Jag kommer haka på Ellas påskutmaning för att se hur det står till med vardagsmotionen.

Bild från Äta Träna Kämpa.

Från den 18april till den 25 april ska jag försöka ha på mig min lilla stegräknare från Silva varje dag. Jag hittade tre stegräknare i lådan när jag letade. En är en lite modell större och två mindre nättare saker. En av de små hade gått till stegräknarhimlen, den stora funkar galant och det gör även den andra mindre efter ett batteribyte. Ska mäta mina steg i morgon för att ställa in den lilla korrekt. Ska bli spännande att se vart jag ligger. 12000 steg per dag är målet och jag kommer inte hålla på att räkna om cykling och annan motion till steg utan helt enkelt försöka komma ihåg att ha den på mig jämt, promenader och joggingturer inkluderat.

För att hänga på utmaningen, kommentera inlägget inne hos Ella på Äta Träna Kämpa! Kom igen nu, damma av stegräknaren som bara ligger där i lådan och vill inget annat än att sitta i din linning!

Vårt lokala ICA har börjat med en salladsbar. Perfekt för en sån som mig som är lite dålig på att göra matlådor. Det finns en massa att välja mellan och det kostar 9:90:-/hg. Mina lådor har hamnat på 60-65:-. I min låda har det idag hamnat följande: lite pasta, 2 ananasringar, körsbärstomater, avokado, kidneybönor, syltlök, majs, ett ägg, ostkuber, fetaost, riven morot och massor med alfaalfagroddar. Riktigt längtar tills middagstid. Fast egentligen är det mitt andra mål mat idag vilket borde göra det till lunch. Inte det lättaste att få ordning på måltiderna när jag jobbar kväll. Äter frukost när jag går upp men sen sticker jag ju oftast direkt till jobbet så nästa mål mat blir vid 17-tiden och sen när jag börjar bli hungrig vid 21-22 så vill jag inte äta något allt för stort så då blir det oftast en naturdietbar innan jag sticker från jobbet. Säkert inte det bästa men det funkar för mig.

20110411-123554.jpg

En ledig dag ihop med maken. Vi var på väg till Etnografiska museet för att se utställningen om Vodou. Jag kikade på mitt kort med stämplarna från SATS på kortet om “träna två gånger i veckan i två veckor”-utmaningen. Behövde egentligen en till stämpel för denna veckan men alla pass var fullbokade med kölista och inget lockade riktigt. David tyckte jag skulle boka in Yoga Adv även fast jag hamnade på köplats 18. Han ville bara väl med sin peppning och jag tänkte vad är oddsen för att jag får plats? Det brukar vara lång lång kölista på detta pass och jag antar då att många verkligen vill gå. Jag var inte direkt sugen att gå till gymmet. Har helt tappat fokus med träningen senaste veckorna, inte bra alls, men nu börjar det ordna sig i huvudet mitt så jag tror förändringens vindar äntligen blåser. La in träningen i kalendern med en påminnelse 2 timmar innan träning. Hade helt förträngt det när det plingade till vid 16 på väg hem från museet. Kollade kölistan i telefonen. Jag var på tredje plats. Helt plötsligt blev jag lite extra glad och hoppades att jag skulle få en plats och några minuter senare hade jag ett mail om att jag blivit flyttad från kölistan. Härligt!

Men lite tveksamma steg klev jag upp för trappan till gruppsalen strax innan 18. Massor med folk som kändes som om de hade hållit på med detta sen urminnes tider. Och sen jag. Som tur är är ju alla upptagna med sitt under passet och inte en människa hade tid och lust att kolla vad jag håller på med. Det gick faktiskt riktigt bra för att vara första gången och man märker ju att det finns en hel del att lära och att kroppen mår väldigt bra av det. Så nu är jag bekant med ett flertal djurs positioner; hundens, fiskens och kobrans. Det blev en hel del solhälsningar, krigarpositioner och plogar. Sa jag att det finns en hel del att lära? =) Kände mig stark och förvånande vig under passet och nu efteråt så känner jag mig skönt stretchad i hela kroppen. Baksida lår behöver yoga.

