81,5kg (+0,8)
BMI 25,7
Kvar till mål 3,5kg
=(
Det kan man ju säga är helt åt fel håll. Helt plötsligt känner jag mig 10kilo tyngre och inte alls lika smal som för några veckor sen. Hur kan några hekton göra att man känner sig så? I går morse ställde jag mig på vågen när jag gick upp 04:15 trots att jag försöker undvika att väga mig då… chocken fick mig att vakna till i alla fall… ännu värre än denna vägningen i måndags. På lördag är det sovmorgon och då får jag en vettig viktstatus igen.
Hur är det med armen då? Det är bättre men inte bra. Naprapaten hjälper helt klart till. Rörelsen som gjorde ont när jag gick dit första gången är nästan helt OK men i helgen så spelade jag lite xbox Kinnect med brorsdottern och helt plötsligt var det en annan rörelse med samma arm som gjorde ont. Jag var hos naprapaten i tisdag och nu är den smärtan borta med. Skönt att det går framåt även om det går sakta. Trodde aldrig att det skulle ta en sån här tid. Det trodde inte naprapaten heller. Styrketräningen har helt klart fått lida men jag saknar den och det känns bra. Ska lägga upp något program som jag ska försöka köra över sommaren, hoppas jag inte glömt bort allt för mycket… Håller tummarna att det är lite färre folk på gymmet på sommaren också. =)
Mindre än en vecka kvar till Vårruset som jag springer på tisdag nästa vecka. Självklart har jag fått ont i halsen och ställde in dagens träning med en tjej som också jobbar på Arlanda. Håller tummarna att det går över och jag får in ett bra pass i helgen inför tisdagens runda. Spännande!
Tänk att de sista jäkla kilona ska vara så svåra!!! Kämpa på! Styrkekramar från mig
Strunta i vågen! Jag kan pendla så mycket som 2kg upp och ner från dag till dag. Så siffran på vågen är just precis bara en siffra. Jag vill lova dig att den där dumma tanken du har om att du inte skulle känna dig lika smal idag som för ett par veckor sedan ENDAST beror på siffran på vågen. Har jag fel? Om du hade haft ett minus hade du väl inte haft den känslan? Även om kroppen ser i princip likadan ut.. Släpp alla dumma tankar och kämpa på så ska du se att det lossnar fortare än kvickt!
Du är jätteduktig! Låt inte ett litet “bakslag” vinna.
(Och även stress binder vätska… Som exempel kanske stress över att vågen pekar åt fel håll?)
Stor pepp-kram!
Är det inte så för de flesta av oss kvinnor.att vi pendlar lite var dag i känslan om hur vi känner oss. Jag tänker okcå att menscykeln kanske , ibland, är boven till detta.
Hoppsa du ska kunna springa vårruset Elin. Jag hejar på dig!
Usch, så tråkigt. Du vet också att det bara är en siffra. Förhoppningsvis går det in snart. Jag har själv haft såna siffror på sistone och det är verkligen en downer. Men du är fortfarande samma nya Elin som sportar. Om det har gått trögt på sistone, så visst, lägg på ett kol, för du vill ju vara där!?
Kram och pepp
/Annan
Hej sötnos!!
De där hektorna blir du snabbt av med, men visst är det drygt det vi insett at vi alltid kommer att behöva kämpa med vår vikt!! Har precis kommit hem efter min första joggingrunda på jag vet inte hur många år:) Var ute 30 minuter och varvade jogging med snabbgång, kändes bättre än vad jag trodde. Väldigt bra att ha ett lopp snart som motivation till att komma ut, annars kan jag garantera att jag skule ha sunkat kvar i soffan innan jobbet ikväll.
Puss å Kram!
Vågen ger inte alltid ett rättvist resultat. Fortsätt kämpa, du är jätteduktig =)