Då har jag premiärsprungit Tjejmilen.
Jag tycker att loppet var mycket bra anordnat och jag saknade verkligen ingeting alls. Supersmidigt att lämna in sin väska, behövde inte ens stå i kö, inte heller vid hämtning av väskan. Samma gäller kön till bajamajorna, nästan ingen kö alls. Massor med folk självklart, 33000 tjejer med anhöriga supportrar tar plats. Men ytan var stor och det kändes inte ens trångt.
Har inte sprungit på Djurgården förrut. Konstigt när man bor i stan men jag har ju så nära till Vinterviken och springer oftast där, kan springa långt där längst med vattnet. Klart jag kände igen mig genom hela loppet, har ju promenerat där massor med gånger.
Kan ju egentligen bara jämföra med Midnattsloppet som jag sprungit tre gånger. Båda har för- och nackdelar.
Midnattsloppet
+ mer folk som hejar på längst banan.
+ mer aktiviteter med musik och underhållning längst banan så den känns inte så lång då det hela tiden händer något.
– tiden… man vill ju bara krypa upp i soffan under en filt när starttiden börjar närma sig.
– hela banan på asfalt eller kullersten, hårt för höfter och vrister.
Tjejmilen
+ loppet är dagtid.
+ ostkakan man fick efteråt är godare än energibaren man får på Midnattsloppet.
+ finare miljö
+ till viss del på grusväg.
– endast loggning av ens tid vid två ställen på banan, vid 5km och vid mål. Midnattsloppet har 6 mätpunkter inkl. målgång.
Sen får ju Tjejmilen extrapoäng för att jag kunde möta upp en av viktutmaningens andra deltagare. =)
Mitt personliga mål var att springa snabbare än vad jag gjorde i årets Midnattslopp. Det klarade jag. Finns ju ingen anledning att nämna antalet sekunder som jag förbättrade tiden med. Haha!
Vid ett tillfälle fick jag tekniska problem med Spotify som jag använde för att lyssna på lite peppande musik… Efter att den lagt av några gånger fick jag ringa maken (medan jag sprang förstås…) och säga att han skulle sluta lyssna på musik via Spotify hemma på datorn och efter det så försvann det problemet. =)
Så glad att jag hoppade på detta tillfälle att springa loppet. Jag hade aldrig gjort det om det inte vore för viktutmaningen. Perfekt!
Åh, vad duktig du är Elin! Jag är imponerad. 🙂
Tack!! Kul att testa ett nytt lopp. Man får lite mersmak. Nästa här i krokarna tror jag dock är Tjurruset….. ett terränglopp med tjärr, lera och geggamoja… Tror jag står över det. =)
Låter superkul, go for it! 😉
Verkligen tufft gjort! Springa en mil känns väldigt långt bort för mig ännu!
Tackar!
Så kändes det för mig med när jag började jogga 2010. Hade tidigare nästan aldrig sprungit om det inte var några meter för att hinna med någon buss. Men bara man nöter på kommer konditionen som ett brev på posten. =)
Verkligen kanonduktig! Heja dig =)
Wow, vad inponerad jag blir! Har alltid önskat att jag kunde springa och jag skulle gärna vilja springa ett lopp. Men hur många gånger jag än har försökt att bli en löperska så har jag aldrig lyckats. Har du några tips på hur du har gått tillväga? Skulle vara så kul att höra!
Heja heja vidare! Kul att utmaningen kan bidra på så många plan 🙂
heja dej!
Du som har kommit igång med löpningen, kan inte du skriva ett inlägg om “kom igång som löperska”? Vore så kul att läsa 🙂
Sorry att jag haft tid att svara på din första kommentar! Skärpning Elin! =)
Det kan jag absolut göra. Har nog skrivit något inlägg om programmet jag använde mig av för att komma igång men ska knåpa ihop något
Kram
Hur går det för dig? Både med utmaningen och motionen i övrig?
Hej Elin! Hur går det för dig? Hoppas det går bra! Heja heja!
Vad jag önskar att jag kunde springa milen! Jag har aldrig sprungit men har börjat småjogga små bitar av mina PW! Sträckan är drygt 3 km och kanske joggar jag totalt 1/3, men det är mer än jag någonsin gjort!
Hoppas kunna köra Vårruset och inte bara gå i vår, det vore så häftigt. Borde gå lättare om jag lyckas gå ner lite i vikt, men det kämpar jag också med.