Idag är det ingen träning planerad, jobbat 8-18 och de passen är så långa. Visst att de är lika långa som 6-16 men de känns så mycket längre. När man väl kommer hem så är jag redo för sängen direkt efter middagen nästan.

Idag fick jag ett mail från maken. Smidigt när man får dem rakt in i mobilen. Vill inte gå tillbaka till livet innan smartphonen. =) Han hade suttit och grävt i gamla bilder och hittat något från när vi var i Teneriffa i våras.


Haha! Jag hade glömt bort den här. Saknar frukost på balkongen, de varma dagarna, solen och nakenbadet. De sköna kvällarna, middag ute och promenaden hem till hotellet. Längtar efter att ha så mycket tid tillsammans. Jag blev glad av att se denna, längtar nu ännu mer till nästa solsemester. Denna gången planerar vi vara borta två veckor. Underbart!

Innan jag blev sjuk så var David och jag iväg och spanade vid Tyresö slott och omkring. I sommar ska David fotografera min väns brorsas bröllop där i närheten. Vi var där för att reka lite och spana in bra ställen för porträttbilder. Jag fick då agera modell och posera på alla möjliga ställen och vis, för att man ska komma ihåg lite olika idéer och så. Men ibland blir det för mycket snyggposering och då blir det såna här bilder i stället. Spännande med bröllop i alla fall, håller tummarna för fint väder. Tyresö slott och slottsparken var underbara, fanns ett mycket trevligt fik i slottet. När vi var där så var träden precis på väg att slå ut så jag antar det kommer se väldigt annorlunda ut när vi är där på sommaren.

En kompis som med jämna mellanrum skickar mail till en med bilder från förr. Det är bilder man behöver se, hur jobbigt det än är att titta på dem. Man behöver titta på dem och förstå att det där var jag. Det är jag som sitter som en blaffa i den där fåtöljen. I den där hemska oformliga tröjan som jag hade köpt på KappAhls avdelning med stora storlekar. Det som är jobbigast att se är att det där var det finaste jag hade att ta på mig vid det tillfället för om man tittar noga så har jag örhängen på mig plus att jag har håret utsläppt och det betyder att vi gjorde något speciellt den här kvällen och då betyder det att jag tog på mig det finaste jag hade. Det är klart det finns fina kläder för stora kvinnor, men jag som ogillar att handla kläder till och med nu när jag kommer i storlekarna i de vanliga avdelningarna, avskydde att handla kläder när jag var stor.

Tack Malin för att du får mig att inse att jag inte längre är den där personen. Att saker och ting kan förändras. Att jag kommit en lång bit på väg mot vart jag vill landa en vacker dag. Kramar till dig!

Davids svåger fyllde år i veckan och i helgen som var så hade han en stor fest för att fira. Jag ville känna mig supersnygg och gick till Noa Noa och kikade efter något att ha på mig. Jag hittade klänningen jag gifte mig i i den butiken så jag får alltid en härlig känsla i magen när jag är där och tittar. Gillar kläderna även om jag önskar de kunde ha lite mer starka färger, där finns mycket pastell och ljust. Men jag hittade i alla fall en klänning som satt perfekt, sen var det bara kvar att välja färg, vitt, ljuslila eller ljusgrå. Den vita gick bort för det kändes som en studentklänning. Den gråa tyckte David såg lite höstig ut så det slutade med den ljuslila.

Jag kände mig väldigt fin i den på festen och fick många härliga kommentarer om att jag var fin och en sa till och med att nu var det väl bra med viktminskningen, nu var jag väl nöjd. Visst har viktminskningen förändrat mitt liv och mig själv också för den delen men nöjd är jag inte. Det kanske inte syns när man är uppiffad till fest men det finns ju massor kvar att göra. =)

Blåmärket från naprapaten försökte jag sminka över så gott jag kunde men som ni ser syntes det ju väldigt mycket i alla fall…Blev glad nu när jag ser att mina armar inte ser ut som stora segel längre. Tycker nog de ser riktigt normala ut.