Har redan bokat in mig nästa vecka. Då ska jag ta med mig min egna matta, så jag åtminstone ser seriös ut utanför salen när vi står och väntar på att få komma in. =)

Veckans träningssammanfattning ser ut så här

Känns mycket bra att jag kommit igång med lite vardagsmotion i och med promenaderna och cykelpulspasset var ju superroligt så det är även det inbokat igen nästa vecka. Jag är stolt över att jag vågade mig på yogan som helt nybörjare. Men hur tycker ni det ser ut med joggingen?! Inte så bra enligt mig… Men bättring är på väg, två pass är inbokade nästa vecka med kollegan Malin och då är det svårare att hoppa över. Perfekt! Annars ångrar jag lite att jag inte hoppade på denna utmaning men det kommer flera tåg hoppas jag. Sen såg jag på en annan blogg vad som var gåvan efter 12 veckorsutmaningen på SATS… jag som hoppades på en väska. Jag behöver verkligen en bra träningsväska. Får väl ta och köpa mig en men det är ju som en djungel där med. Ryggsäck eller axelväska? Ryggsäck är bra för ryggen men axelväska är snyggare… Alla dessa beslut som måste tas hela tiden. =)

Den 18 februari så bestämde jag mig för att testa alla pass som SATS har i Liljeholmen där jag tränar. Så här ser det ut hittills.

Cycling [x]
SatsCycling [x]
SatsCore [x]
SatsEnergy [x]
CyclingPulse [x]
BoyPump [x]
Shape [x]
BodyBalance [ ]
Dance Aerobic [ ]
CrossTraining [x]
BodyCombat [x]
Zumba [x]
Afro [x]
SatsYogaAdv [ ]

Jag hade ett BodyBalance-pass inbokat i torsdags klockan 18:00, jag slutade 16:00. Jag och kollegan Malin skulle först promenera en sväng direkt efter jobbet ute vid Arlanda och sen skulle jag ta Expresståget hemåt som vanligt och gå på passet direkt efter. Men det var ju lite blåsigt just i torsdags så när jag kom till terminal 4 så var kön till Flygbussarna oroväckande lång och perrongen till tåget oroväckande tom… Ingen tågtrafik kunde passera centralen för att det var strömlöst… Ställde mig i kön till bussen och kom faktiskt på buss nummer två, vad jag hört efteråt så hade jag tur, det var visst en väldig brist på bussar senare under kvällen. När jag kom till centralen så var det knappt man kom fram pga allt folk. Stackars människor att vara fast på det viset. Trodde detta var över för detta året efter vinterns alla förseningar. Hur som helst, hade ju inte en chans att hinna till mitt inbokade pass så det var bara och ringa och avboka. Utav de tre som är kvar att testa så är BodyBalance det jag oroar mig minst över. Dance Aerobic är jag livrädd för och Yoga Advanced känner jag att jag liksom tar en plats från någon som verkligen vill vara där, någon som vet hur alla olika ställningar ska se ut. Får se om jag testar den sista. Är det någon som testat Parkour? Såg att det fanns ett sånt pass också. Så här beskrivs passet

Den här klassen är en light version av Parkour, en inomhusklass där vi använder mycket av redskapen som finns i salarna. Du kommer bland annat hoppa över steppbrädor, krypa under löparhäckar och på snabbaste sätt ta dig igenom en hinderbana.

Låter ju spännande i alla fall. =)

I tisdags när jag kom hem från jobbet så frågade jag om David hade lust att ta lite bilder på mig och min fina nya jacka. Han var inte svårflörtad utan packade genast kamera, blixt och stativ och tog på sig jackan. Vi gick iväg till bakom en vattenreservoar i närheten av där vi bor och riggade grejerna. Det var ganska kallt och mörkt och hade börjat regna så smått men det gjorde ingenting. Jag kände mig så fin i min nya fina jacka. Någon som kan gissa färgen på den?? =)

Det är när jag ser såna här bilder på mig själv som jag faktiskt fattar att jag blivit mindre men det håller tyvärr inte längre än att jag glömt bort det strax efter jag slutat titta på dem. Träffade pappa på Arlanda häromdagen och han har inte sett mig på många månader. Han hade pratat med en kollega som köper kött av honom och hon hade förvarnat honom om att jag såg annorlunda ut nu. Han tyckte det såg ut som om hälften hade försvunnit. Och visst det är ju en väldigt skillnad. Speciellt om man inte sett själva transformationen under tiden. Hälften har ju inte försvunnit riktigt men väl 24%. Och skam vore väl om det inte syntes skillnad.

