I helgen hade vi turen att bästa Kristina och hennes M var borta på en liten weekendtur och vi hade fått den stora äran att åka hem till deras lägenhet och kela med deras katter då de skulle vara borta lite längre än vad som var OK för två nyblivna familjemedlemmar. Kattmys är det bästa. De var dock lite svåra att fotografera och alla bilder är av samma katt, Boba var inte på humör alls. Han var helt enkelt lite för snabb i vändningarna för att ens fastna på kort. Så här kommer lite kort på finfina Sonja.

De var speedade hela tiden vi var där och det var helt OK. Det var ju därför vi var där, för att leka och busa. Kristina, ni får gärna fråga igen om vi vill vara kattkelare. I loved it.

Idag hade jag bokat in en belöning till mig själv. Att ha gått ner 25 kilo kräver belöning. Eller hur?! Ska på solsemester om ett tag och jag var sugen på att vaxa benen. Har gjort det för många år sen men sen dess har jag rakat dem. Hur kunde jag glömma bort att det gör så sjukt ont!?!?!? Puh. Det var en belöning som medan det pågick var mer som ett straff. =) Men på en timme var det över och jag känner mig himla fin. Om än lite prickig. Men det lugnar nog ner sig på någon dag.

Passade på att ge mig själv en liten försenad julklapp också. Strumpor från Gococo.se. Har inte hunnit träna i dem ännu men har lufsat omkring i dem nu på kvällen, mycket sköna. Lite roligt med lite piffiga färger också. Annars är mina träningskläder mest svarta… ska se till och ändra på det vid nästa inköp. Roligare med roliga färger. Och ja, vi har granen kvar inne. Den vägrar släppa ifrån sig barren, slutade vattna den för en evighet sen. Plus den är den finaste granen vi nånsin haft så den stannar tills söndag, då åker den ut, med eller utan barr. Kommer sakna ljuset från den dock. Älskar julgransskenet.

Visst är det roligt att det är speciella höger och vänsterstrumpor?! Med hjälp av en kod jag hittade hos Suzan i bloggen Ett dussin pannor så fick jag lite rabatt också. Trevlig, trevligt! Står här på julklappen från svägerskan Liv, en träningsmatta så jag inte får så ont i ryggen av situps och andra övningar här hemma. =)

David har ju en stående badmintontid med sin kompis varje torsdag. När kompisen inte kan så hoppar jag in om jag kan. Denna veckan kan inte kompisen och jag jobbar kväll på torsdag. Så David ringde igår och frågade om han kunde flytta tiden till idag, tisdag. Ja, det gick. Till klockan 21:30. Det är verkligen så sent att då bege sig till andra sidan stan för att spela badminton till 22:30. Igår kändes det OK men idag var det inte lika kul. Så han ringde och hörde om vi kunde flytta tiden tills i helgen. Och det gick bra. Så idag har det inte blivit någon träning alls. Känns lite trist, på en ledig dag och allt. Men å andra sidan har jag klämt 4 timmeslånga avsnitt av kostymdrameserien Emma med bästa vännen Kristina och detta kombinerades med ännu fler timmar kattungemys. De har precis fått hem två urfina kattungar från Katthemmet. Och de är alldeles underbara. Hur härligt är det inte att kela med kattungar? På lördag får jag träffa dem igen, längtar redan.

Jag är faktiskt lite nervös inför vägningen i morgon… Brukar vanligtvis inte vara det men nu har jag gått upp hiskeligt tidigt i tre dagar och har inte vägt mig någon av dagarna. Så jag har noll koll. Det är Davids födelsedag idag så vi var ute med familjen och åt middag på restaurang. Tycker det gick bra på restaurangen, av valen som fanns så tyckte jag att jag gjorde det bästa av det.

Kan det bli måndag morgon snart. Men först en välförtjänt SOVMORGON!!!

Hittade lite rolig statistik på Funbeat. Sen jag startade registrera min träning där den 17 aug fram till årets slut så har jag registrerat in 3775 minuter träning. Det blir i snitt 1 timme varannan dag eller 30 minuter om dagen. Känns mycket bra. 30 gruppträningspass och 12 PT-timmar. Sen är det väl mest uppvärmning och jogging.

