Det blev inte så mycket träning förra veckan. Ett uruselt löppass där jag knappt orkade nånting, två styrkepass och ett grymt PT pass.

Sen var det utmaningen jag hoppade på… Så långt från 7 mil man kan komma. Jag fick helt enkelt inte ihop det.

Men nu är det en ny vecka och den startas på ett bättre sätt, löpdejt direkt efter jobbet redan inbokad, träningskläderna är med och alla mellanmål ligger klara i ryggsäcken. Idag är det utbildning igen, knappt sovit något alls då huvudet snurrar av frågor och osäkerhet. Jaja, någon gång framöver hoppas jag att det går över.

Min numera föräldralediga kollega och kompis Malin har nyligen flyttat upp till Sala och i fredags hälsade jag på henne där. Irriterade start då alla tåg stod stilla på centralen pga strömförsörjningsproblem och efter över en timme försenings så rullade tåget i alla fall norrut.

Så kul att träffa henne igen! Och hennes lilla Billy! Vi hade köpt lunch på ICA, supergod sallad från plockstället. Älskar sån sallad, man kan ju liksom ta alla ens favoriter! Perfekt! Gick längst med några vackra dammar som på något vis hade haft med gruvan att göra tidigare.

Vädret kunde vi verkligen inte klaga på! Helt underbart varmt tyckte vi båda men inte tre månader gamla Billy.

På väg mot badet där vi åt lunch så hann vi spana efter en cache men lyckades inte hitta den…. irriterande start men vi var nog bara lite ringrostiga efter vintern uppehåll. Den tar vi nästa gång!

Sala var verkligen finare än jag föreställt mig, innerstan var mysig med sina gränder av hus av lite äldre stil, snygga kyrkor och mycket parker och grönt. Gillades skarpt!

Vi fick några Did not find cacher så jag får komma tillbaka igen så vi får ge dem en andra omgång. Några kändes det verkligen som om vi letade på rätt ställe och andra kändes det som att vi verkligen hade kikat överallt. Jaja, ibland får man liksom bara ge upp. Spanade kring Sala och som ni ser så finns det utrymme att verkligen fylla på statistiken där. Får komma upp en gång då vi siktar in oss på en sån trail. =)

Fyra glada gubbar där mitt i smeten, det var gårdagens skörd. =) Malin, vi har ju glömt bort att regga den där som vi hittade sist på Arlanda, den som Niclas stal! Får stanna på väg till jobbet på måndag och kika när det var vi reggade den. =)

Tack för en supertrevlig dag Malin, det får vi göra om snart!

 

Äntligen så var det dags för en timmes PT träning med bästa PT Tess. Längtat. Passet blev precis vad jag behövde, teknikövning i övningar som jag behövde träna på. Plus några gamla favoriter, chins med hjälprep till exempel. Kände mig starkare i dem, konstigt vore kanske annars.

Passet i helhet såg ut så här
– chins med hjälprep
– pull ups med hjälprep
– marklyft
– militärpress, inga hela set utan mer att se att jag gör rätt
– frontböj, samma som ovan, övade på att gå djupt.
– bröst i cable crossen, inga hela set, bara visade övningen.
– chins i cable crossen.
– discodrag i cable crossen. Inga hela set, visade övningen.
– latsdrag med tre olika handtag och vad jag ska tänka på vid de olika handtagen.
– plankor, har slarvat med tekniken i dessa plus att jag ska bli bättre på att utmana mig med att göra dem lite mer avancerade.


Yay! Idag känns det i sidorna av ryggen vill jag lova. Så skönt!

Nu rullar äntligen tåget mot Sala och Malin, kompisumgänge, mys och geocacheäventyr väntar!! Strömlöst vid centralen resulterade i en timmes försening men det har man liksom glömt bort nu när man rullar framåt. Det blir en grym eftermiddag i alla fall!

Då var första dagen avklarad och jag sitter på tåget till nästa. Allt gick i ett igår och vips så var det dags att gå hem. Det var mycket korvstoppning av information men det blir det ju lätt. En del känns bekant från tidigare när jag satt i kassan och en hel del är helt nytt. Läskigast är helt klart telefonen, varför kan inte alla maila i stället?!