Här kommer en liten utlottning för att ni är såna trevliga läsare som kommer tillbaka hit och läser mina inlägg om ditten och datten. När vi flög till härliga Teneriffa i februari så var det en flygvärdinna som hade en sån snygg frisyr och när vi gick av så sa jag det till henne. Hon sa det var superenkelt att fixa, bara ta ett hårband och sen liksom peta in allt hår på ett visst sätt. När jag kom hem så köpte jag såna hårband för att testa men insåg snabbt att mitt ganska tunna  hår inte alls gick att få till i den frisyren. Så där stod jag med tre hårband eftersom de såldes i trepack. Sen tyckte jag inte ens att jag kunde ha det som ett vanligt band eftersom det liksom gled av huvudet. Men häromdagen så testade jag det igen och det gick riktigt bra, slapp små hårtussar i ansiktet när jag sprang. Ett hårband har jag gett till Malin på jobbet och hon verkar gilla det. =) Ett behåller jag själv och så här tjusig är jag i det, detta är innan backträningen i tisdags. Puh.

Men då återstår det ju ett hårband som är till övers liksom. Ett gräddvitt som härmed lottas ut till någon trevlig person som lämnar en kommentar till detta inlägg. Ni har till söndagkväll klockan 21:00 på er att lämna en kommentar. Sen lottas det bland kommentarerna och sen kommer det på posten. Hur låter det?

I tisdags när jag kom hem från jobbet så frågade jag om David hade lust att ta lite bilder på mig och min fina nya jacka. Han var inte svårflörtad utan packade genast kamera, blixt och stativ och tog på sig jackan. Vi gick iväg till bakom en vattenreservoar i närheten av där vi bor och riggade grejerna. Det var ganska kallt och mörkt och hade börjat regna så smått men det gjorde ingenting. Jag kände mig så fin i min nya fina jacka. Någon som kan gissa färgen på den?? =)

Det är när jag ser såna här bilder på mig själv som jag faktiskt fattar att jag blivit mindre men det håller tyvärr inte längre än att jag glömt bort det strax efter jag slutat titta på dem. Träffade pappa på Arlanda häromdagen och han har inte sett mig på många månader. Han hade pratat med en kollega som köper kött av honom och hon hade förvarnat honom om att jag såg annorlunda ut nu. Han tyckte det såg ut som om hälften hade försvunnit. Och visst det är ju en väldigt skillnad. Speciellt om man inte sett själva transformationen under tiden. Hälften har ju inte försvunnit riktigt men väl 24%. Och skam vore väl om det inte syntes skillnad.

Igår var vi på en Kortfilmsfestival som Davids kompis anordnat för att stödja deras arbete för Amnesty. När vi gick därifrån så frågade David om jag känt samma sak som jag brukar när jag är på såna där tillställningar, såsom jag känt på tidigare liknande grejer, att jag är fulast och tjockast där. Och faktum var att jag faktiskt inte ens tänkt tanken på hela kvällen. Det känns som ett stort framsteg. Tidigare så har det börjat redan när jag bestämt mig för att gå på något liknande, vad ska jag ha på mig för att se som bäst ut, smalast ut, men ändå aldrig känt mig nöjd i valet jag gjort. Under kvällen har jag känt mig så utanför och alltid känt mig som den största i sammanhanget. Skönt att kunna släppa det. Skönt att bara kunna vara jag.

Jag har en hel del viktbloggar som jag läser och hos Viktiga Anna så hittade jag en övning i att förbättra sin självkänsla. Det här är något jag behöver öva massor på.

Jag blir glad av känslan över att ha klarat av någonting.
Jag känner mig stolt över att jag faktiskt har gått ner 25 kg genom koständring och motion.
Jag känner mig osäker inför framtiden och vad jag vill jobba med.
Jag känner mig trygg när jag är med min bästa vän och make eller när jag är hemma.
Jag mår bra när jag är ledig, när solen skiner, när jag är med David och när jag tränat.

Längst med strandpromenaden mellan Las Americas och Los Christianos, Teneriffa februari 2011. På mig har jag ett par shorts som jag köpte 2007 tror jag. Jag köpte dem på rean och tänkte “om jag bara går ner lite till så kommer jag i dem….” Jag kom aldrig i dem. De har legat längst upp, längst bak i garderoben tills nu.  Nu satt de som en smäck och i sommar kommer de vara för stora. Härligt!

Jag har ju varit lite negativ senaste tiden och på väg hem från jobbet häromdagen så började jag fila på en lista i mitt huvud på saker som jag under vår solsemester fann som otroligt positiva med att ha tappat 25 kilo.

