Nu laddar vi om för en ny vecka!!! Jag hoppas alla andra sitter och dricker skumpa i en solig backe och att gymmet därför är tomt. =)


Trevlig Valborg!!! Ut i det fina vädret med er! =)

Igår mötte jag upp Emma efter jobbet, vi hade tidigare i veckan bokat en löpdejt och jag hade då kastat ur mig att vi kanske skulle försöka oss på milen och se vad vi landade på. Vi var båda lite nervösa inför det hela men vi ligger ganska jämnt i vår kondition så vi bestämde oss för att testa och se. Vi skulle springa så långt vi orkade, gå 2-3 minuter och sen springa igen. Halmsjön runt som vi vanligtvis springer vid Arlanda räcker liksom inte till om man vill springa en mil, om man inte vill köra två varv runt. Så i stället begav vi oss ut på otrampade sträckor för oss. Vi hamnade på den mest underbara grusväg som man kan tänkas springa på. Solen sken, Emma sprang till och med i t-shirt. Vitsippor och blåsippor kantade vägarna. Vi sprang och sprang och sprang. När min Garmin pep för att visa att vi sprungit 5km så vände vi. Vid tre tillfällen stannade vi och gick lite.

Sluttiden hamnade på 1 timme och 13 minuter.

Första försöket på milen.

Behöver jag säga att vi var mycket nöjda? Mycket nöjda för att vi endast behövde stanna tre gånger. Mycket nöjda för att vi vågade testa milen. Vi har nu i alla fall en tid att mäta mot vid nästa försök. Det var självklart jobbigt men det gick lättare än jag trodde ändå. Så himla bra jobbat av oss. Extra bra efter att hon jobbat hela veckan och jag endast sovit 4 timmar natten till fredagen för att sen gå upp vid 04. Vi var grymma helt enkelt.

Jag fick visst lite freaky eyes men det är en nöjd Elin som byter om efter första försöket på att springa 10000 meter.

Jag fick en kommentar idag som fick mig att fundera lite.

Vad är annorlunda nu mot förra gången jag gick ner i vikt? Vad gör jag denna gången som är annorlunda mot förra gången? Hur går jag ner på “egen hand” jämfört med VV?

Har klurat hela kvällen på detta. Jag tror inte man lyckas i längden när man försöker gå ner i vikt till ett visst tillfälle. Tills man fyller 30 eller 40, tills festen man ska gå på i sommar, tills resan om några månader eller som i mitt fall, till mitt bröllop. Man kanske hittar motivation till att gå ner till just det tillfället men klarar man av att hålla vikten sen? Målet är ju uppfyllt. Man gick ner i vikt till festen eller bröllopet. Så blev det lite för mig då. Jag ville gå ner i vikt tills bröllopet och efter bröllopet så gick jag sakta men säkert upp kilona igen.

Denna gången satt jag här vid skrivbordet jag sitter vid nu och bara kände att nu är botten nådd, nu vill jag inte se ut så här längre. Jag vägde 105,4 kilo, jag tyckte inte om min kropp, jag orkade ingenting, jag tyckte inte jag var särskilt vacker, jag avskydde att alltid känna mig som störst i alla sammanhang, att behöva köpa kläder på avdelningarna för stora, jag tyckte inte om att köpa kläder överhuvudtaget och jag hatade att jag nötte ut byxorna på det där stället mellan låren.  Det fanns bara anledningar till att förändra och inga anledningar att fortsätta som jag höll på då. Jag ville göra det för min skull. Punkt. För att må bättre. För att orka. För att få känna mig smal och vacker.

Viktväktarna hade funkat en gång förut så jag valde det. Och blev medlem där mitt i natten.

