80,3kg (-0,1)
BMI 25,3
Kvar till mål 2,3
Fick inte riktigt till det förra veckan heller men jag är glad att det går åt rätt håll i alla fall. Nu känner jag att jag är mer på g.
Igår var jag på ett för mig nytt pass på SATS, CyclingPulse, och nu börjar det likna något. Så mycket enklare att trampa på när man verkligen har något att kämpa för, något att jämföra med. När jag kom till receptionen och fick mitt pulsband så undrade jag för mig själv varför de hade ett larm på det. Vem vill sno ett gammalt uttänjt band som bara funkar med SATS system? Höll på att lära mig det the hard way, mer om det senare. Henrik, killen som höll i passet var superbra och ruskigt duktig på att tagga igång oss. Jag kom tidigt till salen och han hjälpte mig med att ställa in puls och förklarade hur bilden funkade. Tyvärr var han bara vikarie och hade normalt vanliga pass utan pulsdelen. Innan passet så satt jag och testade lite att få upp och ner pulsen. Trampade på som bara den och fattade inte varför den bara visade cirka 40-50% av maxpuls?? Sen ser jag att jag tittar på fel klocka och min är långt upp över 80%… Det har sina nackdelar att träna efter en natts dålig sömn som bara varade i 4 timmar. =)
Jag gillade passet massor. Svetten rann om hela mig då jag hoppade av cykeln. När jag med stapplande ben gick från spinningsalen så hade jag helt glömt bort att jag hade pulsbandet kring magen och drog bara snabbt på mig överdragsbyxorna och ställde in siktet på duschen hemma. Då föll polletten ner om larmet. Är nog fler som gjort samma misstag. Kom på mig själv innan jag behövde skämmas vid larmbågarna vid utgången som tur var.
Vad annars? Idag är det 1 år sen jag gick med i Viktväktarna och startade mitt mer hälsosamma liv. Jag har tänkt massor på vad det var som var annorlunda just den där söndagskvällen, jämfört med andra kvällar. Men jag kommer inte på att det var något speciellt, inget jag kan sätt fingret på. Jag antar att jag helt enkelt fått nog. Nog av att alltid känna mig fulast och tjockast och avsky att handla kläder på avdelningen för större. Jag hörde ju inte hemma där. Fått nog av att känna mig osexig naken. Nog av att alltid hellre välja backen än trapporna. Jag hade väl helt enkelt fått nog. Jag känner mig otroligt stolt över mig själv och igår när den där sköna lugna låten kom i slutet av spinningklassen så satt jag där supernöjd med mig själv med ett stort stort leende på läpparna.
=)