Idag är sista dagen. I morgonbitti klockan 06 ringer mobilen. Säger åt mig att gå till jobbet igen. Jag blir 950:- fattigare för att jag behöver köpa månadskort på Arlanda Express. Jag brukar inte kunna sova natten innan första dagen efter semestern… tror att jag glömt allt jag kan om parkeringsautomater Och jag är den första som kommer tillbaka av gänget. De andra har fortfarande semester någon/några veckor. Kul… icke.
En kollega till min bror sa efter att de kom hem från deras första arbetspass efter semestern “jaha, då är det ett år kvar tills man är ledig igen”. Ett år. 365 dagar. Suck.
Tillbaka till jobbet ångesten är helt klart här.
Äntligen, hoppas det blir mycket natt framöver *evil grin*
Jag vet precis hur det känns. Usch usch! Ångest redan nu, det gör ju inte saken lättare att jag inte har någon aning om vad som händer med mej den 31 augusti när vikariatet är slut, det är ångest på riktigt. Blä. Vi ses snart. Håll ut, snart är vi tillbaka! Kramar
My spouse and i have been excited that Louis managed to finish up his preliminary research with the precious recommendations he had from your own weblog. It is now and again perplexing to simply continually be offering key points men and women could have been making money from. We really know we need the blog owner to be grateful to because of that. Most of the illustrations you have made, the straightforward web site menu, the friendships your site help to foster – it’s all awesome, and it is leading our son and our family reason why the subject is pleasurable, and that is extraordinarily vital. Many thanks for everything!