Jag är, som jag nämnt tidigare, gift med min bästa vän. Om det händer något roligt, så tänker jag alltid att det ska jag komma ihåg att tala om för David. Om jag behöver prata så är det han jag vill prata med. Ingen kan få mig att reda ut tankarna som han kan.
Jag har inte många nära vänner. De vänner jag har är såna som jag träffade på gymnasiet och de jag träffat via jobbet. Hur träffar man nya vänner i vuxen ålder? Jag tycker det är svårt. Jag känner inget direkt behov av flera vänner, har ju svårt redan nu att få till träffar med dem jag har men om man nu kände sig ensam, var hittar man vänner som vuxen?
En annan bästa vän är en kompis jag träffade i gymnasiet. Vi är väldigt lika. Till sättet och tidigare till utseendet. Folk har frågat om vi är syskon. Det känns alltid lika skönt att vara med henne. Hon är den varmaste människan jag känner. Hon är så positiv. Hon ser möjligheter i stället för svårigheter. Hon är stark och modig. Hon är vacker och rolig. Hon gillar kostymdramer lika mycket som jag gör. En annan sak med henne är att man får en hel familj på köpet. Ingen familj jag känner är så härlig som hennes. Hennes mamma och pappa ställer alltid upp. Hennes syskon är så fina.
Jag är så glad att jag har en sån vän som Kristina. Kram på dig.
Vilken tur du har som också är gift med din bästa vän. (hittar mer och mer likheter mellan oss 🙂 )
Men också kul att du har andra mycket goda vänner.
Vi brukar ha vägarna förbi Östhammar ibland på somrarna, får hojta till dig då så vi får träffas. =)
Jag tycker det är VÄLDIGT svårt att skaffa vänner som vuxen.
Jag jobbar som personlig assistent. Vilket innebär ensam-jobb.
Vilket i sin tur innebär inga arbetskamrater. Vilket innebär att
det är svårt att skaffa vänner! Man går inte fram till folk på
gymmet och börjar prata med dom heller. Inte om man är som jag iallafall 🙂
Tur att man har sin karl… 🙂
Oh, ja jag förstår att det blir ännu svårare när man jobbar ensam. Jag vet inte. Alla pratar om att man ska gå kurser och så men vi gick flera kurser i bugg i år och visst småpratade man med någon ibland men inte i närheten av att man ens frågade efter deras namn. Jag höll på med scrapbooking tidigare och då träffades man ibland och pysslade, där var det några som jag till och med varit hem till efteråt men sen slutade jag med scrapbooking och då slutade vi ses. Jag vet helt enkelt inte hur man gör. Tidigare gick man liksom i samma klass i åratal och tvingades mer eller mindre bli kompisar med sina klasskamrater.
Ja, det är tur man har sin partner. =)
Tack underbarste du för denna underbara hyllning!! Du vet att jag känner desamma för dig!!
Ses imorgon bästis, kramar till tusen!
<3
See you tomorrow!
Jag har verkligen också funderat över det här med nya vänner när man blivit vuxen. Det är inte helt lätt och för mig känns det riktigt jobbigt att vänner flyttar runt om i hela Sverige, det blir lixom aldrig samma sak då. Men va härligt att du har din bästa kompis! Det har jag också och det betyder MASSOR!
För övrigt så kan jag inte nog berömma dig för din otroliga resa!!
Tack! Det betyder mycket att läsa det. Massor.
Ja, verkligen, kan inte folk hålla sig stilla. Min bästa kompis när jag var yngre flyttade till Umeå och pluggade på universitetet och sen när hon äntligen var klar så flyttade hon till Malmö för att bo där. Vad är det för fel på mellansverige?! =)