När David och jag var i Örebro häromhelgen så åkte vi på en utflykt till Kvarntorp i närheten av Kumla. Där finns en stor slagghög från någon gammal industri som verkar användas som skidbacke under vinterhalvåret. Men uppe på toppen finns också en konstutställning. Den var vi, vädret till trots, sugna på.

Väl där möttes vi av denna trappa.


En 200 meter lång trappa med 427 trappsteg. Den tog på krafterna. Varje trappsteg var numrerat så man visste precis hur långt man kommit. Den tog liksom aldrig slut. Väl upp på toppen såg jag en lapp med en länk till www.besegrattrappan.se. Vi kände verkligen som om vi besegrat trappan när vi väl kommit upp. En skön syn av vad man just klarat.


Vi vandrade runt i regnet och kollade på all möjlig konst där uppe. Väl värt ett besök om ni är i närheten. På sommaren har de ett café där uppe med.

Väl hemma på hotellet igen kollade jag upp länken ovan. Det visade sig att vi inte alls besegrat trappan. Inte ens i närheten. För att göra det ska man visst springa upp för trappan och sen ner längst bilvägen, upp och ner, tio varv och klara det under fem timmar. Totalt blir det 10,6km. Mina ben darrade efter att vi gått ner för trappan lite senare. Skulle inte ens vilja föreställa mig hur de skulle kännas efter tio varv.

Men om någon är ute efter en utmaning så finns den i Kvarntorp och väntar på dig. Snabbast runt har klarat det på 1tim 1min 46sek. Då går det undan.

Utsikten där uppifrån går säkert inte av för hackor. Vi såg dock bara dimma. Men var lika glada för det.


Denna dagen har jag klarat galant. Förutom att jag druckit för lite vatten. En 20 min lång lunchpromenad hann jag med på rasten. Känns alltid lika bra. Tränade sen på SATS efter jobbet. Mycket länge sen jag gick på ett Shape pass. Kommer nog kännas i kroppen i morgon.

Rom byggdes inte på en dag, visst var det så?! En kollega hade fyllt 60 och skulle firas på jobbet. Jag hann inte ens blinka innan jag ätit en macroon(?), en bit snoddas och en Noblesse. Hann inte ens tänka efter. Jaja. Nya tag.

Hade i alla fall gått en lunchpromenad under lunchen och hållit mig borta från kakburkarna i övrigt. Fruktskålen är min kompis. Måste bli bättre på att dricka vatten också. Fyller halvlitersflaskan varje morgon. Har jag tur har jag druckit 1/4 när jag går hem…

Apropå något helt annat. Går en kalligrafikurs och idag var det himla skoj. Fick testa att skriva med lite olika färger. Passar bra att öva inför kommande julkort. Tänk att det är november snart. I helgen ställer vi om klockorna och sen är det ju praktiskt taget dags att handla gran. =)

Är det den jobbigaste dagen? Nej, jag tycker inte det. Då känner man sig taggad och redo för ett nytt liv. Troligtvis har något hänt som får en att inse att nu är det dags. Dags att ta tag i det. För mig var det att ställa mig på vågen och verkligen titta på siffrorna. Att inte bara glömma bort dem på en gång. Utan verkligen titta på dem och inse att nu har det gått för långt.

Så jag hoppade över alla kakburkar på jobbet och det är många… Tog en frukt i stället. På lunchen åt jag lite snabbare än vanligt och valde att inte vänta på de andra som brukar gå på promenad och gav mig av själv i stället. Hann med 30 min rask promenad, inte i solsken men i uppehåll och hyfsat lätta ljusa moln i alla fall.

På väg hem kikade jag lite efter nya tröjor och inser att mina nya kilon inte gjorde mig gladare i att handla kläder, något jag avskyr i vanliga fall också men kilona gjorde det ännu värre.

När jag väl var hemma så gällde det att inte tänka så mycket utan direkt sätta på sig löparkläderna och bege sig ut. Trots kyla och mörker. Och det gick. Utan allt för stora krav satte jag av och kom hem 25 min senare med 2,7km passerade under fötterna. Sprang 2 km totalt kanske. I min vanliga lunk utan att känna att jag behövde stanna.


Irriterade mig på att skärmen var mörk när jag sprang men hittade en fiffig knapp när jag kom hem. Kommer underlätta i vintermörkret framöver.

Det tog emot och kändes tungt att ta sig ut. Men som alltid kändes det bra efter. Har någon nånsin ångrat ett träningspass?

Dag ett. Check.