Sen har jag lagt in en plugin i bloggen som räknar besökare…. Har inte velat ha en tidigare men sen kom nyfikenheten och den tog över. Anledningen till att jag inte ville ha en är att jag kanske får prestationsångest om jag vet hur många som tittar in. Att jag måste skriva ofta och bra. Bloggen är ju i första hand en hjälp till mig, att peppas och få motivation. Sen att den inspirerar och motiverar andra är ju en enorm bonus som ger mig massor det med. Men visst är det lite läskigt att se att det idag har varit inne 130 olika personer. Sen är det väl som alltid att jag är nyfiken på vilka som är inne här och läser. 2 snälla läsare har skrivit kommentarer idag och det tackar jag för. Ni andra 128, er tackar jag också, kul att ni tittade förbi, hoppas ni gillade vad ni läste och välkomna tillbaka en annan gång. Jag är själv en sån som läser många många bloggar utan att kommentera så jag vet hur det är. Men om ni känner att ni vill säga hej någon gång så är det fritt fram. =)

Inspirerad av härliga duktiga Benita så skriver jag en krönika för att summera året som gått.

Och vilket år det varit. I skrivande stund väger jag 23,7 kilo mindre än jag gjorde för ett år sen. Tjugotre komma sju kilo. Det är så mycket att jag inte ens förstår det riktigt. Januari såg jag ut så här. Jag tycker själv att ögonen talar om att jag inte var nöjd med mig själv. Jag mådde så dåligt över att jag inte orkade ta tag i min vikt och vikten hade bara stadigt ökat de senaste två tre åren. Stadigt tyngre och tyngre hade jag blivit. När jag ser detta kortet så kan jag inte annat än önska att jag hade haft orken och motivationen att starta redan då. Några månader som jag hade varit en lyckligare, gladare och mer pigg människa hade jag vunnit på det. Men det tog tills söndagen den 4 april tills jag hade samlat ihop tillräckligt med styrka och kraft. För det är vad som krävs. Man behöver bestämma sig. Det behöver komma inifrån sig själv. Ingen kan bestämma det åt dig.  Hur vill jag att mitt liv ska se ut? Vill jag att jag knappt ska orka gå upp för trappor och känna mig obekväm i min egen kropp? Vill jag avsky att handla kläder för det känns som om jag aldrig hittar något fint? Vill jag känna mig osexig och oattraktiv naken? Vill jag ha lampan släckt när vi har sex? Vill jag alltid känna mig som den största och fulaste i alla sammanhang jag hamnar i? Och så vidare.

Jag vill inget av detta.

Det var som sagt söndag kväll. Jag satt vid datorn. Jag minns inte riktigt vad jag tänkte och vad jag hade gjort för något just den dagen. Jag bestämde mig bara. Nu måste det ta slut. Viktökningen hade varit en konstant partner i några år och jag ville att den skulle ta slut. Jag väntade tills midnatt och sen skrev jag in mig på Viktväktarna Online. Det hade funkat för några år sen och jag kände mig trygg med det programmet. Sen gick det undan. Minus 5 kilo första månaden. Samma månaden efter. Jag joggade och joggade och joggade. Räknade propoints och kilona rasade av mig. Varv efter varv runt Trekantens strandpromenad. Jag följde ett sex veckor långt träningsschema som skulle hjälpa mig klara av att springa 5 km utan att stanna. Jag gick från att knappt orka springa 1 minut första dagen till att sista dagen klara att springa 5km i streck. 3 varv runt Trekanten.

Under sommaren började jag ledsna lite på joggingen och kände mig redo att träna på gym. Där jag bor så ligger SATS bäst till och trots att jag har varit en F&S-tjej tidigare så insåg jag att det här med att det ska vara enkelt att ta sig till gymmet är viktigast. Den bästa träningen är den som blir av. Så en gång när jag gick förbi SATS så tog jag mod till mig och gick in och frågade efter någon slags infofolder om priser och träning. De svarade att de inte hade det men i stället hade en infoperson. Så en trevlig tjej visade mig runt i lokalerna och helt plötsligt så kändes det inte så skrämmande. Jag sa att jag var nöjd med jogging ett tag framöver men när höstrusket och regnet kommer så kommer jag tillbaka. Hon erbjöd sig att ringa och tipsa om den dagen då de har gratis anmälningsavgift. Trevligt! Så den 16 augusti satt jag hos en kompis i Uppsala när mobilen ringde. Dagen efter blev jag medlem på SATS. Hon hade bokat in mig på ett BodyPump-pass och snacka om att min kropp fick en chock. Men en positiv sådan. Hade blivit tipsad på bloggen om att jag skulle lägga på små vikter och ta det lugnt första passet. Mycket bra tips! Så här nöjd ser jag ut efter passet. Joggingen och koständringen hade gjort mig 18kilo lättare och jag var supernöjd. Men lite till var det ju kvar till målet. Plus att jag ville ha en mer vältränad kropp, en stark och mer kontrollerad kropp. Jag vågade mig på konditionsmaskinerna och passen på gymmet men maskinerna och de fria vikterna kändes lite för skrämmande för att jag skulle våga bege mig in där. Så den 3 september så pratade jag med min PT för första gången och den 6 september hade vi vårt första pass ihop. Så rolig träning, träning som jag aldrig skulle ha lyckats med på egen hand. Jag får ut så mycket av dessa timmar att det absolut är värt det. Jag får pepp och tips, stöd och viktigast är nog att hon får mig att inse att jag blir starkare och smalare. Hon ser det ju svart på vitt, i hennes journaler så står att jag klarar högre vikter och fler repetitioner. Det är inte det lättaste att hänga med i huvudet när det går lite för fort för kroppen. Nu snart blir det ett litet uppehåll med PT lektioner, hon har nämligen en stor mage som idag stötte in i min rygg när hon skulle hjälpa mig med övningarna. =) Så det blir lite bebispaus i PT-träningen och denna tid ska jag göra allt jag kan för att klara det på egen hand. PT-timmar blir det igen till hösten. Jag tycker självklart att det både är läskigt och spännande att få köra på egen hand. Hoppas man har lärt sig något under dessa timmar. =) Hoppas jag kommer höra hennes röst när jag står där ensam. “Böjda knän, naturlig svank, upp med bröstet, bak med skuldrorna, ner med axlarna, spänn magen och glöm inte att andas”. =)