Kommer jobba med flex i sommar och det känns ju härligt, jobba in lite tid under veckan så man kan kila iväg lite tidigare på fredagen när det är lite att göra. Eller som David sa, jobba extra länge en regnig dag för att gå hem tidigare en solig. =)

Igår på kvällen så snurrade tankarna ordentligt så jag tänkte rensa dem lite med lite löpning. Då fick jag känna på hur det känns när det verkligen inte klappar med löpkänslan. Varje steg var tungt och jag fick verkligen kämpa ihop 6,4km och då sprang jag inte ens hela tiden. Men man får av kroppen lite av vad man ger den. Det blev löpning lite väl snabbt efter middagen och eftermiddags mellanmålet lyste med sin frånvaro.

Nu väntar en dag till med utbildning och sen tillbaka till två dagar i tryggheten hos min egen avdelning.

Jag jobbar med underhåll av parkeringsanläggningarna på Stockholm Arlanda Airport. Jag underhåller, reparerar och allmänt håller ordning på flera tusen parkeringsplatser kring Arlanda. Så här ser jag ut på jobbet.

En gammal bild från oktober 2010.

Från topp till tå: Mörkblå fleece, polounderställströja, varselgula byxor med reflex, långkalsonger när det behövs och snygga skor med stålhättor. Mina händer utsätts dagligen för en massa olja, skit, sopor och rengöringssprit. Jag släpar på dammiga konor och annat avspärrningsmaterial. På väg till och från jobbet har jag ofta redan träningskläderna på eller kläder som påminner om träningskläder, typ överdragsbyxor.

Nu i sommar ska jag vikariera för en tjej inne på parkeringskontoret. Kontoret som i – nu är det slut på att ha överdragsbyxor på sig till jobbet. =) Jag har inte mycket kläder som funkar att ha på sig när man jobbar på kontor. Så jag tog med mig min personliga shopper, aka maken, till gallerian häromdagen. Där började vi min förvandling från varselgula byxor till business woman.

Ett steg i rätt riktning i alla fall. Nu behövs bara lite mer basic kläder att kunna mixa och matcha och lite nagellack som inte kommer kladdas ihop av spriten av rengöringstrasorna på en gång. Yay! Lite nervös är jag, har knappt sovit en blund. Trots att jag känner dessa människor på kontoret sen åratal tillbaka. Snap out of it, Elin!

Haha! Direkt efter att min utmaning tagit slut så känner jag ändå behovet av att ha något att jobba mot. Man är för rolig ibland. Så jag hoppar på Ellas veckoutmaning vecka 2.

Mest för att jag denna veckan inte fick till löpträningen och behöver en liten push att få till den denna veckan och sen ska jag till Sala och geocacha med bästa Malin på fredag så då vet jag att jag kommer få många kilometer gratis. =)

Gå och springa 7 mil. Jag tänker att jag ska få till det. Löpning, geocaching och fint väder på helgen som gör att vi nog tar oss till stranden kommer nog lösa det där automatiskt. Hoppas det i alla fall.

Klagofri vecka. Den blir knepigare. Men det är bara att försöka komma ihåg hur bra man faktiskt har det så funkar det med.

Nu sängen, i morgon väntar utbildning inför sommarens vikariat. Iiiihh!!!

PS. Min egna utmaning är slut och ändå ser mina matlådearsenal precis likadan ut. Mellanmålslåda nr 1, lunchlåda med tillhörande såslåda och mellanmålslåda nr 2. Haha!

Då var den över, utmaningen som jag startade den 9 april och som sen har pågått i sex veckor. Det har varit upp och ner men det har helt klart varit skönt att ha haft en plan att följa. Första veckan bara flög förbi och andra veckor har segat sig fram, mest på slutet som det känts som om tiden stått stilla, och sen helt plötsligt är det över. Bästa PT Tess hade helt rätt när hon sa att sex veckor är en bra tidsplan för en kost- och träningsutmaning, det var nog precis var jag orkade med. =)

Resultatet av dessa 6 veckor är följande. I centimetrar:

Många fina minus. Det känns verkligen att jag blivit mindre, det känns fantastiskt. Särskilt med tanke på årstiden som kommer, skönt att vara lite nätt till sommaren och värmen.