Jag var rädd när jag denna gången närmade mig 90. Tänk om jag inte skulle klara det förbi? Tänk om jag stannar här igen? Veckan när jag närmade mig 90-gränsen så gick jag ner 1,9 kilo. Tror det var ren och skär rädsla för att inte lyckas ta mig över. =)

Sen var det ju liksom obruten mark jag gick mig in på. Så lite hade jag inte vägt som vuxen. Att jag började jogga hjälpte till massor. Jag hade liksom aldrig tränat regelbundet. Visst jag hade ett kort på F&S när jag bodde i Uppsala men hur ofta gick jag dit? Att jag skaffade ett kort på SATS var en stor grej. Att jag valde att lyxa till det med en PT var enormt. Att jag hade turen att få en grym PT, det var ju liksom bara för mycket. Hon har hjälpt mig massor. Dels att inse vart jag vill komma med min träning. Dels att inse att VV troligtvis inte skulle hjälpa mig på vägen dit jag ville komma. Att den vegetariska kosten är svårkombinerad med viktminskning ihop med muskelbygge.

Viktväktarna hjälpte mig massor. Jag gick ner 25 kilo med dem. Det gick fort och det var det jag ville. Det gick lite väl fort då min kropp protesterade och jag tappade en massa hår men med hjälp av vitaminer och mineraler så slutade jag tappa håret som tur var. Var läskigt varje gång jag skulle duscha… Jag tappade väldigt mycket fett…. och väldigt mycket muskler. Jag önskar jag hade tränat på ett annat vis då i början men gjort är gjort och här är jag nu.

Det är med hjälp av den här grymma PTn, som för övrigt fyller år idag, HIPP HIPP HURRA!, som jag klarat detta nu. Hon har gett mig en plan att följa och jag följer den till punkt och pricka. Nästintill i alla fall. =) Har trillat dit några gånger men man lär sig av sina misstag och man gör bara ett misstag en gång, nästa gång är det ett medvetet val. En riktig klyscha som jag läst någonstans men som är så sant att det är skrämmande.

Så det är skillnaden mellan då och nu. Nu väljer jag att göra detta för min skull, för att jag är värd detta. Jag prioriterar mig själv, offrar lite annat och det är det värt. Det är värt det varje dag.

Hoppas det svarade på din fråga! =)

Här kommer listan med måtten som jag tagit vid två tillfällen hittills. Tycker det är skitsvårt att mäta min kropp, har inga bra födelsemärken att gå efter så att jag mäter vid samma ställe varje gång. Så jag letade lite på nätet och hittade denna sida och den är det jag gått efter när jag mätt, eller när David mätt ska jag säga. =)

Många minus i alla fall. =)

Idag är ingen vanlig dag. Idag har David och jag varit tillsammans i åtta år. Som svägerskan sa till David häromdagen, det känns som om det var igår ni träffades fast samtidigt känns det som om ni alltid varit tillsammans. Åtta härliga år.

Bjuder här på en liten bildkavalkad från dessa år, vi har båda gått lite upp och ner i vikt under åren. Första året var året innan första digitalkameran inhandlades. Vet att vi fått ett printat foto av mamma från första gången hon var och hälsade på i Stockholm men hittar det inte nu.

2005 – sommarutflykt i Stockholms skärgård

2006 – ser så galet stor ut. Semester på Gotland.

2007 –  när vi gifte oss. Hade gått ner till runt 90 med hjälp av VV och var supernöjd med att jag gått ner så långt. Startade på över 100 den gången med.

2008 – semester i Skåne. Sakta men säkert fastnade kilona igen. På väg upp…

2009 januari – semester på Fuerteventura. Gick upp mycket under resten av detta året.

2010 – Djurgårdsfärjan på väg till konsert med Mikael Wiehe. Startade min senaste viktresa i april 2010 och här i augusti hade jag redan gått ner cirka 20 kilo. Från 105 till 85.

2011 – semester på Teneriffa. Här vägde jag som minst, var nere på 79 och nosade.

2012 – vårpromenad på Söder

Och sist en extrabild på mig från dagens promenad på Montelius vägen på Söder.

 

En sak jag kommit på när vi ikväll kikat igenom massor med bilder, är att jag saknar mitt långa hår. Så nu blir det till att spara. Till Davids stora lycka. =)

Tack David för dessa 8 år, de har varit grymma. Vi är grymma ihop. Puss på dig.

