Här bjuder jag på en liten bild på mig och bästa vännen Kristina från när vi var ute på långpromenad häromdagen.

Tack för att du finns i mitt liv, love you!

Det är förresten denna underbara kvinna som just lovat mig privatlektioner i crawl så nu ska det tränas lite simning också. Lovely! Härligt att kunna variera sin konditionsträning. Måste bara på något vis hitta en dag som vi båda är lediga, det här med att ha skiftarbetande kompisar är lite klurigt. För att inte tala om min familj, tidigare var vi 4 av 4 som jobbade skift, ibland tog det månader innan det fanns en gemensam ledig dag att träffas på. Nu jobbar en bara dagtid vilket gör det hela lite lite lättare men fortfarande svårt.

Men jag har ju glömt att visa gästen vi hade hemma hos oss i helgen! Bästa finaste Ella.

Vi var rätt möra efter hennes besök, första natten var hon lite orolig och det vankades en hel del. Men sen lugnade hon ner sig mer och mer. Vi ställer gärna upp som hundvakter igen!

Det blev ingen träning idag. Dels så var jag så trött, sov dåligt i natt och sen 10,5 timmars arbetsdag på det, som avslutades med 3,5 timmes utbildning, är inte van att sitta still inomhus… Att ha utbildning på soliga dagar borde vara förbjudet.

Dels behövde jag min man och bästa vän. Har en grej som jag behöver stöta och blöta lite och ingen är bättre på att hjälpa mig hålla reda på och sortera mina tankar än han. Ingen är heller bättre på att stötta mig i min viktresa. Ingen är bättre på att distrahera mig när jag står och ska göra jägarvila mot garderobsdörren i hallen. 1 minut går så mycket fortare när han babblar på om allt och ingenting. Ingen säger så ofta att jag är vacker. Så fort jag behöver honom så finns han där.

Puss på dig.

Startvikt 105,4
Start BMI 33,1

Nuvarande vikt 82,2
Nuvarande BMI 25,9
Veckans resultat -2,2
Totalt -23,2
Kvar till mål 2,2

Målvikt 80
Mål BMI 25,2

Förra veckans trista resultat är som bortblåst. Måste har varit något konstigt med min kropp då. Kan tänka mig att jag kanske skulle ha stått stilla då, med all utebliven träning pga förkylningen och att jag denna vecka borde fått ett normal -0,8. Hur som helst så är jag superglad! Detta är söndagsvikten då jag jobbar morgon denna måndag. Försöker att inte ställa mig på vågen när jag går upp så tidigt, inget gott kommer ur det. Kommer vara supertrött ikväll men 19:00 har jag ett Shape-pass inbokat. Ingen aning om vad det är men en kompis lovordar de passen och tycker det är tokbra så jag ska testa. Hoppas bara jag inte landar i soffan när jag kommer hem från jobbet och inte kommer upp igen… risken finns. Men genom att skriva det här så hoppas jag att jag kommer pallra mig ner till SATS. Gäller att känna sig själv. =)

Fatta att jag gått ner 23,2 kilo!!!! Jag googlade lite och hittade att medelvikten för ett 5år gammalt barn är 19,5kilo. Tänk att gå omkring hela tiden och bära på en sexåring! Vilken otrolig tjänst jag gör mig själv när jag tar tag i min vikt och mitt inaktiva liv.

När vi var i Uppsala så gick vi omkring massor, vädret var ju underbart. Här en liten paus när vi gick längst med Fyrisån. Byxorna jag har på mig fick jag av Kristina förra gången vi gick ner i vikt, hon låg lite före mig i sin viktresa och när dessa sjukt snygga byxor blev för stora för henne så gav hon dem till mig. Den gången kom jag aldrig ner i den vikten som krävdes för att jag skulle kunna ha byxorna men nu sitter de som en smäck. I love them! Och jag är fortfarande kär i min nya vita jacka.

För att bli lite mer peppad så kommer här en bild på mig i min nya fina jacka. Jag har smygkikat på en vit jacka ett tag nu, de ser så himla fina och fräscha ut. Detta är en jacka för någon som varken har husdjur eller barn, jag vet.

I love it!

Och det bästa av allt är nog storleken på jackan. Jag var inne på Intersport och provade jackor och David kom förbi på väg hem. Jag hade då precis provat storlek 44 och insett att den var lite för stor och bylsig. Sätter på mig 42 och tycker att den passar ganska bra. David får mig då att prova storlek 40 för att se hur den sitter. Den sitter som en smäck! Jag har insett att jag nog måste ha med mig David vid klädinköp ett tag framöver, har väldigt svårt att fatta att jag minskat i storlek och inte bara i vikt. När jag nått målvikt ska jag ut och bränna några tusen på kläder och kasta grymt mycket gammalt som jag har i min garderob. Då måste David med. =)

Från min kollega Malin. Malin tog tag i sin vikt lite innan jag gjorde det och har även hon tappat massor med kilon. Hon var igår på jobbet och jag var hemma. Hon undrade vad min privata mail var för hon hade en sak hon bara måste skicka till mig. Jag gav henne mailen. Jag fick ett mail. Jag fick ett till. Ord kan inte beskriva det jag såg. Malin hade suttit vid datorn på jobbet och letat igenom bildmappen. De bilderna som sparas där är inte OK. Här hemma tar David massor med kort på mig i tid och otid. Massor med kort. Det sållas rejält och de bilder där man inte ser OK ut raderas innan de ens lämnat kameran. Jag får aldrig se dem. De med dubbelhakor och valkar. De med fläskiga armar och allt annat som hör övervikten till. Malin hade hittat såna bilder. Såna som borde ha raderats. Kära nån. Varför hade jag inte styrka att ta tag i min vikt tidigare? Jag mådde inte bra i den där kroppen. Jag kände mig alltid fulast. Alltid störst. Här får ni ett smakprov av bilderna Malin skickade. Jag tror de alla är från 2008. Ett år efter att jag gått ner 15 kilo till mitt bröllop. Hur kunde jag låta mig själv gå upp så mycket i vikt?! Varför såg jag inte mig själv? Enkla frågor att ställa nu men då, när jag var mitt uppe i det, så gick det bara inte.

I morse när jag kom till jobbet satt bilderna utskrivna på min skåpdörr i omklädningsrummet med orden “Faan vad vi är bra!!!” under. Tack Malin för att du hjälper mig inse att det faktiskt har hänt en hel del med min kropp, förändringar som i mitt huvud ibland inte känns så stora. Men när man ser dem så på bild så inser man ju att förändringar har skett.

Bilderna ovan är bra att ha så att jag vet att jag har förändrats och för att komma ihåg vad det är jag inte vill tillbaka till men alldeles för ofta i mitt huvud är jag fortfarande så där stor. Känslan sitter hårt rotad i min självuppfattning. Jag måste försöka inse att det jag ser i spegeln varje dag är mitt nya skal. Det här är en bild från igår fredag. Min enda lediga dag denna vecka. Jag var så trött. Tog mig i alla fall ut till Hornstull för att äta lunch med David men sen var det tillbaka till sängen och vila. Idag blev en annorlunda dag på jobbet då jag hjälpte till med de som evakuerades från det bombhotade planet. En annorlunda dag som fick tiden att gå fort men som hade varit jobbig även om jag varit fullt frisk och som nu med förkylningens grepp riktigt sög musten ur mig. Hoppas morgondagen inte bjuder på lika mycket drama som idag.