  • jag kände ingen panik när jag inser att jag kommer sitta i 5,5 timme i en tidigare väldigt trång flygplansstol.
  • jag kände mig snygg på nakenbeachen =)
  • jag hade klänningar och kjolar på mig utan att behöva ha avklippta strumpbyxor under för att förhindra att låren nöter in i varandra så det gör ont.
  • jag orkade med alla våra strapatser, flera timmar långa promenader längst strandpromenaden.
  • svettades inte lika mycket.

Teneriffa februari 2011

Detta är mitt tvåhundrade inlägg på denna bloggen som jag i maj 2010 startade för att hjälpa mig i min viktresa som startat månaden innan. Jag vill bara tacka alla er som kikar in och läser här varje dag, ni som kommenterar och peppar. Tack för att ni följer mig på denna resa till ett hälsosammare liv. Jag är otroligt glad om jag på något vis har lyckats inspirera er till att starta er egen resa eller att ni börjat motionera eller på något vis gjort något som gör er till gladare och hälsosammare människor.

Pepp och kram.

För att muntra upp mig så lägger jag in några bilder från i fredags innan jag kilade iväg på middag hos bästa kollegan som redan nu sitter på sitt nya jobb. Lycka till Emma!!

Spana in vad jag såg i spegeln på Lindex idag.

Den här pinglan i en klänning storlek 44. =) Kände mig hur fin som helst och ville helst inte ta av mig den. Gick vidare till H&M och såg två superfina röda klänningar men de kom jag tyvärr inte i i samma storlek. Eller ja, jag hade nog kunnat klämt i mig i dem om jag hade haft någon som hjälpt till med blixtlåset. =) Men det såg inte så snyggt ut, lite väl tajt. Men såna här klänningar kräver klackar. Jag kan inte gå i klackar. Hmm… Finns det kurser i hur man går i klackskor?

Sa jag att jag kände mig superfin?! =)

Det har inte hänt så mycket på vågen senaste tiden men jag känner ju att det händer saker med min kropp ändå. Så här kommer en liten bildkavalkad från 2010.

10 januari. ca 105,7kg. Jag kommer ihåg hur dåligt jag mådde över min vikt här men hade inte styrkan eller orken att ta tag i det. Det här kortet får mig verkligen att må dåligt. Mitt ansikte är alldeles runt.

********
7 februari. Den här jacken är SÅ STOR på mig nu, ser nästan fånig ut i den. =)

********
11 april. 103,3kg. Usch så stor jag känner mig här. Har viktväktat i en vecka och har ingen aning om att det kommer gå så ruskigt bra i flera månader. Hade jag vetat det hade jag nog sett gladare ut. =)

********
30 april. 101,8kg. Har gått ner 3,6kg på 3v och 5dagar. Ser ju faktiskt lite gladare ut här men så är det Valborg också och våren och sommaren ligger framför mig.

********
15 maj. 98,5kg. Under 100kg och är så glad över att ha klarat den gränsen.

********
19juni. 94,6kg.

********
4 juli. 91,3kg. Underbara kvällspromenader på sommaren.

********
19 juli. 90,6kg. Hade varit på konsert på Gröna lund och hört Michael Wiehe. Gick hem från konserten och förundrades över att mina lår inte skavde in i varandra under kjolen så att jag fick ont. Tjocka lår och kjolar går inte så bra ihop.

********
17 augusti. 86,5kg. Denna dag har jag på förmiddagen varit på SATS för första gången och debuterade med ett BodyPump pass, förvirringen var total. =)

********
9 oktober. 82,1kg. Har gått ner 23,3kg. Det är en minskning på 22% sen 5 april. Det är lite mer än en femtedel. En femtedel. Jag har svårt att fatta detta.

********
1 november. 82,1kg. Det står lite stilla på vågen men känns bra på andra vis. David visar lillasyster lite funktioner på kameran och ibland kommer det fram lite extra snygga moves. =)

Så fram till idag har jag gått ner 23,5kg. På 31 veckor. I snitt minskat 7,5hekto i veckan. Inte fy skam. 31 veckor är ganska länge också så att man behöver en liten paus från viktminskningen och kanske bara stå still ett tag kanske inte är så konstigt. Sen alla dessa muskler som jag får av all träning. Det borde ju vara skillnad på att gå ner genom att bara ändra kosten och att gå ner genom att ändra kosten och starta träna.

********
21 januari 2011 – vågen står lite stilla men jag känner mig mer vältränad, 80,4kilo.

 

************

29 januari 2014 93,2 kilo. Upp cirka 13 kilo på 1,5 år… Taggad för att gå ner igen.

Elinvintage