Jag ligger just nu i soffan och undrar vart september tog vägen. Min utmaning om att testa alla de nya passen på SATS gick inte alls bra. Fick till det så jag testade två av passen i all fall. Hade de andra varianterna inbokade vid några tillfällen men livet kom emellan några av gångerna och ibland var jag bara för lat… Jag har helt tappat suget för att träna. Så jobbigt att skriva och ännu jobbigare att känna. Vikten har således gått upp lite men värre är den degiga känslan i kroppen. När jag tänker på min kropp i maj/juni och jämför med nu så blir jag bara ledsen. Vad snabbt det går. Jag inser i alla fall att jag aldrig kommer kunna slappna av med att kontrollera vad jag äter eller att röra på mig. Då känns det ännu värre. Att för att hålla vikten i schack så kommer jag behöva känna som om jag är på diet för alltid.

Det känns lite extra motigt nu för att jag är förkyld. Huvudet känns tungt och febern ligger och lurar. Dagarna går i ett och helgerna går alldeles för fort.

Detta har blivit en urusel blogg. Jag har inte den minsta lust att skriva i den heller. Har inte ens haft dåligt samvete för att det är så långt mellan inläggen. Har man det så vill man ju i alla fall skriva. Så jag hoppas jag snart hamnar på banan igen. Att jag känner lusten komma tillbaka. Den finns ju där inom mig, krigaren, det gäller bara att väcka den till liv igen.

Pepp till er allihop som fortfarande kikar in.

Idag testade jag återigen en utav de nya passen på SATS, Grit Strenght. Testade även ett nytt gym, Regeringsgatan. Allt är så himla lika på alla SATS gym så man känner sig som hemma direkt. Men detta ställe kändes lite slitet. Omklädesrummet kändes slitet. Viktredskapen i salen kändes slitna. Vid flera tillfällen under passet så hörde jag hur vikter lossnade från stängerna för att de där stoppen var så slitna att de inte höll kvar viktplattorna på stängerna. En gång såg jag en kille tappa en 5 eller 10 kilosvikt från stången när han hade den på axlarna. Glad jag inte stod nära honom. Golvet ute i gymmet var också slitet, lite överallt hade parketten glidit isär och det var små hål här och där. Samtidigt var halva gymmet avstängt med byggplast då de håller på att bygga en som crossfithörna.

Tillbaka till passet. De här Gritpassen är tänkta att vara korta och intensiva. Man övar spänst och uthållighet ihop med styrka. Snabbt kommer man upp i puls och där stannar man hela passet, dvs 30 min. Korta vilopauser mellan varje set.

Idag testade jag Grit strenght och jag gillade inte det riktigt. Det första instruktören säger är att man verkligen ska lasta på massor med vikt. Om man inte orkar alla repetitioner i seten så är set ok, då har man kört till failure, tills man verkligen inte orkar längre. Det, att man ska köra så tungt, ihop med att passen är ganska hetsiga, känns lite olustigt. Skaderisken känns hög.

Sen en annan sak som inte riktigt är min grej är den här kämpargrejen som de kör på Gritpassen. Att man ska känna sig som ett lag, man ska heja på varandra, ge varandra high five, klappa varann på axeln, gå ihop i en ring, sträcka ut händerna mot mitten och sen köra någon slags heja-rop “På tre allihop så säger vi kämpa, ett, två, tre KÄMPA!” Det faller sig inte helt naturligt för mig. Jag brukar svara på instruktören “hur känns det idag? Är ni taggade?” för jag förstår hur trist det är att vara instruktör om ingen svarar. Men det här är lite över vad jag är bekväm med. =)

Passet som sådant. Snabbt och effektivt. Jobbigt. Killen som ledde det var bra och fick en att kämpa lite extra. Kommer med största sannolikhet ha träningsvärk i morgon.

Dagarna går i ett på det nya jobbet. Jag skulle ljuga om jag inte sa det var jobbigt. Ogillar att inte kunna saker. Men jag lär mig något nytt varje dag. Synd bara att det dyker upp 10 nya saker som jag inte har koll på under samma dag. =)

Idag får jag en liten break från skrivbordet och ska vara ute och åka med de som skriver kontrollavgifter på våra ytor. Solen skiner från en klarblå himmel så det prickades in en bra dag för detta.

Träningen går bra. Får inte in så många pass som jag brukade när jag jobbade skift. Jag orkar helt enkelt inte. Dels vill jag hinna med att träffa David och bästa kompisen ibland efter jobbet, helgerna blir alldeles galna annars. Och ibland känner jag bara att jag är så snurrig i huvudet efter jobbet att jag är glad om jag hittar hem. =)

Utmaningen fick jag av min gamla PT.