I kilon och hekton så har jag minskat från 84,4 kilo när jag vägde in mig 9 april till 79 kilo som jag vägde idag. Det är 5 kilo och 4 hekto. Det är verkligen inte fy skam, särskilt när jag biffat på mig lite också. =) Hoppade min vanliga måndagsvägning i morgon då jag går upp så tidigt i morgon och sen hela veckan. Ville ha hjälp av maken att fotografera och mäta också och det får jag inte upp honom att göra vid 04 på morgnarna… =) Detta var helt klart vad jag behövde för att nå min lägsta vikt som vuxen. Det känns så otroligt bra så det går knappt att beskriva det i ord.

Här kommer tre bilder från igår lördag när vi tog oss iväg på en utflykt till Sickla. Vi var lite för sega att komma iväg för att hinna se tävlingen Stockholms brantaste som sprangs i Hammarbybacken på dagen men jag såg lutningen på backen och det var nog. Backar är inga favoriter.

En nöjd och glad Elin som var på utflykt med bästa maken.

Planen härnäst är att ge mig själv en liten paus från minutiöst planering av mat och mellanmål men samtidigt behålla allt det som jag verkligen gillar med dieten och träningen. Kyckling till exempel kommer inte att ätas på två veckor. =) Äggvita i gröten får stanna. =) Kesella med blåbär och funlight får definitivt stanna. =) Träningen ska jag försöka hålla kvar vid men kanske tar det schemat med tre styrkepass i veckan och gör lite annat emellanåt, lite gruppträningspass och lite mer löpning. Ska börja jobba dagtid efter dessa två veckor så jag kommer sen inte ha lika mycket tid att komma iväg till gymmet som jag har nu. Får se hur det känns.

Men när dessa två veckor har gått så ska jag ha laddat om till att göra detta en sväng till innan semestern. Kanske inte helt fullt ut men så nära som jag kan. Göra om det lite så att jag enklare kan modifiera maten så den passar både mig och David, som det har varit dessa sex veckor så har vi praktiskt taget lagat helt olika mat varje måltid. Det är ju även några helgdagar, midsommar och min egen födelsedag där i juni som ska firas. Men en version 2 blir det i alla fall.

Nu veckans sista träningspass!

Dagarna bara rullar på. Jobbat kväll och då blir det lätt att hela dagen bara svischar förbi. Äter frukost hemma, kilar ner till gymmet, styrketränar, åker direkt därifrån till jobbet, kastar i mig lunch innan jag börjar, 10-10,5 timmes arbetsdag och sen hem lagom till midnatt. Sova. Planering krävs för att allt ska klaffa med matlådor och mellanmål men det har jag vant mig vid nu. Kollegorna på jobbet har dock inte vant sig och varje gång jag kommer med typ 8 små lådor och lassar in i kylskåpet så undrar de om jag verkligen ska äta allt det där bara idag? Eller om jag ska flytta in? Roligt första gången men nu kan de väl bara sluta och bry sig mer om vad de stoppar i sig än vad jag stoppar i mig?

Härlig tid nu när man kan kila ner till gymmet i capribyxorna direkt, inga överdragsbyxor behövs. =) Jag gillar det!

Här är också mina nya eccoskor. Jag blev lite illa tvungen att hitta några skor i början av veckan då mina som jag hade innan helt enkelt gav upp helt och hållet. Det var inte en dag för tidigt utan snarare ett år för sent. Hade börjat känna att sulan inte gav mycket stöd och knäna blev lite upprörda om jag gick långt. Men nu har jag dessa. Inte helt nöjd, alltså skorna är sköna men jag har haft nästan exakt likadana i två omgånger innan skorna som nu gick sönder så det känns liksom inte så nytt. Jaja, snart är det sommar och då ska jag skaffa några lite mer nätta skor. =)

Superset med upprät rodd 20 kilo och axelpress 5 kilo.