Var riktigt orolig igårkväll inför vägningen, ville verkligen hoppa upp på vågen. Men att göra det på kvällen tycker till och med jag är galenskap. Så i morse när klockan ringde så kilade jag snabbt iväg till badrummet.

Minus 1,6 kilo! Vågen landade på 81,9.

Mycket nöjd. Bästa PT Tess meddelande att det fortfarande kan vara en hel del vatten som lämnar kroppen och jag la till att de tidigare vägningarna har gjorts 5 timmar tidigare på mornarna men ändå. Så himla nöjd. Då blev det genast lite lättare att tagga till inför en ny vecka.

Frukost intagen, snart beger jag mig till jobbet tidigare än jag behöver för att träna badminton med en kollega innan jobbet. =)

Ska försöka inte ställa mig på vågen denna veckan med… men shit vad svårt det är.

Dagarna bara flyger förbi. Kan inte fatta att det redan är söndag. Jag har hunnit med mina 5 styrkepass, ett dyrt besök till tandläkaren, ett trevligt besök av släkt och sen har jag hunnit med en dag då jag var helt slut, i både kropp och själ. Det är illa när jag går och lägger mig och sover en halvtimme på eftermiddagen för att jag inte orkar hålla ögonen öppna. Fredagen är som en enda grå dimma, kommer knappt ihåg vad jag gjorde alls. Var helt slut, hade lite ont i huvudet och var allmänt trött.

Träningen har sett ut så här.

Denna veckan blev det i alla fall två vilodagar till skillnad från förra veckan. Onsdag hade jag ju andra planer innan kvällspasset på jobbet. Mina naglar blev superfina, tyvärr verkar det som om jag sliter väldigt på dem för på några av naglarna har gelet släppt nere vid kanten på nageln. Vet ej om det är jobbet eller om det var spriten jag höll på med på jobbet. Får se hur länge resten sitter på. Träningsvärken från benpasset förra söndagen satt i tills för någon dag sen, förstår inte hur jag kan bli så stel i baksida lår, har stretchat där efter varje pass denna veckan men fasar redan inför hur de kommer kännas i morgon då dagens pass var samma, baksida ben… Har bara hunnit med ett löppass men nu har jag kommit på att det blev lite för jobbigt att försöka kombinera 5 styrkepass i veckan med 3 ganska långa löppass. För jobbigt för mig i alla fall. =) Så jag försöker få in så mycket löpning som jag kan men hoppar på programmet för milen igen om fyra veckor.

Har gått bra. I början av veckan gick det lätt men ju närmre helgen jag kommit så var det jobbigare att inte ställa sig på vågen. Igår kväll var det extra jobbigt. Men nu kommer jag klara det och jag är väldigt nyfiken och ganska orolig inför att hoppa upp på den i morgon. Tänkte ett tag att jag skulle ta bilder och jämföra två veckor men tänkte om och eventuellt tar jag kort nästa vecka annars väntar jag tills dessa sex veckor passerat. Bestämmer nästa vecka. =)

Planen inför veckan som kommer är lite omgjord från de tidigare veckorna. Fem styrkepass har bytts ut mot 3 längre pass, då jag jobbar 5 dagar denna veckan och vissa dagar hinner jag inte ens till gymmet innan de stänger. Men jag kommer å andra sidan få in ett badmintonpass i morgon innan jobbet och ett löppass med en kompis efter jobbet på fredag. Däremellan planerar jag in mina tre styrkepass och även firande av att David och jag varit tillsammans i 8 hela år. Tänk vad ett tråkigt nattpass på Arlanda kan ställa till det med. =)

Så här få var på gymmet när jag kom dit i morse, fördelen med att komma när de öppnar. Jag var först ut från omklädningsrummet och gick in i ett tomt gym. Fylldes dock snabbt på och i slutet av passet var alla konditionsmaskiner upptagna och flera klasser hade susat förbi på väg mot gruppträningslokalerna. Men jag njöt första kvarten, halvtimmen då det var lugnt och skönt där.

