Idag hoppade jag inte på Tvärbanan som vanligt från jobbet utan styrde i stället kosan norrut och hamnade lite senare i Mörby Centrum. Efter att ha virrat omkring lite i gallerian hittade jag till slut åt vilket håll jag skulle gå. Det är cirka 5 minuters rask promenad från Mörby centrum till det nyöppnade SATS Danderyd.

Min gamla PT kommer numera vara instruktör där och idag var jag inbokad på hennes premiärpass på detta nya center. Det märktes att stället var nytt, skylten hade inte ens hamnat på väggen ens.


Där inne var det nytt och fräscht, men det kändes att inte ens personalen hade hunnit boa in sig ännu. Kikade inte runt så mycket i själva gymmet men en ny sak såg jag, något de visst kallar “buren”. Kring den så håller SATS senaste nytillskott bland klasserna till, SATS Transformer Kanske något som bör testas någon gång.

Det var länge sen jag gick på bodypump och det kommer kännas i morgon vill jag lova. Fegade lite med vikterna, nästa gång blir det tyngre. Fast man vill ju kunna göra övningarna med, framför mig stod en tjej som lastade på riktigt tungt men sen såg det liksom ut som om hon aldrig orkade göra övningarna helt och fullt. Alltså knappt ens från början.

Ja, Tess, jag bokade in mig nästa måndag med. =) så lätt skrämdes jag inte bort. =) Nackdelen med passet är att det är så långt bort, klockan var 20:30 när jag kom hem. Lite småsent.

Det var ju ett tag sen jag tränade nu och jag hade glömt bort en sak. När man inte tränar så känner man sig trött och seg. Men när man åker till tex andra sidan stan direkt efter jobbet och går och tränar så känner man sig pigg efteråt. Det ger verkligen em grym kick. Det hade jag glömt.

Igår sprang jag Midnattsloppet här i Stockholm. Jag kände mig ganska seg och trött hemma innan. Men så snart mina vänner skickade ett sms om att de var på plats så packade jag ihop mina grejer och begav mig mot Zinkensdamm. Redan nere på Liljeholmens tunnelbaneperrong så började jag tagga igång. Överallt fanns det människor i knallblå tröjor.

Det var kö att få åka rulltrappan upp från perrongen på Zinken, kö upp för trappan men sen ute på gatan så var ju alla gator avspärrade och då spred alla ut sig lite. Träffade kompisarna inne på idrottsplatsen där vi tog det lugnt ett tag. Sen tillbringade vi 10-15min i kö för att gå på toa. Men det var för att vi hittade en vanlig toalett inne vid arenan, är inget större fan av bajamajor. =) Klädinlämningen gick smidigt, ishallen bakom arenan användes för det och det var helt fullt med väskor och Stadiumpåsar. Det märks att detta loppet hållit på ett tag, allt gick väldigt smidigt och var tydligt uppmärkt. Man hade fått se små filmer via Facebook under dagen hur man skulle göra med tidtagningschippet samt väskinlämning. Så man kände sig trygg.

Sen var det lite väntan på att loppet skulle börja. De som sprang i första gruppen hann komma i mål innan vi stuckit iväg. Man kände sig lite avundsjuk på dem som redan var klara.


Hörde av många att vi såg ut som smurfar.

Vi begav oss mot startfållan där man kände sig lite dålig jämfört med alla som startat tidigare därför att de springer fortare men det var massor med folk även i denna sista grupp. Vi började prata med en kille om hade en lapp på ryggen… Imponerande.


Han hade sprungit bland de första grupperna och kommit i mål på 40-45min och nu skulle han springa ett varv till med vår grupp. Starkt jobbat.


Tre taggade tjejer inför starten.


Nu är det inte långt kvar. Vid varje start så sköt de upp raketer.