Att under september prova alla nya pass på SATS. Har börjat försöka boka in dem men det är köer på alla som är på kvällarna. Plus att jag inte pallar åka hur långt som helst för ett pass. Har åkt till Danderyd de två senaste måndagarna för att gå på PT Tess bodypump. Roligt, har inte gått på hennes pass tidigare. Hon hade bara pass 06:45 tidigare och där är jag inte riktigt än. =) Men jag kommer hem så sent efter de måndagspassen, närmre 21.

Men jag kommer få till det. Det rasslar alltid till i kölistan kvällen innan passet, även om det är 10-15 i kö så brukar man få plats.

Idag hoppade jag inte på Tvärbanan som vanligt från jobbet utan styrde i stället kosan norrut och hamnade lite senare i Mörby Centrum. Efter att ha virrat omkring lite i gallerian hittade jag till slut åt vilket håll jag skulle gå. Det är cirka 5 minuters rask promenad från Mörby centrum till det nyöppnade SATS Danderyd.

Min gamla PT kommer numera vara instruktör där och idag var jag inbokad på hennes premiärpass på detta nya center. Det märktes att stället var nytt, skylten hade inte ens hamnat på väggen ens.


Där inne var det nytt och fräscht, men det kändes att inte ens personalen hade hunnit boa in sig ännu. Kikade inte runt så mycket i själva gymmet men en ny sak såg jag, något de visst kallar “buren”. Kring den så håller SATS senaste nytillskott bland klasserna till, SATS Transformer Kanske något som bör testas någon gång.

Det var länge sen jag gick på bodypump och det kommer kännas i morgon vill jag lova. Fegade lite med vikterna, nästa gång blir det tyngre. Fast man vill ju kunna göra övningarna med, framför mig stod en tjej som lastade på riktigt tungt men sen såg det liksom ut som om hon aldrig orkade göra övningarna helt och fullt. Alltså knappt ens från början.

Ja, Tess, jag bokade in mig nästa måndag med. =) så lätt skrämdes jag inte bort. =) Nackdelen med passet är att det är så långt bort, klockan var 20:30 när jag kom hem. Lite småsent.

Det var ju ett tag sen jag tränade nu och jag hade glömt bort en sak. När man inte tränar så känner man sig trött och seg. Men när man åker till tex andra sidan stan direkt efter jobbet och går och tränar så känner man sig pigg efteråt. Det ger verkligen em grym kick. Det hade jag glömt.

Igår sprang jag Midnattsloppet här i Stockholm. Jag kände mig ganska seg och trött hemma innan. Men så snart mina vänner skickade ett sms om att de var på plats så packade jag ihop mina grejer och begav mig mot Zinkensdamm. Redan nere på Liljeholmens tunnelbaneperrong så började jag tagga igång. Överallt fanns det människor i knallblå tröjor.

Det var kö att få åka rulltrappan upp från perrongen på Zinken, kö upp för trappan men sen ute på gatan så var ju alla gator avspärrade och då spred alla ut sig lite. Träffade kompisarna inne på idrottsplatsen där vi tog det lugnt ett tag. Sen tillbringade vi 10-15min i kö för att gå på toa. Men det var för att vi hittade en vanlig toalett inne vid arenan, är inget större fan av bajamajor. =) Klädinlämningen gick smidigt, ishallen bakom arenan användes för det och det var helt fullt med väskor och Stadiumpåsar. Det märks att detta loppet hållit på ett tag, allt gick väldigt smidigt och var tydligt uppmärkt. Man hade fått se små filmer via Facebook under dagen hur man skulle göra med tidtagningschippet samt väskinlämning. Så man kände sig trygg.

Sen var det lite väntan på att loppet skulle börja. De som sprang i första gruppen hann komma i mål innan vi stuckit iväg. Man kände sig lite avundsjuk på dem som redan var klara.


Hörde av många att vi såg ut som smurfar.

Vi begav oss mot startfållan där man kände sig lite dålig jämfört med alla som startat tidigare därför att de springer fortare men det var massor med folk även i denna sista grupp. Vi började prata med en kille om hade en lapp på ryggen… Imponerande.


Han hade sprungit bland de första grupperna och kommit i mål på 40-45min och nu skulle han springa ett varv till med vår grupp. Starkt jobbat.


Tre taggade tjejer inför starten.


