Den första killen jag tyckte om var Jonas J. Vi gick i samma klass från lekis till årskurs 6. I vår klass var det 7 tjejer och 3 killar. Jag var inte en av dem coola och jag var inte en av de snygga så det var ingen som varken frågade chans på mig eller frågade om vi skulle bli ihop. Jag sa aldrig ens till honom att jag tyckte om honom. En gång i lekis gjorde vi papier mache ballonger och dessa hängde på tork på en lina med hjälp av en klädnypa. I en låda hemma så har jag diverse minnessaker från olika äventyr jag varit med om i livet. Ni vet, bussbiljetter utomlands, boardingkort, konsertbiljett till Michel Jackson mm. Däri ligger det en klädnypa som det står Jonas J. på. Jag tog hans klädnypa. Jag var 6år och tyckte om honom i hemlighet.
Jag trodde aldrig att jag skulle hitta någon att dela mitt liv med. Aldrig. Ingen visade nånsin att de var intresserade av mig. Jag trodde också att jag inte var tillräckligt intressant. Jag vet inte vad jag trodde folk pratade om men jag vet att jag tyckte att jag kunde ju inget om politik så jag är inte någon intressant person. Jag tyckte att jag inte var tillräckligt snygg för att någon ska lägga märke till mig. Jag har alltid tyckt att jag var den fulaste och tjockaste i alla sammanhang jag varit i. Jag har alltid haft ångest när jag ska på kryssning eller på fest för att vad jag än sätter på mig så visste jag att jag kommer jag känna mig som den fulaste personen där. Det är ingen bra känsla. Som tur är så känner jag inte så längre men hur det var tidigare sitter i och jag mår fortfarande dåligt innan jag ska träffa stora grupper människor. På en afterwork med jobbet nyligen såg jag bilderna efteråt och insåg hur smal jag såg ut. Fast jag vet att jag satt där och tyckte jag var tjockast och fulast i lokalen. Mycket man ska brottas med.
I januari 2003 så jobbade jag natt ute på Arlanda och jag frågade kollegan hur vi skulle få denna natten att gå. “Jag har hört om en sida på internet som heter Spraydate” svarade hon. Vi registrerade oss båda två. I mars var det en kille från Stockholm som skrev i min gästbok att det verkade vara mysigt där ute på landet där jag bodde men jag var välkommen att hälsa på honom i hans etta i betongstockholm om jag ville. Vi började brevväxla, långa långa brev. I efterhand är det så roligt att tänka tillbaka på, han tvekade att skicka det där första inlägget till mig för att jag hade katt. Han skrev ett lååångt brev till mig om dataspel och jag tänkte, vad är det här för en skum kille, och svarade inte på ett bra tag. Sen var han den enda som var vaken en natt någon vecka senare och vi började brevväxla igen. Sen började vi tala i telefon. En dag i april så träffades vi i Stockholm. Han hade lovat att han skulle vara där och vänta på mig om han så var sjuk i 40graders feber. Jag trodde att han skulle sitta en bit bort från mötesplatsen tillsammans med sina kompisar och peka och skratta åt mig. Dagen efter vår första date fick jag ett mail från honom. Jag läste det och fick en chock. Han sa bland annat att när jag kom gående mot honom så hade han slagits av hur vacker jag var. En vecka senare träffades vi igen. Efter det tillbringade jag all min lediga tid med David i Stockholm. Jag som hade varit i Stockholm kanske 10 gånger innan det. I november flyttade vi ihop. 2006 förlovade vi oss. 2007 gifte vi oss.
Jag är gift med min första och enda äkta kärlek. Det är underbart. Han är min allra bästa vän och jag vet inte vad jag skulle göra utan honom. Han får mig att må bra och han känner mig utan och innan. Jag är så glad att våra vägar korsades och jag älskar vårt liv ihop.
Vilken härlig historia! Jag gillar den här utmaningen mer och mer. Jag berättar om Anders imorgon. 🙂
Visst är det kul att läsa. Ska försöka skriva ett gäng i helgen så jag ligger lite före. Ibland rinner ju dagarna iväg, vissa är enklare än andra att skriva om.
Vad fint skrivet. Och jag som träffat och träffar er båda två ibland vet att ni är som klippt och skurna för varandra. Länge leve kärleken.
Kram till dig Elin
Tack! Ja, jag är innerligt glad och lycklig att ha träffat honom och hela hans familj, fina människor hela hopen. Kram kram
oh my Elin! Så fint skrivet <3 Och jaa du ska fan ha de nya bilderna på skåpet nu, som du ser ut nu så du kan komma ihåg det och glömma det som var! Du är skit snygg!!! hälsningar från kontoret bredvid.
Malin verkar ha fixat nya bilder, ska bli spännande att se vad hon hittat på när jag kommer tillbaka! =)
Jag älskar din och davids historia 😉 så gulligt!
Ja, det finns en längre version som är rolig med. Ingen i min familj som visste var jag var och det ringdes runt till diverse kompisar som inte hade en aning. Pappa trodde jag låg död i rännstenen i Stockholm någonstans. Brorsan undrade hur långt fängelsestraff man fick om man dödade den som dödat ens syster. =) Ojojoj, vilken kalabalik det var. =)
Snyft. På ett bra sätt. Kärlek är så härligt. Så roligt att läsa om er. Blir varm i magen 🙂
Fina, fina Elin! Du är en fantastisk person, inside out!! Nu har du nya bilder på skåpet!! 😀
Tack vännen! Det ska bli så spännande att se vad du hittat på när jag kommer tillbaka! KRAM KRAM och tack igen, mitt hjärta blev alldeles varmt.
Så fint och en sån underbar historia.
Kanske ska köra en sådan variant?! Efter resan.
Bara att hoppa på, det är kul att både skriva och läsa. Man får klura lite.