Sen bar det av. 22:50 ungefär. Första kilometrarna var lätta, varken upp eller ner och allt var så nytt och spännande att det gick lätt. Med jämna mellanrum var det ett stort tält där det spelades musik. I tunneln vid Skanstull var den coolaste musiken. En tjej satt och spelade orgel där inne. Sen strax innan 5km så började det jobbiga. Först en backe på 100m där Nike hade en spurttävling uppför, Hillrunner. Där lyckades vi springa uppför även om det inte gick fort. Sen inte långt efter kom den berömda backen vid Sofia kyrka. Den var omöjlig och vi gick upp, vägen var kantad med marschaller och högst upp stod en gospelkör och sjöng. Bland de finaste partierna under loppet. Sen en annan bra sträcka när man kom ut så man såg hela Stockholm i mörkret, Gamla stan och Gröna Lund. Sen passerade vi mycket festfolk vid Götbacken som var lite överförfriskade och ropade mindre trevliga hejarop. Detta var den jobbigaste sträckan för mig, 7,5-9 km. Sen helt plötsligt ropade folk att det bara var en kilometer kvar och då började det kännas hanterbart. Vi insåg att vi skulle klara målet vi satt upp, att klara loppet på 1:15. När man såg slutet längst bort på Hornsgatan kändes det bra, men upploppet var långt och det kändes som om man aldrig kom fram. Passerade målet klockan 00:01 och sluttiden blev 1:09.
Mycket nöjda. Jag sprang ihop med en gammal kollega från Arlanda och vi hade båda varit dåliga med löpträningen under sommaren. Så 1:09 kändes mycket bra. En annan vi sprang med körde ett eget race och hon kom in på 56min. Det gjorde även han med texten om att han sprang andra varvet, tänk att springa första på 45 och andra på 55. Imponerande.

Tre mycket nöjda tjejer efter loppet.


Idag känns allt bra, ingen träningsvärk direkt. Men mina höfter. En mil på asfalt är inget de uppskattade. Varje steg gör ont. Har inte haft problem med det innan men har inte sprungit på bara asfalt tidigare. Hoppas det snart går över. Vi är alla sugna på att springa nästa år igen. Då ska jag springa lite mer än vid två tillfällen under sommaren. =)

Om du funderar på att springa ett lopp så rekommenderar jag verkligen Midnattsloppet. Ett riktigt bra arrangerat lopp.

Rensade lite i listan med mina olika alarmtider i telefonen. Kändes bara bra. I morse gick jag hemifrån 31 minut innan jag började. Det är helt galet.


Känns skönt att gå upp normala tider. Och att kunna komma hem och inte behöva gå och lägga sig på en gång. Dagen gick så otroligt snabbt idag.

Efter jobbet så mötte David upp mig och vi tog med oss middagen och gick och satte oss på en filt vid Trekanten. Sen låg vi där och pratade i över en timme i solen. Härligt med lite värme och mys.

Tänk nu är det redan onsdag och endast två dagar kvar till helgen! Woho!

Så var första dagen på nya jobbet avklarad. Timmarna bara flög förbi fram till halv fyra då all ny information tog ut sin rätt och gav mig en huvudvärk tills jag kom hem och la mig på sängen och blundade ett tag.

Men det har gått otroligt bra. Fick först hälsa på alla men som alltid var jag för fokuserad på att komma ihåg att säga mitt namn rätt för att lyckas komma ihåg någon av de andras namn. Har någon något bra tips på hur man kommer ihåg namn när man hälsar på så många nya så går det bra att dela med sig.

Sen bar det ut i Stockholm på en guidad visning av deras olika garage, kul att se hur de har det jämfört med hur det varit på Arlanda. Jag tänkte dock då och då att jag var där på studiebesök och sen skulle tillbaka till Arlanda och mina gamla kollegor.

Alla som jag pratade med var himla trevliga och lätta att ha att göra med. Timmarna på eftermiddagen fick jag sitta med och lyssna på samtal som kom in. De handlade om allt från folk som ville hyra plats, byta befintlig plats till en annan, avslutad avtal och så var det killen som hade ställt sin bil i ett garage på Söder och sen några timmar senare inte hittade tillbaka till garaget. Förstår inte att jag om ett tag kommer ha sån koll på de olika garagen i stan. =) Spännande!

Nu tror jag att jag ska försöka somna. Morgondagen blir nog minst lika full av information.

Utsikten mot nya jobbet från balkongen i morse.

Hej.

Det är alltid lite knepigt att starta blogga när man haft ett uppehåll.

Det har helt plötsligt gått 5 veckor sen jag bloggade senast och det känns som om det kanske bara gått en. Sommar och semester och ingen lust att blogga alls. Semestern har flygit förbi. Ingen lust att träna har funnits. Några enstaka gympass och löppass men annars har det ekat tomt i träningskalendern. Hur blev det så? Ja, jag ledsnade nog bara helt enkelt. Totalt.

Ingen idé att gräma sig över det, det som varit har varit. Bara att blicka framåt och se vad framtiden har att ge mig. Här kommer ett sammandrag av tiden jag varit tyst här på bloggen.

Vi börjar med det mest dramatiska.