Igår var vi på en Kortfilmsfestival som Davids kompis anordnat för att stödja deras arbete för Amnesty. När vi gick därifrån så frågade David om jag känt samma sak som jag brukar när jag är på såna där tillställningar, såsom jag känt på tidigare liknande grejer, att jag är fulast och tjockast där. Och faktum var att jag faktiskt inte ens tänkt tanken på hela kvällen. Det känns som ett stort framsteg. Tidigare så har det börjat redan när jag bestämt mig för att gå på något liknande, vad ska jag ha på mig för att se som bäst ut, smalast ut, men ändå aldrig känt mig nöjd i valet jag gjort. Under kvällen har jag känt mig så utanför och alltid känt mig som den största i sammanhanget. Skönt att kunna släppa det. Skönt att bara kunna vara jag.

80,3kg (-0,1)
BMI 25,3
Kvar till mål 2,3

Fick inte riktigt till det förra veckan heller men jag är glad att det går åt rätt håll i alla fall. Nu känner jag att jag är mer på g.

Igår var jag på ett för mig nytt pass på SATS, CyclingPulse, och nu börjar det likna något. Så mycket enklare att trampa på när man verkligen har något att kämpa för, något att jämföra med. När jag kom till receptionen och fick mitt pulsband så undrade jag för mig själv varför de hade ett larm på det. Vem vill sno ett gammalt uttänjt band som bara funkar med SATS system? Höll på att lära mig det the hard way, mer om det senare. Henrik, killen som höll i passet var superbra och ruskigt duktig på att tagga igång oss. Jag kom tidigt till salen och han hjälpte mig med att ställa in puls och förklarade hur bilden funkade. Tyvärr var han bara vikarie och hade normalt vanliga pass utan pulsdelen. Innan passet så satt jag och testade lite att få upp och ner pulsen. Trampade på som bara den och fattade inte varför den bara visade cirka 40-50% av maxpuls?? Sen ser jag att jag tittar på fel klocka och min är långt upp över 80%… Det har sina nackdelar att träna efter en natts dålig sömn som bara varade i 4 timmar. =)

Jag gillade passet massor. Svetten rann om hela mig då jag hoppade av cykeln. När jag med stapplande ben gick från spinningsalen så hade jag helt glömt bort att jag hade pulsbandet kring magen och drog bara snabbt på mig överdragsbyxorna och ställde in siktet på duschen hemma. Då föll polletten ner om larmet. Är nog fler som gjort samma misstag. Kom på mig själv innan jag behövde skämmas vid larmbågarna vid utgången som tur var.

Vad annars? Idag är det 1 år sen jag gick med i Viktväktarna och startade mitt mer hälsosamma liv. Jag har tänkt massor på vad det var som var annorlunda just den där söndagskvällen, jämfört med andra kvällar. Men jag kommer inte på att det var något speciellt, inget jag kan sätt fingret på. Jag antar att jag helt enkelt fått nog. Nog av att alltid känna mig fulast och tjockast och avsky att handla kläder på avdelningen för större. Jag hörde ju inte hemma där. Fått nog av att känna mig osexig naken. Nog av att alltid hellre välja backen än trapporna. Jag hade väl helt enkelt fått nog. Jag känner mig otroligt stolt över mig själv och igår när den där sköna lugna låten kom i slutet av spinningklassen så satt jag där supernöjd med mig själv med ett stort stort leende på läpparna.

=)

Undrar varför det tar emot så dant att gå ut och köra joggingpasset idag?? För det kan väl aldrig vara vädret, eller vad tror ni?!

20110403-052029.jpg

Vad fort denna veckan gick. Helt plötsligt var det helg. Dagarna har bara svischat förbi och jag känner mig lite snuvad på denna veckan nästan. =)

Här får ni ett litet tips från mig. Det var en gång när jag tränade med PT Tess som jag gnällde över att det gjorde ont i mina händer vid någon övning där jag höll i en stång, kan ha varit latsdrag med stång eller en sån där elak chin-stång… Då tipsade hon om att jag kunde ta av mig ringarna och knyta fast dem i skorna. Hemligheten är att göra en dubbelknut. En gång när jag skulle på ett bodypump-pass så var jag lite stressad i omklädesrummet och när jag sen kilade runt i träningssalen bland stepbrädor, stänger och vikter så hör jag bara ett “plink…plink…” Jag kikade ner på skorna och såg att jag trampat på snöret och knuten gått upp. Sen tittade jag upp och runt omkring i den fullbokade salen. Härligt! Innan jag var tvungen att ropa och be alla spana efter mina två ringar så kikade jag ner och spanade runt. Efter en stund hittade jag den ena och strax efter den andra. Puh.

Så glöm inte dubbelknuten!

Som en liten bonus ser ni också vart jag har hänglåset till skåpet.