Övrig träning ska jag fundera över hur jag ska lägga upp. Önskar att jag hade fasta tider så man kunde styra upp kost och träning lite mer regelbundet men nu får jag göra som tidigare, pussla ihop mitt liv, min träning och jobbet så gott det går. Joggingen ska tillbaka in i mitt liv. Tjejmilen och Vårruset ska jag springa, sen får jag se om jag hoppar på någon annan tävling.

Så summan av året är att jag är supernöjd. Jag kan inte vara annat. Jag är en sundare, friskare och piggare person. Mer självsäker och känner mig otroligt stolt över var jag klarat under året. Jag känner mig sexig och snygg. Jag är stark och på väg att bli starkare. Jag tycker inte det är lika jobbigt att köpa kläder längre.

Jag är gladare.

Tack 2010.

Välkommen 2011.

Jag vill bara önska er en God Jul och säga tack för att följer och stöttar mig på min viktresa. Det betyder massor för mig att ni är med och peppar i kommentarer och i verkliga livet. Så ett stort tack till er och så önskar jag att ni får en lugn och fridfull dag idag, utan måsten och stress. Många har skrivit det förr och många kommer skriva det igen. Det är inte det du äter mellan jul och nyår som spelar någon roll för din viktminskning, utan det du äter mellan nyår och jul.

Igår kväll satt jag i soffan i myskläderna, skulle snart ner till tvättstugan och tvätta och hade en kväll hemma ensam att se fram emot, lite Biggest loser final, lite tedrickande, lite bloggande osv. Helt plötsligt satt jag sminkad på väg till Globen och årets Julgala. =) Tvära kast på en torsdagskväll. En kompis hade julfest med sitt jobb och i sista sekund var det en som kände sig krasslig och valde att stanna hemma. Så jag blev en stand in. Festen var roligt, årets första julbord, är ju inte överdrivet förtjust i just julmat så jag höll mig till favoriterna och försökte hejda mig vid efterrättsbordet. Det gick sisådär. =) Ris ala Malta… ojojoj… Sen var det varannan julmust vid drickat. Men det blev inte så mycket drickande. Jag hade ju en tid med PTn inbokad dagen efter. Showen var rolig och kul att se lite artister live. Jag var tvungen att fråga kompisen vilka artisterna var och hon tittade på mig som om jag var helt tappad bakom flödet när hon svarade Darin på den första och Brolle på den andra. =) Jag är ju ingen Idoltittare så jag har lite dålig koll på denna sortens artister. Pernilla Wahlgren kände jag igen och konferenciern Maria Montazami. Var dock lagom mör när klockan började närma sig 04, är inte van med så sena kvällar. Men roligt hade jag.

Vart tog denna veckan vägen? Ärligt talat, vart tog den vägen?

Jag har lite mycket i huvudet och allt tumlar omkring som i en orkan. Denna veckan är slutspurten innan lite ledighet här i december. Jag längtar! Varken söndag eller måndag kom jag ihåg att hoppa upp på vågen. I morgon går jag upp så där tidigt igen så tidigast onsdag kan jag få något vettigt resultat att räkna med. Jag känner mig tjock och det tillsammans med utebliven pointsräkning pekar åt ett plus. Sen har jag mens och då känner jag mig extra osund och tjock. Det enda positiva med det är väl att jag troligtvis inte kommer ha mens när vi är utomlands. =)

Träningen blev inte heller så mycket som den brukar veckan som gick, BodyPump i måndags där jag la på lite extra vikter, vilket kändes efteråt. Så skönt. Sen PT träning i fredags, armar. Ajajaj. Har fortfarande ont i dem. Men är stolt över hur min styrka i armar ökar hela tiden. Hade ett yogapass inbokat i söndags men adventsmyset liksom drog ner mig i soffan och vägrade släppa taget.