Sista veckan innan semestern var lite hektisk. Jobbade mån-tors och på onsdagen innan jobbet var jag på intervju för ett nytt jobb. På fredagen fick jag det. Så första semesterveckan började med att jag åkte tillbaka in till jobbet för att lämna uppsägningspapper och hämta hem lite grejer, inte så mycket, tog egentligen bara hem cykeln när jag ändå kunde göra det smidigt på Arlanda Expressen. Sen följde några dagar med lite småångest i stil med “vad har jag gjort?” “vem säger upp sin fasta tjänst för ett halvårsvikariat med ev möjlighet till förlängning?!”. Maken stöttade och lugnade ner mig men stundtals var det riktigt jobbigt. Det blev lite konstigt att lämna jobbet på torsdagen innan jag fick jobbet, hade inte sagt till folk att jag gått på intervjun men jag satt ju där och varje grej jag gjorde så tänkte jag “tänk, detta kanske är sista gången jag gör detta”. Och där satt de andra och visste ingenting. Så när någon skojade och sa något i stil med “men nu slipper vi i alla fall dig ett tag” och syftade på semestern så fick jag lov att säga till. Ni kanske kommer slippa mig liiite längre än så.

Under sommaren har jag förträngt att jag ska börja på nytt jobb. Det har gått alldeles utmärkt och jag har inte varit orolig alls. Fram tills igår. Puh. Vilken galet jobbig månad jag har framför mig. Gillar inte att vara ny och behöva fråga om allt. Jobbigt att gå från att vara en av de som har mest koll till den som har absolut minst koll.

Under semestern har vi firat femårig bröllopsdag. Tänk vad tiden går snabbt. Firades lite stillsamt med en promenad inne i stan där vi åt lunch från ett thaiställe där man fick maten med sig i såna här små byttor. Jag har alltid velat äta thaimat ur såna här. Check på det! Åt lunchen i en park på Söder.

Vi har varit iväg och bott på några campingar. Rivstartade semestern med att första dagen åka iväg över helgen till en naturistcamping i Vikbolandet. Fick lite smått panik när killen från nya jobbet skulle ringa och tala om om jag fått jobbet eller inte och vi hamnat så långt ut på vischan att telefonerna visade Endast nödsamtal. Men vi hittade en liten plätt där det fanns täckning och sen gick det ju bra i alla fall. Senare var vi iväg en lite längre tur bort till Nora och Gustavsbergs camping, andra gången vi var där och vi gillar stället skarpt. Den vedeldade bastun är det vi gillar bäst samt läget precis vid Norasjön. Några dagar där och sen några dagar på Sandvikens camping i närheten av Filipstad. Helt OK men inget ställe vi kommer återkomma till. Kan ha varit den meterlånga huggormen i vattnet vid badplatsen som skrämde oss men själva stället hade sina nackdelar också.

Även på hemmafronten har vi hittat några nya badställen. Testade ett bad i närheten av Nykvarn i Södertäljetrakten och bilden är från Säby träsk i närheten av Vaxholm. Är imponerad av mig själv att jag kom i vattnet på det sistnämnda, ogillar skarpt att hoppa i vattnet från klippor, tror att jag ska halka och slå mig och sen inte kunna komma upp… Plus att det är så snuskigt på stenarna, sjögräs och små snäckor… Hualigen. Men jag vande mig vid det och på det här stället fast en liten praktisk trappavsats i klippan som underlättade.

Avslutar med bilden från igår. Min brorsdotter fyllde 8 år och det firades ute vid hennes mormors sommarställe. En absolut härlig eftermiddag och sommarkväll.

Idag har gått åt till att mentalt ställa in sig på att sommarsemestern är över för denna sommar. Fyllt på kylskåpet med nyttigheter och lagat lunchlådor.

Nu åter till vardagen med nytt jobb, dagtidsjobb på Stockholm Stads Parkerings kundtjänst. I stället för 1 timme och 20 minuter till jobbet är det nu max 30 minuter från dörr till dörr. UNDERBART! Jag kommer åka spårvagn till jobbet och när cykeln är tillbaka från servicen så kommer jag kunna cykla till jobbet. Hur underbart är inte det?! Några stenkast från jobbet ligger SATS Globen. Åter tillbaka till träning och sunda vanor.

Om det finns några trogna läsaren kvar här efter denna sommars stiltje så hoppas jag att ni har haft en absolut underbar sommar med träning eller träningsvila eller vad som nu gjort att ni mått lite extra bra denna sommar. Lite extra tack till er som de senaste dagarna puffat lite på mig och undrat vart jag tagit vägen. <3

Nu sängen. Om jag lyckas somna… I morgon ska jag tillbaka till Arlanda och packa ihop 9 års krimskrams som man sparat på sig. Kasta kläder och annat. Sen på tisdag är det jag som i stället för norrut, styr kosan söderut mot Globen.

I morgon hoppar jag upp på vågen och ser vart denna sommar tagit mig, har hållit lite koll på vikten så jag vet ungefär hur dommen lyder. =)

KRAM