Nu är det inte långt kvar. Vid varje start så sköt de upp raketer.

Sen bar det av. 22:50 ungefär. Första kilometrarna var lätta, varken upp eller ner och allt var så nytt och spännande att det gick lätt. Med jämna mellanrum var det ett stort tält där det spelades musik. I tunneln vid Skanstull var den coolaste musiken. En tjej satt och spelade orgel där inne. Sen strax innan 5km så började det jobbiga. Först en backe på 100m där Nike hade en spurttävling uppför, Hillrunner. Där lyckades vi springa uppför även om det inte gick fort. Sen inte långt efter kom den berömda backen vid Sofia kyrka. Den var omöjlig och vi gick upp, vägen var kantad med marschaller och högst upp stod en gospelkör och sjöng. Bland de finaste partierna under loppet. Sen en annan bra sträcka när man kom ut så man såg hela Stockholm i mörkret, Gamla stan och Gröna Lund. Sen passerade vi mycket festfolk vid Götbacken som var lite överförfriskade och ropade mindre trevliga hejarop. Detta var den jobbigaste sträckan för mig, 7,5-9 km. Sen helt plötsligt ropade folk att det bara var en kilometer kvar och då började det kännas hanterbart. Vi insåg att vi skulle klara målet vi satt upp, att klara loppet på 1:15. När man såg slutet längst bort på Hornsgatan kändes det bra, men upploppet var långt och det kändes som om man aldrig kom fram. Passerade målet klockan 00:01 och sluttiden blev 1:09.
Mycket nöjda. Jag sprang ihop med en gammal kollega från Arlanda och vi hade båda varit dåliga med löpträningen under sommaren. Så 1:09 kändes mycket bra. En annan vi sprang med körde ett eget race och hon kom in på 56min. Det gjorde även han med texten om att han sprang andra varvet, tänk att springa första på 45 och andra på 55. Imponerande.

Tre mycket nöjda tjejer efter loppet.


Idag känns allt bra, ingen träningsvärk direkt. Men mina höfter. En mil på asfalt är inget de uppskattade. Varje steg gör ont. Har inte haft problem med det innan men har inte sprungit på bara asfalt tidigare. Hoppas det snart går över. Vi är alla sugna på att springa nästa år igen. Då ska jag springa lite mer än vid två tillfällen under sommaren. =)

Om du funderar på att springa ett lopp så rekommenderar jag verkligen Midnattsloppet. Ett riktigt bra arrangerat lopp.

Rensade lite i listan med mina olika alarmtider i telefonen. Kändes bara bra. I morse gick jag hemifrån 31 minut innan jag började. Det är helt galet.


Känns skönt att gå upp normala tider. Och att kunna komma hem och inte behöva gå och lägga sig på en gång. Dagen gick så otroligt snabbt idag.

Efter jobbet så mötte David upp mig och vi tog med oss middagen och gick och satte oss på en filt vid Trekanten. Sen låg vi där och pratade i över en timme i solen. Härligt med lite värme och mys.

Tänk nu är det redan onsdag och endast två dagar kvar till helgen! Woho!

Så var första dagen på nya jobbet avklarad. Timmarna bara flög förbi fram till halv fyra då all ny information tog ut sin rätt och gav mig en huvudvärk tills jag kom hem och la mig på sängen och blundade ett tag.

Men det har gått otroligt bra. Fick först hälsa på alla men som alltid var jag för fokuserad på att komma ihåg att säga mitt namn rätt för att lyckas komma ihåg någon av de andras namn. Har någon något bra tips på hur man kommer ihåg namn när man hälsar på så många nya så går det bra att dela med sig.

Sen bar det ut i Stockholm på en guidad visning av deras olika garage, kul att se hur de har det jämfört med hur det varit på Arlanda. Jag tänkte dock då och då att jag var där på studiebesök och sen skulle tillbaka till Arlanda och mina gamla kollegor.

Alla som jag pratade med var himla trevliga och lätta att ha att göra med. Timmarna på eftermiddagen fick jag sitta med och lyssna på samtal som kom in. De handlade om allt från folk som ville hyra plats, byta befintlig plats till en annan, avslutad avtal och så var det killen som hade ställt sin bil i ett garage på Söder och sen några timmar senare inte hittade tillbaka till garaget. Förstår inte att jag om ett tag kommer ha sån koll på de olika garagen i stan. =) Spännande!

Nu tror jag att jag ska försöka somna. Morgondagen blir nog minst lika full av information.

Utsikten mot nya jobbet från balkongen i morse.