startar saker på måndagar. =) Morgonen efter landade startvikten på 105,4kilo.

Jag kommer ihåg hur min ork var då. Jag orkade ingenting. Jag orkade knappt gå upp för backen från Liljeholmen till där vi bor. Jag svettades. En gång åkte David och jag ut till Nackareservatet för att gå omkring, jag tror inte ens jag orkade gå i 20 minuter. Det är svårt att tro det nu. Jag orkade inte gå i 20 minuter.

11 april 2010, 103,3 kilo.

Här hade jag viktväktat i en vecka. Dagen efter ställde jag mig på vågen och hade gått ner 1,8 kilo efter första veckan. Trots detta så ser jag så ledsen ut. Jag kände mig så ful, stor och osexig… och trodde aldrig att jag skulle klara av detta. Jag kände mig alltid störst i alla sammanhang, alltid fulast. Jag var nog troligtvis alltid störst. Jag önskar jag kunde resa tillbaka i tiden och säga åt den här 30-åringen att inte vara så ledsen, att peppa henne, att säga “du kommer klara detta!” 

2 maj 2010

Den 3 maj är det vägdag och då visar vågen 100,4 kilo. Så nära den magiska gränsen. Veckan efter klarar jag den. =) Den 3 maj är en annan viktig dag. Dagen då jag började JOGGA. I ett av motivationshäftena som jag fick när jag gick på mötena hos Viktväktarna så hittade jag ett schema där det fanns en plan att lära sig jogga 5 kilometer på 6 veckor. Den 3 maj startade jag på det programmet. Det löd

• Gå 3 minuter
• Jogga 1 minut
• Gå 2 minuter
• Jogga 2 minuter
• Gå 3 minuter
• Jogga 2 minuter

Jag kommer ihåg att jag tyckte det var jobbigt. Har kommit en väldigt lång väg från den dagen. Sex veckor senare klarade jag 5 km på 41 minuter.

Idag på gymmet så såg jag mig själv i spegeln och såg en ganska smal tjej, en tjej som klarar mer än hon tror om hon bara vågar testa. Jag är en gladare människa nu, jag orkar saker jag inte trodde var möjliga för två år sen. Jag tränar och jag äter nyttigt. Jag trillar dit ibland och går upp några kilon men vaknar upp och inser att så vill jag inte ha det och sen det viktigaste, jag gör något åt det.

13 april 2012, 82,9 kilo.

En trött men glad Elin, som ber maken ta ett kort innan hon springer ner till gymmet och bränner av ett kanonpass för axlar och bröst. Mina blå byxor gör mig glad, tack Suz för att jag fick köpa dem!

Jag är grym!

Idag är det ingen träning planerad, jobbat 8-18 och de passen är så långa. Visst att de är lika långa som 6-16 men de känns så mycket längre. När man väl kommer hem så är jag redo för sängen direkt efter middagen nästan.

Idag fick jag ett mail från maken. Smidigt när man får dem rakt in i mobilen. Vill inte gå tillbaka till livet innan smartphonen. =) Han hade suttit och grävt i gamla bilder och hittat något från när vi var i Teneriffa i våras.

Haha! Jag hade glömt bort den här. Saknar frukost på balkongen, de varma dagarna, solen och nakenbadet. De sköna kvällarna, middag ute och promenaden hem till hotellet. Längtar efter att ha så mycket tid tillsammans. Jag blev glad av att se denna, längtar nu ännu mer till nästa solsemester. Denna gången planerar vi vara borta två veckor. Underbart!

Innan jag blev sjuk så var David och jag iväg och spanade vid Tyresö slott och omkring. I sommar ska David fotografera min väns brorsas bröllop där i närheten. Vi var där för att reka lite och spana in bra ställen för porträttbilder. Jag fick då agera modell och posera på alla möjliga ställen och vis, för att man ska komma ihåg lite olika idéer och så. Men ibland blir det för mycket snyggposering och då blir det såna här bilder i stället. Spännande med bröllop i alla fall, håller tummarna för fint väder. Tyresö slott och slottsparken var underbara, fanns ett mycket trevligt fik i slottet. När vi var där så var träden precis på väg att slå ut så jag antar det kommer se väldigt annorlunda ut när vi är där på sommaren.