Jag hoppas att lite ledighet och lite tid att ta igen mig kommer resultera i ny ork och kraft att klara slutspurten. Jag vet ju om att det inte är så långt kvar. Inte långt alls.

Någonstans inom mig ska jag nu hitta tillbaka till att räkna PP. Senaste veckorna har jag inte räknat alls. Tränat bra och även ätit ganska bra. Tillräckligt bra för att ligga still i vikt. Men jag vill ju gå ner sista biten. Jag vill klara detta. Jag ska klara detta. Trots att advent, en semestervecka och jul finns framför mig så ska detta gå. Så nu tar jag fortsatta tag.Uppenbarligen har jag lite svårt här på slutet men det ska gå. Jag sätter inte så höga mål som jag haft tidigare. Jag sätter små sunda mål. Tre hekto ner i veckan och jag är i mål till nyår. Det låter väl alldeles perfekt.

Denna vecka har varit hemsk på alla sätt och vis. Så trött som jag varit och så mörkt och kallt som det känts. Har inte orkat ens sätta mig vid datorn. Vilket i sig är ganska sunt men jag har saknat att dela med mig och läsa om mina nya bekanta som jag hittat genom denna blogg. Jag får se upp, jag har en tendens att gräva ner mig i en grop så här när det blir vinter och mörkt. Måste se till att mota bort detta. Boka in roliga saker.

Har just registrerat min träning på Funbeat och kikade in i forumet, där jag vanligtvis inte läser så ofta. Använder sidan mer till översikt av träning och utmaningar. Hittade en tråd där en tjej bett om tips på hur hon skulle komma från att vara en soffpotatis till att börja träna, promenader till att börja med och sedan gå över till jogging och löpning. Fick en sån otroligt flashback av hur mitt liv var innan april i år. Hur oaktiv jag var och hur dåligt jag mådde på grund av det. Forumet verkar otroligt peppande och hon fick hur många svar som helst men ett som fastnade var ett inlägg från en Danne TH.  Citerat från forumet:

Att komma igång och därefter fortsätta handlar i slutet om motivation! Alla kan träna (ett tag) men alla klarar inte att upprätthålla kontinuitet vilket är viktigast av allt. Tider, sträckor och hastigheter är helt oviktigt.

För att lyckas med en förändring måste man ha ett mål. Att bara tänka att man skall börja träna (nyårslöfte) håller i ca 2 månader sen är man uttråkad och slutar, varför?

En tanke ger dig ingen energi – men ett mål tar varje år idrottsutövare till OS. 1000-tals timmars träning för en enda sak, här behövs massor med målmedveten motivation. Så i ditt fall är det första 6 månaderna absolut viktigast – därefter kommer du att fortsätta av dig själv och vilja utvecklas. Så mitt lilla tips. Skapa en mental bild av hur du vill att du skall se, känna, må, gärna så detaljerad som möjligt i starka färger i ditt medvetande. Ta fram denna bild minst en gång per dag och känn hur det känns. Du har nu skapat en målbild som kommer ge upphov till en känsla. Känslor ger dig energi och ur energi skapas motivation och målmedvetenhet. Utan känslor inget resultat!

Såna viktiga saker han skriver.

Mitt mål är att vakna varje dag och känna mig stark och frisk. Att känna att min kropp orkar. Jag vill känna mig nöjd med hur jag ser ut. Jag vill ta hand om mig och min kropp. Vårda den och se till att den håller. Det är många år tills den får kasta in handduken. Jag vill titta i spegeln och gilla vad jag ser. I min släkt har vi massor med hjärt- och kärlsjukdomar plus att alldeles för många har dött av cancer. Jag vill veta varje dag att jag gör mitt yttersta för att minimera risken för dessa sjukdomar. Jag vill gå och köpa kläder bland de vanliga storlekarna i klädaffärerna. Jag vill att mina syskonbarn ska tänka på mig som den roliga fastern som orkar leka och busa. Jag vill vara den där hälsosamma tjejen, full av energi och glöd.

Jag är på god väg, men har en bit kvar. Men jag kommer komma dit. Hur många timmar, dagar, veckor, år det än tar.