Startade passet med 40 kilo i marklyft. 

Nu ska jag bara ta det lugnt resten av kvällen. Alla matlådor inför två kvällspass på jobbet är fixade, kvar bara att göra i ordning några mellanmål och packa träningsväskan.

Ha en skön söndagskväll!

 

Jag ber om ursäkt för de dåliga poserna. Haha, kommer inte så naturligt att stå så där framför kameran. =)

Ska bli spännande att se skillnaden sen. Dessa är tagna söndagen innan jag började med kost- och träningsplanen, 8 april. Jag känner redan nu att mycket hänt kring magen, byxorna på jobbet hänger på mig och de sitter uppe med vilja. Nästa pass byter jag ner mig till en storlek mindre, de hänger ju redan i skåpet. Blir lätt så när man pendlar i vikt… jag har till och med ännu en storlek mindre som är från när jag vägde som minst och vid en klädbeställning trodde jag skulle klara några kilon till inom kort…

Here goes!

Veckans stora utmaning har inget med träning att göra, inte heller med kosten. Det är att inte ställa mig på vågen i tid och otid. Jag har i flera år, egentligen alltid när jag haft en våg i närheten, ställt mig på vågen på morgonen när jag gått upp, efter toalettbesöket. Ibland när jag är lite mer nyfiken än vad som är bra för mig så har jag till och med ställt mig på vågen mitt på dagen eller på kvällen… inte bra. Så det är veckans mål, att inte ställa mig på vågen förrän måndag. Det ska gå. Även om det blir jobbigt. =)

Idag jobbar jag kväll så jag har först fått lite sovmorgon, sen ska jag bege mig iväg till Märsta innan jobbet och få mina naglar fixade. Mina naglar är mjuka och trista och går av och flagnar sig. Så jag ska testa att få ett lager gel pålagt. Spännande. Jag är inte så mycket för att hålla på med naglarna men om de var lite snyggare så kanske det kommer av bara farten.

Nu duschen!

Är det inte helt galet att jag är villig att betala flera hundra kronor i månaden på att träna på SATS, flera tusen på att få träna med en PT, flera tusen till en naprapat för att fixa min arm (förra året) men jag har svårt att köpa träningsskor?

Har sett flera inlägg där andra människor som tränar har lagt upp en bild på deras olika träningsskor.

Här kommer min deprimerande bild.


Tre par skor. Om vi börjar med den minst pinsamma skon, längst bak till höger. Adidas, inköpta förra året när jag kände att mina första joggingskor började ge upp. Där tog jag det så pass allvarligt att jag till och med testsprang på löpbandet i affären och fick prova mig fram till dessa. Sen har vi ett på Nike längst fram. Det är mina första joggingskor som inhandlades till den första springturen 3 maj 2010. David tyckte jag var dum som köpte ett par nya skor när jag inte visste om jag skulle gilla att springa eller inte men jag kände jag ville ha något halvbra på fötterna i alla fall och var redo att satsa lite på min viktresa. Detta är ett sånt par som står på de där hyllorna framför de dyra skorna som sitter på väggen i sportaffären. De stod där med en röd prislapp. De har blivit väl rengjorda och agerar nu som inneskor i gymmet.

Sen kommer de mest pinsamma skorna… Ett par Reabook som jag köpte på Gå och löpkliniken när jag tränade på Friskis & Svettis i Uppsala. De används sällan nu när mina gamla joggingskor används inne men de användes flitigt fram till dess jag skaffade mina nya löparskor. Det är pinsamt länge sen jag köpte dem. Typ år 2000…

Visst är det dags att lägga lite stålar på vad jag har på fötterna? Men vad ska jag köpa? Jag är sugen på något superlätt och jag vill ha ett par nya skor att styrketräna i, som jag kan ha på gruppträningspass och som jag kan springa på löpbandet i. Alla tre sakerna alltså.

Annars. Tokträningsvärk i baksida lår och vader efter gårdagens pass. Stretchade som en toka men de är stela ändå. Längtar efter laxmatlådan i morgon.