En kompis som med jämna mellanrum skickar mail till en med bilder från förr. Det är bilder man behöver se, hur jobbigt det än är att titta på dem. Man behöver titta på dem och förstå att det där var jag. Det är jag som sitter som en blaffa i den där fåtöljen. I den där hemska oformliga tröjan som jag hade köpt på KappAhls avdelning med stora storlekar. Det som är jobbigast att se är att det där var det finaste jag hade att ta på mig vid det tillfället för om man tittar noga så har jag örhängen på mig plus att jag har håret utsläppt och det betyder att vi gjorde något speciellt den här kvällen och då betyder det att jag tog på mig det finaste jag hade. Det är klart det finns fina kläder för stora kvinnor, men jag som ogillar att handla kläder till och med nu när jag kommer i storlekarna i de vanliga avdelningarna, avskydde att handla kläder när jag var stor.

Tack Malin för att du får mig att inse att jag inte längre är den där personen. Att saker och ting kan förändras. Att jag kommit en lång bit på väg mot vart jag vill landa en vacker dag. Kramar till dig!

Davids svåger fyllde år i veckan och i helgen som var så hade han en stor fest för att fira. Jag ville känna mig supersnygg och gick till Noa Noa och kikade efter något att ha på mig. Jag hittade klänningen jag gifte mig i i den butiken så jag får alltid en härlig känsla i magen när jag är där och tittar. Gillar kläderna även om jag önskar de kunde ha lite mer starka färger, där finns mycket pastell och ljust. Men jag hittade i alla fall en klänning som satt perfekt, sen var det bara kvar att välja färg, vitt, ljuslila eller ljusgrå. Den vita gick bort för det kändes som en studentklänning. Den gråa tyckte David såg lite höstig ut så det slutade med den ljuslila.

Jag kände mig väldigt fin i den på festen och fick många härliga kommentarer om att jag var fin och en sa till och med att nu var det väl bra med viktminskningen, nu var jag väl nöjd. Visst har viktminskningen förändrat mitt liv och mig själv också för den delen men nöjd är jag inte. Det kanske inte syns när man är uppiffad till fest men det finns ju massor kvar att göra. =)

Blåmärket från naprapaten försökte jag sminka över så gott jag kunde men som ni ser syntes det ju väldigt mycket i alla fall…Blev glad nu när jag ser att mina armar inte ser ut som stora segel längre. Tycker nog de ser riktigt normala ut.

Här kommer en liten utlottning för att ni är såna trevliga läsare som kommer tillbaka hit och läser mina inlägg om ditten och datten. När vi flög till härliga Teneriffa i februari så var det en flygvärdinna som hade en sån snygg frisyr och när vi gick av så sa jag det till henne. Hon sa det var superenkelt att fixa, bara ta ett hårband och sen liksom peta in allt hår på ett visst sätt. När jag kom hem så köpte jag såna hårband för att testa men insåg snabbt att mitt ganska tunna  hår inte alls gick att få till i den frisyren. Så där stod jag med tre hårband eftersom de såldes i trepack. Sen tyckte jag inte ens att jag kunde ha det som ett vanligt band eftersom det liksom gled av huvudet. Men häromdagen så testade jag det igen och det gick riktigt bra, slapp små hårtussar i ansiktet när jag sprang. Ett hårband har jag gett till Malin på jobbet och hon verkar gilla det. =) Ett behåller jag själv och så här tjusig är jag i det, detta är innan backträningen i tisdags. Puh.

Men då återstår det ju ett hårband som är till övers liksom. Ett gräddvitt som härmed lottas ut till någon trevlig person som lämnar en kommentar till detta inlägg. Ni har till söndagkväll klockan 21:00 på er att lämna en kommentar. Sen lottas det bland kommentarerna och sen kommer det på posten. Hur låter det?