Bortse från att jag ser skrämd ut i ansiktet, gör alltid något konstigt med ögonen när jag tar kort på mig själv. =)

Ibland får jag syn på denna smalisen i spegeln på gymmet och känner mig nöjd. Sen några timmar senare så sitter jag där och tycker jag är tjock och känner mig pluffsig. Önskar det fanns en knapp i hjärnan som man kunde trycka på och liksom reboota hjärnan att glömma hur man såg ut för några år sen och faktiskt vara nöjd med hur långt man kommit. Även om man vill längre. Men liksom en reset knapp – “så här ser jag ut nu. Det är bra.” Utan att hela tiden tro att jag ser ut som jag gjorde för några år sen. Hjärnan är en knepig apparat.

Nu är det i alla fall äntligen helg. två hela dagar som ska tillbringas med bästa maken. Solen skiner himlen är blå. Underbar! Nästa helg är jag ledig med och då ser vädret ut att bli riktigt grymt, kan bli premiär på Ågestabadet då. Hoppas.

Trevlig lördag på er!

Idag tog vågen ett rejält skutt neråt. Trots lite mindre träning och mer jobb veckan som varit. Jag tycker i och för sig det är lättare att hålla mig på banan när jag är på jobbet. Inte lika mycket mys liksom.

Minus 1,7 kilo visade vågen i morse. Känns mycket, mycket bra. Det är även det det minsta jag vägt på hela den här resan som startade i april 2010. Har varit nere på 79,5 i februari 2011 men sen vände det uppåt igen. Nu väntar en sista vecka enligt kost och träningsplanen. Sen får vi se vad som kommer efter. =)

Jag är så jäkla nöjd.

Edit: glömde ju skriva vad vågen faktiskt visade… =) 79,1 kilo.

Avrundar denna veckan med en summering av veckans träning. Jobbade 5 dagar denna veckan och drog ner lite på styrkan då jag inte hinner eller orkar med lika mycket dessa veckor. Tre styrkepass, badminton och löpning blev veckans skörd.

Crosstrainer gömmer sig bakom övriga träningsformer. Totalt 342 minuter och 13 kilometer sprunget. Styrkan har gått bra, nöter på liksom. Badminton var roligt men allra roligast var nog springturen idag innan jobbet. Jag var på Arlanda till 11. Tog cykeln en bit bort från där jag jobbar för att komma undan en riktigt trist gångväg bredvid en stor väg. Låste fast den i en infoskylt och sen bar det iväg. Vad lustigt det blir när man inte har en färdig plan redan innan man startar. Först tänkte jag testa att springa 1 mil utan att stanna. Sen gick det över till att bara öka lite från förra passet och då springa 6km, gå lite och sen springa resten. Sen var jag inne ett tag på att springa kortare intervaller. Allt blev liksom bara lättare och lättare. Efter ett tag ledsnade jag på mig själv och undanflykterna och tänkte att nu jäklar ska milen springas utan att gå en endaste gång! Sprang längst en byväg som var alldeles underbar att springa längst. Vitsippor och gullvivor, gårdar och hästar, hägg som var alldeles på vippen att slå ut. När GPSen visade 5km så vände jag och sprang tillbaka igen. Efter 6-7 kilometer så började benen protestera i uppförsbackarna men ändå lyckades jag hitta lite extra ork i sista stora uppförsbacken och ökade takten då. Så jäkla nöjd med mig själv. Tiden var inte fy skam den heller, 1 timme och 7 minuter. Solen sken hela tiden och jag bara fyllde på min energidepå trots att jag nötte på där längst med vägen i 67 minuter.

Sen kastades jag in i en arbetsdag som hette duga. Mycket som strulade men samtidigt lärde jag mig en hel del nytt. Nöjd ska jag nu hoppa i duschen och krypa till kojs. Vägning i morgon och det känns som alltid lite läskigt.